lördag 29 maj 2010

Francisco Ayala reder ut begreppen kring tro och vetenskap

Francisco J. Ayala är en kristen forskare, och av världens mer framstående molekylärbiologer (tillika evolutionist, om någon gudsförnekare skulle önska avfärda honom på förhand). En läsare tipsade om en Ayala-artikel i The Guardian, där han presenterar en dräpande kritik av bland andra Richard Dawkins syn på vetenskapens roll, och jag länkar gärna vidare till hans läsvärda artikel här.

Ayalas udd är riktad åt båda håll, dels mot de gudstroende som inte vill veta av vetenskap, men - vilket är det mest relevanta i dagens ultrasekulariserade västerland - framförallt mot de ateister som vill ge vetenskapen sådana metafysiska drag den inte själv gör anspråk på:

"Some scientists deny that there can be valid knowledge about values or about the meaning and purpose of the world and of human life. The biologist Richard Dawkins explicitly denies design, purpose and values. In River out of Eden, he writes:
"The universe that we observe has precisely the properties we should expect if there is, at bottom, no design, no purpose, no evil and no good, nothing but blind, pitiless indifference."
William Provine, a historian of science, asserts that there are no absolute principles of any sort. He believes modern science directly implies that there are no inherent moral or ethical laws, no absolute guiding principles for human society.
There is a monumental contradiction in these assertions. If its commitment to naturalism does not allow science to derive values, meaning or purposes from scientific knowledge, it surely does not allow it, either, to deny their existence."

Det vore positivt om svenska och utländska gudsförnekare kunde göra en klädsam reträtt på detta område.

4 kommentarer:

  1. Sten-Åke Granberg29 maj 2010 kl. 09:33

    Hej Per!
    Tack för tipset. Mycket läsvärd artikel

    SvaraRadera
  2. Roland Chantre31 maj 2010 kl. 23:36

    Vad, exakt, menar Per Ewert att vi "gudsförnekare" ska göra en klädsam reträtt ifrån? Jag har nu läst Ayalas artikel två gånger och jag förstår fortfarande inte vad det är för begrepp han slår sönder. Det enda jag kan se är S.J.Goulds gamla trötta NOMA-argument.

    SvaraRadera
  3. Roland Chantre4 juni 2010 kl. 00:30

    Det där får du nog utveckla om det ska vara någon mening med det, Patrik.

    SvaraRadera