onsdag 25 maj 2011

Går över från dödshjälp till dödssynd

Ja, jag försöker väl efter bästa förmåga avhålla mig från utövandet av båda ovanstående...

Men igår lämnade jag in en artikel om en kristen syn på människovärde och dödshjälp som Christer Sturmark beställt till den nya sekulärhumanistiska tidskriften Sans kommande nummer om medicinsk etik. Det var hedrande att bli tillfrågad i ämnet, såvitt jag sett har de bara haft en kristen medverkande tidigare, prästen Annika Borg som lade sig ganska platt för Humanisternas egen agenda.

Själv har jag försökt hitta en tydlig kristen etisk linje, med öppenhet för samsyn med Humanisterna i den praktisk-etiska frågan. Jag har fortfarande svårt att se det som sann humanism att sjukvården aktivt döda människor, vill hoppas på de humana krafter som trots allt finns bland allt religionshäcklande från deras sida. Jag återkommer med pålysning om artikeln när tidskriften kommit i handeln efter semestrarna.

Härnäst vrider jag siktet mot dödssynderna, ska sätta mig och börja jobba med ett antal texter på det temat. Alltid aktuellt, alltid anledning till självrannsakan.

2 kommentarer:

  1. Per, det blir spännande att läsa. Ser fram emot det.

    SvaraRadera
  2. Vill bara påpeka att det inte heter dödssynder (huvudsynder) utan kardinalsynder!

    Kardinalsynderna, som alltså felaktigt benämns ”dödssynder”, är 7 eller 8 till antalet och den rot som alla andra synder växer fram ur. De har ett väldigt tidigt ursprung i kyrkohistorien (Se t.ex. redan i 400-talets CASSIANUS, Det rena hjärtat). Huvudsynderna kan och bör kanske också graderas. Redan Cassianus och påven Gregorius I, rangordnade högmodet och/eller ärelystnaden som den värsta huvudsynden. Dessa är de värsta eftersom de berör människans innersta och lättast sätter oss själva före Gud. Sedan följer avundsjukan, vreden och ledan. Sist kommer de ”kroppsliga” synderna, såsom girigheten, frosseriet och den sexuella orenheten. Detta är alla de huvudområden som människan kan frestas i. Begären är alltså inte synd, utan det är när vi utför syndiga handlingar som vi syndar svårt inom respektive område. Dessa frestelser kan vara olika starka under olika perioder av människans liv. Oftast, eller snarare förhoppningsvis, är de ”lägsta” synderna mest påtagliga i den kristnes liv.

    Glad påsk

    SvaraRadera