Jag känner att jag måste dela med mig av ett kortvarigt trauma (nåja...) ikväll när jag skulle bringa ordning bland de senaste dagarnas post. På grund av extrem tidsbrist har jag hamnat efter med ett antal Dagen och Time med mera. Lade ifrån mig några tidningar på nattduksbordet.
Några ex av Dagen hamnade då ovanpå Bibeln. Överst hamnade fredagstidningen med Lars Ohly på framsidan. Det där kändes inte som en riktigt bra rangordning, så Ohlytidningen åkte en liten bit åt sidan. Nu kanske jag framstår som helt övernitisk, men för mig känner jag det som en rätt bra princip att inte lägga någonting ovanpå Bibeln. Vi i den kristna kulturen - i synnerhet den frikyrkliga - har i mångt och mycket förlorat den vördnad för Skriften som finns i exempelvis judisk tradition. Så för mig är det ett sätt att för mig själv visa en vördnad för Bibeln att låta den ligga överst.
Nåväl, jag känner mig knappast evigt förtappad för den vertikala ordningen på mitt nattduksbord, (jag hade iochförsig ett värre tillfälle i vintras när Bibeln en rätt lång stund råkade hamna under Ingemar Hedenius "Tro och vetande") Men det vore lite intressant att höra om bloggens läsare tycker att jag agerar smått stolligt. Hur agerar ni till vardags; hur betraktar och brukar vi Bibeln som rent fysiskt objekt?
onsdag 19 maj 2010
måndag 17 maj 2010
Fin release!
Så var då Ecce Homo officiellt släppt. Är nu duktigt trött efter kvällens föreläsning och alla andra vitt skilda uppgifter under dagen. Bra frågestund efteråt också, och en god och inspirerande stämning tycker jag. Rätt bra medietäckning också, få se vad resultatet blir. Min föreläsning spelades in på MP3, kommer att lägga ut den inom kort här.
Nu: vila en stund innan lillan ska få en dos välling mitt i natten. Hon ska nämligen sövas för magnetröntgen av hjärnan imorgon och måste fasta inför den. All oro efter födseln är ännu inte borta. Men hon är så välkommen och älskad, även om något skulle ha varit fel i kropp eller hjärna. Just ett sådant samhälle önskar jag ikväll att alla barn skulle kunna få födas in i.
Nu: vila en stund innan lillan ska få en dos välling mitt i natten. Hon ska nämligen sövas för magnetröntgen av hjärnan imorgon och måste fasta inför den. All oro efter födseln är ännu inte borta. Men hon är så välkommen och älskad, även om något skulle ha varit fel i kropp eller hjärna. Just ett sådant samhälle önskar jag ikväll att alla barn skulle kunna få födas in i.
söndag 16 maj 2010
Fel att döda men rätt att döda
Såhär kvällen före premiärföreläsningen om Ecce Homo har jag ställt samman en förhoppningsvis intressant powerpointpresentation i ämnet. Samtidigt har jag letat fram ett videoband om dödsstraff som jag tänkte visa i skolan imorgon.
Och här kan jag inte låta bli att fundera lite över hur de här två frågorna sammanfaller, eller rättare sagt, diveregerar så betänkligt i den svenska debatten. I den debatt jag spelade in för ett antal år sedan var de tvungna att leta fram en såpass politiskt perifer figur som Ny Demokratis John "Det var bättre förr, när lejonen åt upp barnen i Afrika" Bouvin som försvarare av dödsstraffet. Att ställa sig positiv till dödsstraff, om så ens för de mest skändliga brott vi kan tänka oss, är i stort sett politiskt omöjligt i Sverige.
Vill här passa på att tillägga att även jag ställer mig negativ till dödsstraff - av flera orsaker. Men det är ändå noterbart att samma människor som absolut inte kan tänka sig att avrätta en massmördare samtidigt ser det som etiskt fullständigt oproblematiskt att utan eftertanke låta döda oskyldiga ofödda människor. Inte så få debattörer betraktar det till och med som en mänsklig rättighet att låta döda dessa ofödda människor. Jag har oerhört svårt att se konsekvensen i det här resonemanget. Någon som får ihop det hela?
Och här kan jag inte låta bli att fundera lite över hur de här två frågorna sammanfaller, eller rättare sagt, diveregerar så betänkligt i den svenska debatten. I den debatt jag spelade in för ett antal år sedan var de tvungna att leta fram en såpass politiskt perifer figur som Ny Demokratis John "Det var bättre förr, när lejonen åt upp barnen i Afrika" Bouvin som försvarare av dödsstraffet. Att ställa sig positiv till dödsstraff, om så ens för de mest skändliga brott vi kan tänka oss, är i stort sett politiskt omöjligt i Sverige.
Vill här passa på att tillägga att även jag ställer mig negativ till dödsstraff - av flera orsaker. Men det är ändå noterbart att samma människor som absolut inte kan tänka sig att avrätta en massmördare samtidigt ser det som etiskt fullständigt oproblematiskt att utan eftertanke låta döda oskyldiga ofödda människor. Inte så få debattörer betraktar det till och med som en mänsklig rättighet att låta döda dessa ofödda människor. Jag har oerhört svårt att se konsekvensen i det här resonemanget. Någon som får ihop det hela?
lördag 15 maj 2010
How great Thou art!
En engagerad läsare skickade ett mejl (går bra att göra även för övriga på info@vemtanderstjarnorna.se om ni önskar skicka över något tips eller dela något mer personligt) med en presentation som tar tittaren med på en rent häpnadsväckande resa ut i makrokosmos, för att sedan vända och istället fortsätta in i mikrokosmos.
Kolla gärna presentationen här (med lite fördjupande text) eller här (börjar resan längst bort i makrokosmos men har större möjlighet att styra resan själv)! Det är väl använd tid. Skaparen är sannerligen visare än alla ord kan beskriva. Och ju mer vi begriper av skapelsen, desto mer fascinerande framstår Skaparen - fantastiskt!
Kolla gärna presentationen här (med lite fördjupande text) eller här (börjar resan längst bort i makrokosmos men har större möjlighet att styra resan själv)! Det är väl använd tid. Skaparen är sannerligen visare än alla ord kan beskriva. Och ju mer vi begriper av skapelsen, desto mer fascinerande framstår Skaparen - fantastiskt!
fredag 14 maj 2010
Sammanställer argument
Jag är med familjen hos mina föräldrar en sväng här under långhelgen, men har tagit med laptopen och håller på att sätta samman en presentation för måndagkvällens föreläsning/release av "Ecce Homo - Se människan" (Stadsbiblioteket i Jönköping kl 18 för den som bor här i närheten).
Det som tar längst tid med att ställa samman innehållet är att hitta relevanta bilder att använda. Själva argumenteringen är något enklare, inte minst för att jag anknutit till temat på tidigare föreläsningar, om än inte så praktiskt filosofiskt som den här gången. Men framför allt framstår ju den uppenbara brist på argument hos dem som representanterar den dödens kultur som alltför ofta omgärdar det ofödda och det åldrande livet. Hoppas lyckas rensa undan denna svaga argumentation och ersätta den med en tydlig men samtidigt ödmjuk röst för livet. Jag tror det kan bli en spännande kväll.
Det som tar längst tid med att ställa samman innehållet är att hitta relevanta bilder att använda. Själva argumenteringen är något enklare, inte minst för att jag anknutit till temat på tidigare föreläsningar, om än inte så praktiskt filosofiskt som den här gången. Men framför allt framstår ju den uppenbara brist på argument hos dem som representanterar den dödens kultur som alltför ofta omgärdar det ofödda och det åldrande livet. Hoppas lyckas rensa undan denna svaga argumentation och ersätta den med en tydlig men samtidigt ödmjuk röst för livet. Jag tror det kan bli en spännande kväll.
onsdag 12 maj 2010
God och destruktiv konst, del II
Gårdagens incident med Lars Vilks som i en föreläsning visade sexuella filmklipp där profeten Muhammed väcker precis samma fråga som jag funnit anledning att ta upp här tidigare: är all konst av godo i sig, enbart genom att skaparen kallar det för konst.
I det här fallet verkar det vara mindre fråga om seriös konst än om tonårsaktig provokation för att skapa reaktioner. Jag har väldigt svårt att finna något försvar för Vilks agerande som enbart tycks ha skett i avsikt att provocera och såra. Ja, han bör ha en juridisk rätt att säga och göra det han gör. Men det gör inte att hans agerande är moraliskt berättigat. Konst måste få fortsätta att produceras - ja. Men det måste också få fortsätta att ifrågasättas.
I det här fallet verkar det vara mindre fråga om seriös konst än om tonårsaktig provokation för att skapa reaktioner. Jag har väldigt svårt att finna något försvar för Vilks agerande som enbart tycks ha skett i avsikt att provocera och såra. Ja, han bör ha en juridisk rätt att säga och göra det han gör. Men det gör inte att hans agerande är moraliskt berättigat. Konst måste få fortsätta att produceras - ja. Men det måste också få fortsätta att ifrågasättas.
tisdag 11 maj 2010
Om god respektive destruktiv litteratur
För att spinna vidare på bokbålsdiskussionen läser jag en artikel på DN med en lite annorlunda inriktning. Det är - en artikel om en bok om Hitlers böcker. Alltså inte de han skrev själv, utan om de böcker han hade i sitt bibliotek. Läsvärd artikel. Sen tar jag mig iofs friheten att vara lite skeptisk inför en episod, när författaren "tagit sig fram till sidan 159 och vänder blad gör han en fasansfull upptäckt: ”Inbäddat i – vecket hittade jag ett tjockt svart hårstrå … som såg ut att komma från en mustasch.”" Den enda kvarlevan efter Hitler, funnen i en bok i ett bibiotek? Njaa, låter kanske aningen för anekdotisk...
Men artikeln plockar ändå fram några relevanta frågor på bordet. Vilken roll spelar böcker för personers och samhällens utveckling? Babel visade häromsistens ett inslag på samma tema, och de tog där upp en bok av en amerikansk rasbiologisk ideolog, som man där menade var väl så viktig för Hitlers ideologiska utveckling än alla antisemitiska borgmästare i världen. Hade det varit bättre om någon hade gjort sig av med samtliga ex av den boken så att den aldrig hade kommit i Hitlers ägo?
Återigen, jag jämställer inte på något vis Gardells verk med den här typen av propaganda. Men det finns fog för en diskussion kring vilken typ av litteratur som kan bygga ett varmt och gott samhälle och tro/ideologi, och vilka böcker som snarare raserar. Det är inte självklart vare sig hur man ska försöka göra en sådan distinktion eller hur man ska behandla den senare kategorin. Bokbål är kanske knappast den klokaste strategin. Men vem har sagt att man bara behöver diskutera självklara saker? Tydliga avståndstaganden från litteratur man upplever som destruktiv måste hur som helst få fortsätta ha sin plats i det offentliga samtalet.
Men artikeln plockar ändå fram några relevanta frågor på bordet. Vilken roll spelar böcker för personers och samhällens utveckling? Babel visade häromsistens ett inslag på samma tema, och de tog där upp en bok av en amerikansk rasbiologisk ideolog, som man där menade var väl så viktig för Hitlers ideologiska utveckling än alla antisemitiska borgmästare i världen. Hade det varit bättre om någon hade gjort sig av med samtliga ex av den boken så att den aldrig hade kommit i Hitlers ägo?
Återigen, jag jämställer inte på något vis Gardells verk med den här typen av propaganda. Men det finns fog för en diskussion kring vilken typ av litteratur som kan bygga ett varmt och gott samhälle och tro/ideologi, och vilka böcker som snarare raserar. Det är inte självklart vare sig hur man ska försöka göra en sådan distinktion eller hur man ska behandla den senare kategorin. Bokbål är kanske knappast den klokaste strategin. Men vem har sagt att man bara behöver diskutera självklara saker? Tydliga avståndstaganden från litteratur man upplever som destruktiv måste hur som helst få fortsätta ha sin plats i det offentliga samtalet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)