Svag argumentering av Dahlgren hos Sturmark

Nu har jag sett Christer Sturmarks första intervju i TV8, intressant nog med Eva Dahlgren. Studiodekoren är smakfull, kanske lite karg. Upplägget är enkelt och låter gästen prata till punkt. Men man får hoppas att intervjuerna i fortsättningen kommer att kretsa kring lite fler ämnen än "Varför är du ateist?". I och för sig en intressant fråga, men det blir lite fantasilös teve om den mest ska låta:

"Jag tror inte på Gud, gör du?"

"Nä."

"Okej... Fast jag tror nog lite mindre på Gud än du."

"Ånä, jag tror allt minst på Gud."

"För Gud är inget bra att tro på."

"Nä, just det."

Ytterligare kritiska synpunkter på intervjun finns i Svenska Dagbladet samt från Inger Alestig och Emanuel Karlsten på Dagen.

Nåväl, jag var mycket nyfiken på att följa Dahlgrens argumentation för sin nyfunna ateism. Skulle hon hålla kvar sin förklaring att hon egentligen inte ville tro? Och som intervjun fortgick kunde tittaren konstatera att Eva Dahlgren förde fram fyra argument till varför hon valt ateismen:

1. Gud var tyst. "Jag sade: Här är jag, tala till mig... men det var fullständigt tyst."

2. Gud är en för enkel förklaring. "Gud var ett på tok för enkelt svar på de frågor som jag hade."

3. Hon vill inte tro. "Jag kom underfund med att jag ville inte tro på Gud."

4. Gud är osympatisk. "Om det skulle visa sig en dag att Gud kommer så är det mycket jag har att säga till honom då som jag inte är särskilt nöjd med."

Är dessa hållbara argument för att ateismen skulle vara sann? Vi tar dem ett i taget.

1. Gud var tyst. Detta argument är endast hållbart om vi kan visa att en existerande Gud med nödvändighet måste uppenbara sig på ett så tydligt sätt att ingen kan misstolka det närhelst vi önskar det. Men de gängse beskrivningarna från teister eller ateister brukar inte hävda detta. Jesu kritiker sade samma sak till honom och bad om tecken trots att han ideligen gav dem tecken på att han var Gud. Han svarade att de inte skulle få något tecken alls, förutom det tecknet att han skulle uppstå från de döda. De bevis vi har är fullt tillräckliga för att anse att Gud existerar. Vi har inte fog för att kräva fler direkta tecken. Argumentet är ogiltigt.

2. Om Gud är ett enkelt eller svårt svar på våra frågor är inte det relevanta. Frågan är: Är Gud den rimligaste svaret på våra frågor, eller är ateismen ett rimligare. Jag hävdar i Vem tänder stjärnorna (och många andra med mig) att Gud är den rimligaste lösningen på de stora livsfrågorna. Om det är en enkel eller svår lösning är irrelevant. Argumentet är ogiltigt.

3. Nu blir det riktigt intressant. När Sturmark frågar om Guds tystnad var Dahlgrens huvudargument för att bli ateist svarar hon att det bara var en del av det. Och sen: Att hon inte ville tro på Gud. Kanske var programmet inspelat före releasen av "Vem tänder stjärnorna?" och min och Stefan Gustavssons (hittills obesvarade!) debattartikel. Men uttalandet är ändå häpnadsväckande. Jag kanske inte vill tro att världen genomgår en finanskris, men det spelar ju ingen roll vad jag vill. Frågan är ju vad som faktiskt är sant! Här avslöjas en stor blotta i den ateistiska argumentationen. För den som delar Eva Dahlgrens inställning kommer inga tecken i världen att hjälpa. Man har redan bestämt sig för att Gud inte finns. Mycket trist också at Sturmark inte heller här ställde någon kritisk fråga eller gjorde någon egen reflektion kring valet att tro på något bara för att man vill det.

4. Om Gud är synpatisk eller osympatisk har ingen relevans alls för frågan om huruvida han existerar eller inte. Den kan möjligen ha betydelse i frågan om huruvida en existerande Gud är värd att tillbes och följas eller inte. Men även här avslöjar sig ateistens dolda motiv att undvika Gud, eftersom det finns en motvilja i oss mot att konfronteras med en yttersta moralisk norm som vi måste stå till svars inför med våra gärningar. Även detta argument är alltså ogiltigt.

I övrigt talade Dahlgren ändå om ett slags andlighet, om "gemenskap med alltet" och andra ordvändningar som pekar på ett nyandligt tänkande. Inte heller detta problematiserade Sturmark över huvud taget. Samtalet avslutades med att de båda talade om att Eva Dahlgren har en skylt med texten "Ev. Gud" på sin studiodörr. "För man vet ju inte!" kommenterade hon med ett skratt. En from förhoppning vore att hon, Christer Sturmark och andra åter vågar öppna den där "eventuellt-dörren" istället för att stänga Gud ute med motiveringen att man inte vill tro.

Surrealistisk dag!

Ja, det var en riktigt speciell dag idag minsann... jag hade en annan dag som nog var lite mer surrealistisk men kanske i lika hög grad positiv våren 1997, men det får jag berätta om en annan gång.

Jo, i morse kvart i nio sprang undertecknad som en galning på Lidl i Huskvarna och plockade varor under två minuter. Nejdå, jag har inte idkat stöld och snatteri. Det är min extremt slogan-begåvade hustru (själv är jag totalt oduglig på detta område) som vunnit första pris i den tyska butikskedjans 5-årstävling. Så där rusade jag runt och fick ihop våldsamt många och dyrbara varor. (Som synes på bilden är jag redan här lite surrealistisk i synen.)

Åkte sedan till jobbet och höll en något försenad morgonsamling om den fjärde av kardinaldygderna - måttfullhet! För visst känner man hur girigheten vill slå till med full kraft även när man fått en massa grejer alldeles gratis. "Tänk om jag hade hunnit ta en dyr glasstårta också." "Jag är minsann fullt förtjänt av det här, mer än alla andra." Väldigt lätt att gå under i självfixering, men viktigt att påminna sig att det här, precis som allt annat vi får beror på Guds nåd.

Nåväl, fick efter lektionerna veta av mina elever att jag var i stor artikel i Jönköpingsposten. Så jag letade då snabbt fram den hittills första recensionen jag sett av boken. En alldeles fantastiskt positiv recension, speciellt med tanke på att recensenten inte utger sig som en bekännande kristen. Av någon obegriplig anledning finns fortfarande JP inte på nätet, texten inlagd på Vem tänder stjärnorna-hemsidan kommer här inom kort.

Sedan hem några timmar, innehållande livliga samtal om fortsatt planering kring boken, för att sedan bli inkallad att sitta med sista timmarna på budgetdebatt i kommunfullmäktige. Jag kan väl avslöja att pulsen gick ner något där jämfört med början av dagen...

Ska nu sätta mig och titta på Sturmarks intervju med Eva Dahlgren och sedan kommentera. Återkommer om detta. Har för övrigt haft en ordväxling med Sturmark på programmets blogg, fortfarande utan att få svar på min fråga om hur han ställer sig till Dahlgrens beslut att bli ateist på grund av att hon inte vill tro på Gud. Märkligt. Hjälp gärna till att hålla uppe trycket i denna i min mening väldigt bärande fråga.

Barnatron fastslagen i forskning

Dagen har idag en artikel om att unga människors gudstro, det som ibland något nedsättande kallas barnatron - något man skyndsamt bör göra sig av med i vuxen ålder. Artikeln förklarar att forskningen visar hur övertygelsen om att världen har ett syfte, om att det finns en Designer finns nedlagd i barnens hjärnor redan från späd ålder.

Alla mänskliga behov tycks ha ett bestämt mål, rimligen gäller detta även vårt sökande, vår religiositet. Åter framstår hypotesen att det faktiskt finns en Designer som klart mer trovärdig än förklaringen att denna övertygelse hos barn och vuxna är en följd av det naturliga urvalet. Den som önskar visa motsatsen har en tung bevisbörda att bära.

Hjärta och hjärna

Jag hade förmånen att föreläsa och predika utifrån boken på Alliansmissionens teologiska utbildning Korteboskolan idag. Det blev många både positiva och intressanta reaktioner. Och nu är min bokkartong snart tömd igen.
En sak jag ville poängtera idag var kopplingen mellan hjärna och hjärta. För hos många gudsförnekare verkar det precis som om kopplingen mellan hjärnan och hjärtat vore bortkopplad. Man säger att man inte tror på Gud, men längtan efter något större finns hela tiden där någonstans bakom fasaderna. För oss kristna gäller det att försöka hitta vägen förbi fasaderna och in i människornas hjärta.
Nästan som alltid när jag läser om den förlorade sonen som till slut vänder hemåt och möts av sin faders kärleksfulla famn blev jag lite känslosam under gudstjänsten idag. Men, som en sade efteråt: Fortsätt att vara personlig och visa känslor. Det är det som når fram till människor.
Och jag tror det är sant. Vi kanske kan vinna en debatt, men ändå förlora en människa. Att nå både hjärnan och hjärtat - det är den stora utmaningen.

Titta på Sturmark och Dahlgren i TV8 imorgon, ni som har kanalen. Men lägg ingen möda på att lämna några frågor eller kritiska synpunkter på teveprogrammets blogg. Min kommentar blev iallfall bortredigerad. Mystisk inställning, men i och för sig logisk utifrån Eva Dahlgrens ståndpunkt att hon inte vill tro på Gud. Om man vill undvika svaren är det kanske smartast att se till att ingen får ställa några frågor överhuvudtaget.

Sturmark & Dahlgren i TV på onsdag!

Så var det då dags för Christer Sturmarks egen pratshow i TV8. Som första gäst ser vi ingen mindre än Eva Dahlgren. Eftersom vi fortfarande inte sett något svar på min och Stefan Gustavssons debattartikel där Dahlgren i tidigare intervju med Sturmark förklarat sin kanske ärliga men intellektuellt synnerligen tveksamma motivering till hennes val att bli ateist: "och framför allt kände jag, att jag vill inte tro på Gud."

Jag är själv inte begåvad med kanalen TV8, men hoppas att programmet ska gå att se på nätet. Ska bli spännande att se huruvida de tar upp frågan och diskussionen kring denna märkliga formulering, och huruvida Sturmark väljer att ta avstånd från den eller inte. Påannonsen utlovar en annan anledning till att Eva Dahlgren förkastat sin gudstro. Hennes konfirmationspräst tafsade på flickor och talade för mycket om synd och skuld. Men är detta verkligen godtagbara skäl att förkasta gudstron? Självfallet inte. Ska iallafall bli intressant att se om eventuella andra argument tas upp, och hur hållbara de eventuellt kan vara.

Intressant men något underlig diskussion med ateister

Jag har en intressant diskussion med några talföra ateister på Humanistbloggen där bloggskribenten är upprörd över min och Stefan Gustavssons debattartikel om vilka grunder som Humanisterna och Eva Dahlgren har för sin tro på att Gud inte existerar.

Det är underligt hur lätt gudsförnekare hemfaller till extremt godtyckliga hypoteser, exempelvis den om ett multiversum. Det vill säga att det finns ett gigantiskt antal för oss osynliga universum som inte är möjliga för oss att undersöka. Med en sådan hypotes vill man kunna lösa frågan om varför vårt universum tycks vara perfekt designat för att kunna frambringa levande varelser som oss. En hypotes om något som är osynligt och omöjligt att undersöka men som skulle ha kunnat frambringa vårt universum. Hmmm.. är detta verkligen den högstämda vetenskaplighet som ateister vanligtvis brukar vilja framhäva för sin sak?

Detta samtidigt som det istället finns en radikalt enklare lösning som dessutom har stöd i andra argument - nämligen Gud. Men den energi och den påhittighet som människan kan uppvisa för att försöka undvika Gud är väldigt tankeväckande. Kanske har Eva Dahlgren trots allt rätt, att huvudargumentet för många ateister ändå är att man helt enkelt inte vill tro på Gud. Intressant.

Full fart under veckan!

Då var den första veckan i "fas två" genomförd. Parallellt med alla de vanliga göromålen med rättningar av prov och hostiga barn har det uppenbarligen snurrat på bra med boken. Förlaget hörde av sig i torsdags med besked om att två tredjedelar av första tryckningen redan sålts. Vet inte vad dagsnoteringen är, men jag hoppas att tryckeriet hinner med så att ingen behöver slipper bli utan.

Det har varit en del blogginlägg och tidningsinslag kring boken, men ingen regelrätt recension än så länge. Ska bli intressant att se reaktionerna när de kommer. Eller förresten - en recension har jag fått. I går lördag var jag och frun på en föreläsningsdag om familjer och barn och jag skulle få berätta lite under fikat. Jag hade just rest mig upp och skulle säga något om boken, men avbröts omedelbart av en bebis som räckte ut tungan och gav ifrån sig ett högljutt "pppprrrrrruuuttttttttttttttt". Jag tolkar hennes bedömning som: rena bajset alltså. Hoppas reaktionerna blir något mer positiva framöver :-)

Har ännu inte sett SVT:s rundabordssamtal med bl.a. Christer Sturmark och Linda Bergling, ska se den på webben sedan. Men de reaktioner jag har hört sade att de till stor del talade förbi varandra. Där Christer förutsatte att Gud inte fanns såg Linda det som helt självklart att Gud faktiskt existerade. Och där kan gapet bli så stort att det är svårt att överbrygga även om jag faktiskt tror att Linda Bergling hade helt rätt i sin övertygelse. Jag väntar med spänning på Sturmarks och Humanisternas svar på min och Stefan Gustavssons debattartikel om vad som liger till grund för deras ateistiska grundsyn. Hoppas att vi kan hitta en kontaktpunkt i en fortsatt diskussion framöver...

Under tiden ska jag sätta mig in i Peter Englunds "Stridens skönhet och sorg" en samling essäer kring det första världskriget. Inte minst mot bakgrund av Svenska Journalens alldeles lysande intervjuartikel om akademiledamotens tidigare okända men synnerligen tydligt formulerade kristna tro. Det var helt fascinerande att få läsa om hur denne kallhamrade historiker som jag tidigare läst och uppskattat så mycket beskriver hur både hans hjärta och hans hjärna har kunnat omfamna den kristna tron. Se upp Sturmark - det blir allt svårare att avfärda alla kristna som knäppgökar. Och vi blir bara fler och fler!

Över förväntan på releasen!

Det blev verkligen en rolig kväll igår när vi hade officiell release på boken! Fler besökare än jag vågat hoppas på, och det var inte alldeles lätt att ta till sig alla översvallande reaktioner efteråt. Blev fin kombination av tal och sång, där några elever från ITM sjöng "Vem tänder stjärnorna?", "Du måste finnas", Mauro Scoccos "Ingen vinner" med mera. Nu är etapp två av resan igång, ska bli väldigt spännande att se hur den fortsätter.

I övrigt var jag inbjuden att gästblogga om boken igår på Sveriges mest lästa kristna blogg Aletheia.se

Men mest intressant blir att se vilka reaktioner det blir på min och Stefan Gustavssons debattartikel där vi tar upp Eva Dahlgrens val att bli ateist med den måhända ärliga men samtidigt underliga motiveringen "Och framför allt kände jag, att jag vill inte tro på Gud (...) Så egentligen lämnade jag frågan med: 'Jag skiter i om Gud finns eller inte. Men för mig så är han inte här.'" Och vi ställer frågan om det är den typen av bevekelsegrund som Humanisterna förlitar sig på i sin propaganda. I så fall framstår nog sekulärhumanismen som en synnerligen svag världsbild, enligt deras egen portalfigur Ingemar Hedenius devis "att inte tro på något, som det inte finns några förnuftiga skäl att anse vara sant." Vi avslutar med att förklara att vi menar att den kristna världsbilden presenterar de mest rimliga svaren på människans stora frågor, och att det är upp till Humanisterna att försöka lägga fram trovärdigare svar. Handsken är kastad. Kanske vill Humanisterna ta upp den?

Resan är inledd. Vi får se vart den bär.

Inför releasen

Ja, nu har det sannerligen varit fullt upp inför releasen imorgon måndag. Återkommer med länkar till intressanta inlägg i ny bloggtext i morgon. Men förhoppningsvis kan morgondagen bli en början på en riktigt spännande resa.

Den stora förändringen just nu är väl att själva bloggen nu flyttat till den här adressen, eftersom det inte gick att pinga blogginlägg från det webbhotell där hemsidan ligger. Sedan har vi även lagt in bokens förord att läsa på hemsidan. Väl mött igen måndag.

Bra uppmärksamhet för boken, leder till eftertanke

Idag fungerar datorn nästan oklanderligt. Under sker än idag minsann.
Men det har varit en bra fart på intresset kring boken idag nu när vi lagt ut hemsidan och Jonatan Sverkers utmärkta reportage gick i Dagen.
Förlaget meddelade att första kunden var inne och bokade ett förhandsexemplar redan klockan fem i morse. Inte dåligt jobbat minsann. Och en bokhandlare hörde av sig och undade om han kunde få beställa böcker. "Händer ungefär vart sjunde år att bokhandlare själv ringer och vill köpa böcker..." sade de på förlaget. Sedan hade jag lokalpressen här på besök på eftermiddagen och vi hade ett bra samtal tycker jag.
Men när livet flyter på lite grann och undertecknad råkar vara på stor bild i tidningen känns det viktigare än någonsin att hålla kvar vetskapen att allting faktiskt inte handlar om mig. Ska man vara ärlig så är det egentligen rätt lite som gör det.
När en människas självkänsla bygger på att ständigt synas och höras överallt ligger förtvivlan nära till hands när fotoblixtarna slocknar och mikrofonerna dras undan. Då är det gott att få påminna sig själv om det svar som Mose gav när Gud föreslog att han skulle ordna det praktiska så att folket kunde gå in i det förlovade landet. Men själv tänkte han inte gå med dem. Mose svarade med stor skärpa: "Om du inte själv vill gå med, skall du inte alls låta oss dra upp härifrån."
Om inte Gud går med oss, vad finns det då för vinst i att nå fram till ära och rikedom? Ett viktigt memorandum i motgång, men framför allt sådana dagar som medvinden råkar blåsa lite mer än vanligt i ryggen.