torsdag 14 mars 2013

Bokframsidan släppt!

Du ser boken på perewert.se Jag är grymt nöjd!

måndag 11 mars 2013

Fantastisk film - Les Misérables

Golvad, utpumpad, djupt förundrad efter att ha sett Les Misérables. Analys skriven med skälvande fingrar på perewert.se

lördag 9 mars 2013

Årets melodifestivalanalys...

... återfinns nu även den på nya sidan perewert.se.

fredag 8 mars 2013

Nytt blogginlägg om kyrkan som innebandyförening

Passar på såhär i övergångsperioden att länka vidare till blogginlägg på nya bloggen på perewert.se. Dagens bloggpost inleds:

Jag läser idag en rätt tankeväckande intervju med SvD-krönikören Jenny Nordberg i Dagen, som anknyter ganska tydligt till det mönster som jag vill brottas med i Guldet blev till sand. Jag uppfattar henne som intresserad av andliga frågor, men tveksam till kyrkan. Inte för att kyrkan är alltför dogmatisk eller liknande, vilket ibland framförs som kyrkans stora problem. Nej, hennes frustration tycks vara riktad mot kyrkans (i det aktuella fallet Svenska Kyrkans) försumbara självförtroende, där hon devalverat sig själv till något slags trivselförening istället för att leva ut sin verkliga identitet. Och det är den frustration som jag tror att stora delar av befolkningen delar.

För kommentarer och samtal kring texten, lägg detta där istället för här.

torsdag 7 mars 2013

Min nya hemsida öppnad!

Då så, mina vänner! Då kan jag med glädje förkunna att jag nu har öppnat min nya hemsida på den enkla adressen perewert.se Här kommer jag framöver att hysa min blogg, som jag avser att hålla ungefär lika aktiv som tidigare, och hoppas även att intresserade och diskussionsvilliga läsare vill följa med över dit.

På perewert.se delar jag även med mig av diverse annat material i form av texter och ljudfiler, som jag hoppas ska vara av intresse. Här ligger nu även en enklare bokshop med egna böcker och antologier där jag medverkar. Jag planerar även under de kommande veckorna att fylla på med diverse material kring min nya bok Guldet blev till sand där vi i skrivande stund just har spikat slutlig utformning av omslag. Lovar att släppa det inom kort.

Jag tar gärna även emot konstruktiva synpunkter på den nya hemsidan, gärna då som kommentar till första blogginlägget där. Det blir alltid diverse barnsjukdomar i början som man behöver få ordning på. En hel del sådant är redan fixat, men jag tar tacksamt emot goda råd på det området.

Jag vill tacka de läsare som följt med och deltagit i diskussionen under de fyra-fem år som den här bloggen har funnits. Det har bitvis varit aningen hätska, men oftast väldigt givande samtal via cyberrymden. Det har blivit närmare 100 000 sidvisningar fram tills idag, och det tycker jag väl jag vågar betrakta som förhållandevis vältrafikerat. Hoppas att många av er vill följa med och läsa samt delta i det fortsatta samtalet på perewert.se

Alltså: ett stort tack till er alla för den här tiden, ser fram emot en förhoppningsvis än mer givande morgondag på ny adress. Guds välsignelse till er alla!

söndag 3 mars 2013

Stor seger i spåret

Jag hyser en oförblommerad beundran inför längdåkning på skidor. (Förhoppningsvis!) ärlig kamp i spåret, där segraren måste klara av såväl lång, hård träning, som vädrets nyckfullhet och taktiskt rävspel. Jo, man kan förstås tycka att det är obegripligt illa planerat av VM-arrangörer att lägga en femmil med gemensam start samma dag som Vasaloppet. Nu resulterade ju båda loppen i minnesvärda stordåd, av vilka vi självfallet mest kommer att minnas Johan Olssons solobragd i Val di Fiemme. Kampen för den segern gav den också dess stora sötma.

Jag har ett kapitel i Guldet blev till sand som behandlar hur vissa grenar och arrangemang i idrottsvärlden i rent ekonomisk vinningstörst har tömts på sitt värde - medan publiken söker efter verkligt högstående idrottslig kamp, något som motsvarar det värde som entrépengen förmedlar. Och det gör publiken faktiskt helt rätt i.

Ett annat kapitel i boken tar för övrigt sin avstamp i ett av historiens - för nästan alla inblandade -bittraste skidlopp: tremilen i OS i Salt Lake City. Ni minns?

Idag är det exakt en månad kvar till bokrelease. Mer info kommer vidare.

onsdag 27 februari 2013

Staka bort från skulden

Nu blir jag sådär heligt vred igen. Säga vad man vill om Janne Josefsson och hans kolleger på Uppdrag Granskning, men de kan sannerligen konsten att väcka harm hos tittaren. Det som kanske upprörde mig mest i kvällens omtalade program om de uppseendeväckande höga blodvärdena hos ett flertal elitskidåkare på 90-talet var kanske inte det faktum att det tycks stå utom rimligt tvivel att åkare använt medel för att manipulera syreupptagningsförmågan i sitt blod. Den frestelsen kan säkert många i liknande situation falla för, och när en hel social grupp ägnar sig åt ett sådant agerande (se exempelvis den till stor del upptrasslade härvan inom uppcykelsporten) är det väldigt svårt att stå emot trycket och längtan efter framgång.

Nej, det som kändes mest stötande var nog ledarnas och förbundsbasarnas väldigt ivriga upprepande att det måste vara något fel på testerna. Så tvivel, så tvivel, så tvivel, tills man är beredd att ta tillbaka även de mest vattentäta anklagelser. Om tester visar att någon annan överträtt en regel är man ständigt för utökade tester. Men när resultaten talar mot ens eget lag vänds retoriken ofta mycket snabbt. Budbärarens motiv ifrågasätts, testutustningen och andra fysiska parametrar likaså. Allt för att så in en så stor tvekan i den mediala åklagarens åtal att anklagelsen kanske till slut dras tillbaka eller faller platt i folkopinionen.

Agerandet påminner starkt om den store Försvarsadvokaten i filmen Djävulens advokat, som besvarar frågan om varför Hin Onde valt att lägga sitt krut på att lotsa fram skickliga försvarsadvokater: "Frikännande efter frikännande efter frikännande - tills stanken står så högt upp i skyn att de storknar hela j-a bunten!" Sann frihet kommer inte genom att med nöd och näppe svara emot eller vänta ut anklagelsen tills den självdör, skylla ifrån sig, så obefogat tvivel, skjuta på budbäraren etc. Friheten kommer genom att erkänna sin skuld inför både sig själv och för dem man bedragit. Först då är försoning möjlig. Först när bördan erkänns kan man bli fri från den. Det verkar som att skidsporten har en ganska lång väg att gå på det området.