Om en kristen grund för skola och utbildning

Jag utlovade ett smakprov från förra veckans text i min artikelserie i Världen Idag (ej på nätet för icke-prenumeranter) om en kristen syn på utbildning. Citatet nedan handlar delvis om rätten till och vikten av kristna friskolor. Jag undervisar ju själv på just en sådan. Men frågan är större än så. Det handlar om vilken världsbild som ska färga vår syn på eleven och kunskapen. Och här blir ateismen ett oframkomligt gungfly, medan kristen tro utgör en hållbar grund för såväl utbildning som forskning.

"I Sverige finns idag en högljudd opinion för att förbjuda religiösa friskolor. Denna inställning är inte bara historielös. Den strider också mot flera internationella konventioner, exempelvis FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, som slår fast: ”Rätten att välja utbildning för barnen tillkommer i första hand deras föräldrar.” Därför är det också av vikt att värna och stärka de kristna skolor som finns, och även att uppmuntra startandet av fler skolor byggda på en frimodig kristen bekännelse och praktik.

Kristna elever och vuxna i skolan har all anledning att frimodigt bruka sin grundlagsskyddade rätt att förespråka sin tro och filosofiska grundsyn också i en religionsfientlig samtidskultur. Verkligheten är ju att i Guds frånvaro kläms pedagogen mellan två extrempunkter. På ena kanten återfinns behaviorismen, där människan saknar fri vilja, och eleven kan styras likt en laboratorieråtta. På motsatta sidan finner vi istället en subjektivistisk, postmodernistisk inställning där inga fasta värden eller sanningar finns att nå för vare sig lärare eller elev.

Mot dessa två motpoler finner vi en historiskt väl förankrad utbildningssyn, byggd på en judisk-kristen människosyn och på bibliska dygder. Det är först när människan inser sin roll i det större sammanhanget som vår kunskap kan fördjupas till verklig vishet. "

Dawkins tomma stol - och förklaringen till den

Jo, det blev precis som förutsagts av den ene huvudpersonen själv. Richard Dawkins stol förblev tom i den tänkta debatten mot William Lane Craig, som jag skrivit om tidigare. Den oxfordbaserade idéhistorikern Per Landgren har nu skrivit ett läsvärt referat i Dagen.

Själva nyheten i sig var kanske ingen kioskvältare i sig. Dawkins debattvägran har varit känd ett bra tag. Landgren tar bland annat upp något som är mer intressant, och som jag missat: Dawkins halvtaskiga bortförklaring i The Guardian i förra veckan följdes upp av en annan ateist (möjligen: agnostiker) vid namn Daniel Came. Han talar mer ur skägget än oxfordbiologen själv: orsaken till den tomma stolen är helt enkelt att Dawkins är en fegis.

Came spar inte på krutet: "Given that there isn't much in the way of serious argumentation in the New Atheists' dialectical arsenal, it should perhaps come as no surprise that Dawkins and Grayling aren't exactly queuing up to enter a public forum with an intellectually rigorous theist like Craig to have their views dissected and the inadequacy of their arguments exposed."

Han fortsätter den överraskande självkritiska bedömningen av de intellektuella svagheterna i den propagandaliknande argumentation som de nya ateisterna bedrivit på senare år:
"As a sceptic, I tend to agree with Dawkins's conclusion regarding the falsehood of theism, but the tactics deployed by him and the other New Atheists, it seems to me, are fundamentally ignoble and potentially harmful to public intellectual life. For there is something cynical, ominously patronising, and anti-intellectualist in their modus operandi, with its implicit assumption that hurling insults is an effective way to influence people's beliefs about religion. The presumption is that their largely non-academic readership doesn't care about, or is incapable of, thinking things through; that passion prevails over reason"

Kanske kan en liknande självrannsakan vara på sin plats även i Sverige. Humanistbloggen har exempelvis valt att ignorera icke-debatten, vore intressant att se deras ståndpunkt i frågan.

Sannerligen uppstånden!

Den välkände apologeten Gary Habermas, med huvudfokus på uppståndelsen, besökte i måndags Sverige, och Dagen har en tänkvärd artikel från hans besök.

Gudsförnekare raljerar gärna över talet om Jesu uppståndelse. Kruxet i sammanhanget är att de i så fall behöver presentera en mer rationell förklaring av vad som skedde den där påskhelgen i Jerusalem. Gary Habermas understryker att även ateistiska forskare idag har utvecklat en samsyn kring evangeliernas historicitet, Jesu mirakler och att lärjungarna faktiskt mötte den uppståndne Jesus.

Utifrån en ateistisk världsbild tvingas de självfallet till alternativa förklaringar av dessa mirakulösa händelser. Problemet med dessa förklaringar är att de ofta skapar fler problem än de löser. Och att de ofta kräver långt större tro än den bekännelse som har hållit i 2000 år, och tycks ha alla förutsättningar att fortsätta hålla, ända in i evigheten: att Jesus från Nasaret var Gud själv som blivit människa, avrättades och därefter blev uppväckt från de döda.

PS: Den som läser Världen Idag kan rekommenderas att ta del av den andra artikeln i min serie om hur den kristna tron behöver påverka samhällets sju grundpelare. Jag tror artikeln går i papperstidningen idag. Ämnet: utbildning. Hinner förhoppningsvis återkomma med en puff för den inom någon dag.

Dawkins utfall mot Craig klär honom inte jättebra

Richard Dawkins målar in sig ytterligare i sina förklaringar om varför han inte vill debattera William Lane Craig i Oxford, och gör det i debattartikel i The Guardian, refererad i Dagen.

Alldeles översvallande i sin hyllning av sin tilltänkte motståndare är han väl inte direkt: "Skäms inte om du inte hört talas om Craig. Det har ingen annan heller" Ja, vad ska man säga. Nog för att Craig är världens förmodligen mest välkände kristne filosof i dagsläget. Och att han har debatterat i stort sett alla välkända ateistiska företrädare. Dawkins har förstås rätt att hävda att William Lane Craig trängtat efter en batalj för att stärka sitt eget CV en smula (något som Dawkins anser skulle besudla hans eget CV alltför mycket). Angreppen klär dock inte Dawkins jättebra. Jag skulle ha förstått hans ordval om det hade varit undertecknad som sökt debatt med Dawkins. Men Craig...? Njae.

Craig har förstås redan provat på att debattera mot andra framstående brittiska ateister tidigare, om det skulle ha varit ett självändamål. En av dem hette Antony Flew. En man som såg sig nödgad att ändra inställning mot slutet av sitt liv, och erkände att de vetenskapliga argumenten talar för att Gud faktiskt existerar. Dawkins är kanhända inte speciellt intresserad av att ändra uppfattning i frågan om Guds existens. Smidigaste sättet att slippa utvärdera sin egen ståndpunkt är förstås att undvika att lyssna till dugliga filosofer med ett annat synsätt. Men man kanske i så fall ska vara mer ärlig med anledningen.

Fortsatt olagligt att döda

Jo, det blev som förväntat i rättegången mot barnläkaren som åtalats för att avsiktligt ha orsakat ett sjukt flickbarns död. Bevisläget var alltför oklart för en fällande dom. Sorgen över det förlorade barnet kvarstår för föräldrarna, men den friande domen framstår likväl inte som avgörande ur etisk synvinkel.

Utan att ha tagit del av hela domen kan jag ändå konstatera att den del av domskälen som återgivits i media ändå välkommet klargörande. DN skriver: "Samtidigt slår rätten fast att om kvinnan hade gett barnet den höga dosen medicin i syfte att döda det så hade det bedömts som dråp. 'Oavsett om det föranletts av barmhärtighetsmotiv och oavsett om barnet ändå skulle ha dött inom en mycket kort tidsrymd.'"

Vi bör alltså förstå det som att rättsläget i Sverige fortsatt slår fast att avsiktligt dödande av människor, oavsett skäl, måste klassas som brottsligt. Det är ett viktigt ställningstagande. Det gäller idag, men det gäller ännu mer imorgon.

På resa för kristna friskolor

Då ska jag strax bege mig iväg på en liten turné till övriga kristna högstadieskolor här i Jönköpings - de är inte jättemånga, men likafullt betydelsefulla - för att knyta kontakter och berätta om vår skola Kungsgymnasiet. Vi planerar att växa till nästa höst, från nuvarande ett program/inriktning som vi i höst haft rekordmånga nya elever i, till tre program med sju inriktningar. Imorgon börjar också gymnasiemässan i Jönköpings kommun, där vi också finns med för att berätta att vi finns och växer - och behövs!

Alla tycker inte att kristna skolor ska få finnas, men vi står stadigt på såväl Bibel, kristen utbildningstradition, samt FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, vilken understryker barns och föräldrars rätt att välja en utbildning som står i överensstämmelse med deras religiösa och filosofiska övertygelse. Det vore roligt om också våra vänner Humanisterna vill bejaka en mångfald i samhället även på skolområdet, och därmed ställa sig bakom FN-deklarationen.

Har full koll på tiden - lite för mycket faktiskt

Jag satt just och skulle skriva ner några tänkvärda rader om tid som jag hittade i boken "Slow" som min fru just nu läser. Och råkade just då hitta den galet informationsspäckade fliken "statistik" här på bloggen. Här fick jag veta exakt hur många som besökt bloggen vilken dag, vid vilken timme på dygnet, länkat från vilka sidor, via vilka sökord etc. Vad gäller det sista kanske det får tala för sig själv att sist på tio-i-topp-listan över vilka sökord som under senaste månaden fört läsare hit fanns ordet "totalförlamad". Nej, jag fattar inte riktigt kopplingen. Men väl ironin...

Nåväl: citatet: "I en dygnet-runt-värld däremot är alla tidpunkter likvärdiga: vi betalar räkningarna på lördagarna, shoppar på söndagarna, tar med oss laptoppen i sängen, arbetar hela natten, äter lite då och då under dagen. Vi sätter oss över årstiderna genom att äta importerade jordgubbar mitt i vintern och semlor, som en gång tillhörde fastan, när som helst mellan nyår och påsk."

Men inte har dygnet-runt-världen skapat större mening åt människans tillvaro. Och nej, jag blev inte en lyckligare människa av att få fullkomlig överblick över vartenda klick som på något sätt relaterar till denna blogg. Men jag kände direkt den där stressen komma krypande, att utifrån den där statistiken försöka trafikoptimera (usch, vilket ord...) bloggen och dess besöksfrekvens. Men vid närmare eftertanke tror jag faktiskt att jag ger blanka katten i det. Imorgon är det vilodag. Hoppas att vi kan låta den få vara en sådan också.

Skriver om kristen påverkan i politiken idag

Idag inleder jag på allvar artikelserien på Världen Idags kultursida om samhällets sju pelare -ett tema som bara känns med spännande ju mer jag jobbar med det!

Det första ämnet handlar om politik och offentlig förvaltning. Ett ständigt brännhett ämne hos ateistiska debattörer som vill utplåna allt kristet inflytande på politiken. Och just därför är det så angeläget att betona vikten av ett engagerat kristet samhällsengagemang.

Jag har inte sett artikeln i papperstidningen än (ej tillgänglig på nätet för icke-prenumeranter), så jag vet inte vilken illustration eller rubrikformulering som valdes. Jag kan dock bjuda på ett utdrag. För den som önskar läsa mer rekommenderas papperstidningen.

"Sverige är idag en demokrati med lagligt skydd för många av de mänskliga fri- och rättigheter som kränkts genom historien. Samtidigt lever vi i en kultur där den politiska världen har kapat alltmer av kontakten med det kristna rotsystem som bär upp vårt demokratiska styresskick. Det är närmast otänkbart att höra en svensk politiker agera som USA:s president och offentligt be om Guds välsignelse över landet, eller ens att hänvisa till en gudomlig sanktion av moral och lagstiftning.
...
Paulus understryker i Romarbrevet att den politiska överheten har ett gudagivet uppdrag i världen att bekämpa det onda. Riksdag och regering har ett större uppdrag än att bara maximera medborgarnas möjligheter till ett bekvämt liv. De är satta som väktare för sanning och rättvisa i landet, med uppdrag att värna rätten och motarbeta orätten därhelst den utövas.

Kyrkan å sin sida har som huvuduppdrag att förkunna och förvalta evangeliet om Jesus Kristus. Därför bör den aldrig sänka sig till att bli en gren av den världsliga partipolitiken. Kyrkan behöver däremot vara en ständigt vara en aktiv profetisk röst som bekämpar orättfärdighet i samhället. Kyrkan har dock alltför ofta avstått från detta profetiska uppdrag av fruktan för att antingen korrumperas eller stöta sig med människor. Uppdraget är dock alltför viktigt för att vi som kristna ska dra oss undan och lämna världen åt en gudsfrånvänd kultur."

Wallraffar i Dagen idag

Idag har jag en recensionsartikel i Dagen om Ove Brings bok De mänskliga rättigheternas väg. Tillfälligt inhoppade kulturredaktör såg sig dock nödgad att skära en del i artikeln pga att texter om Tomas Tranströmer tilläts breda ut sig över ett helt uppslag. Och det är klart, jag ska väl knappast känna mig undanskuffad av att bli förminskad lite för att ge rättmätig plats åt vår nyutnämnde Nobelpristagare.

Så en del av budskapet fick stryka på foten, betyget (3 fiskar) med. Det enda jag ännu inte blir klok på är rubrikvalet: "Den ofrivillige Wallraffaren". En alldeles strålande rubrik i sig - men vem i hela friden syftar den på? Författaren? Tännsjö - eller någon annan jag nämner i texten? Eller kanske undertecknad? Nej, den gåtan är alltför svår, nej, jag gissar ej detta.

Tranströmer hade nog inte kunnat formulerat det finurligare själv...

När Tranströmer får öppna vårt inre

Jag har fortfarande lite svårt att få perspektiv på gårdagens nobelprisutnämning av Tomas Tranströmer. Jag har inte läst honom tillräckligt mycket för att kunna ge en djupare helhetsbild, men tillräckligt mycket för att ha blivit fascinerad, ibland överväldigad.

Jag fick ett ovanligt lyckat infall igår morse. Har ett tag gått och tänkt köpa den nyutgivna samling av Tranströmer som kom i våras, så jag passade på att beställa ett ex på den stora nätbokhandeln. Tänkte: I eftermiddag är de nog slut. Och se, så rätt man råkade få en gång!

Det är rätt intressant att följa den pristagartrend som Akademien har valt. På 50-60 talen räckte det i princip med att skriva en bok och bekänna sig som ateist så fick man priset. Men med åren verkar såväl Akademien ha valt en betydligt större andlig öppenhet. Inte konstigt i sig, då flera tongivande akademiledamöter idag är bekännande kristna. Men det finns en öppenhet för en större värld i Tomas Tranströmers diktning som är fängslande. Han har sagt i en intervju: "Det finns en optimism i min poesi, därför att den har en religiös dimension. Människan är inte en råtta i en labyrint. Jag vet inte var hennes resurser slutar.”

För att hedra dagen valde jag på morgonsamlingen för undantags skull bort dagens bibelord och läste istället den ofta citerade dikten "Romanska bågar". Och blev som vanligt alldeles för rörd. (Jag kan för övrigt rekommendera en artikel signerad Magnus Ringgren i Signum som gör en läsvärd utläggning av nämnda dikt.)

Med poesins verktyg fäster dikten vår uppmärksamhet på hur en gudlös värld gör människan så platt, så betydelselös, så liten. Det finns något så oerhört mycket större i oss än vad vi först tror oss se på utsidan, en insikt om att det inom varje människa finns en port till något mycket väldigare.

och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt

Vågar inte ateister ta debatten?

Det har uppstått en oerhört intressant situation i England, där oktober månad utlovar en miniturné av William Lane Craig,välkänd försvarare av kristen tro som för övrigt och mycket glädjande väntas till Sverige kommande vår i nätverket Apologias regi.

Craigs elektroniska nyhetsbrev kom i min mejlbox härom dagen, och berättade om flera bokade åtaganden i England, men också några frågetecken, där den tänkta debattmotståndaren visat uppenbar ovilja att möta Craig. Dagen berättar idag om det mest intressanta av dem.

Det är sedan länge väl känt att Richard Dawkins, världens mest namnkunnige ateistiske förkunnare, har undvikit alla tillfällen att debattera Craig. Han har däremot vid två tillfällen mött den skicklige, men filosofiskt något svagare John Lennox, där Dawkins enligt sansade bedömare förlorat båda debatterna.

Nu när saken verkligen ställts på sin spets förklarar Dawkins att "Jag ämnar inte hjälpa Craig i hans stenhårda drift att promota sig själv". Well, eftersom William Lane Craig nu råkar vara världens främste kristne filosof kanske han inte har ett jättestort behov av att "promota sig själv" ytterligare. Det tycks uppenbart att Dawkins helt enkelt är skraj att det ska visa sig att hans ateistiska grundsyn inte håller måttet när den ställs inför en riktigt rejäl granskning.

Allra skojigast är förstås arrangörernas respons på Dawkins illa dolda flyktstrategi. Med anspelning på ateisternas "There's probably no God"-busskampanj härom året svarar de nu med en lite twistad pålysning om den kväll som kanske blir debatt, man kanske troligare: föreläsning. Texten: ‘‘There’s Probably No Dawkins. Now Stop Worrying and Enjoy Oct 25th at the Sheldonian Theatre’

Humor när den är som allra bäst!

Fysikpriset och Skaparen

Ni har kanske sett vilken upptäckt som idag belönades med Nobelpriset i fysik. Saul Perlmutter, Brian Schmidt och Adam Riess (som alla dessutom tycks vara i livet, vilket underlättar proceduren...) upptäckte 1998 att universums expansion inte alls verkar avstanna, vilket alla dittills trott. Expansionstakten ökar istället som resultat av en kraft som vi inte kan se och inte kan förklara, och som tills vidare går under namnet mörk energi.

Upptäckten anknyter till frågan om Vem som egentligen tänder stjärnorna. Om universum varit evigt, och det hade funnits en verklig möjlighet till ett pulserande universum (big bang-big crunch-bang-crunch-bang...") hade det funnits mindre behov av att hänvisa till en skapare.

De tre fysikpristagarnas upptäckt satte ytterligare en spik i kistan på tanken om ett evigt universum. Återstår gör då två möjligheter: universum uppstod helt utan orsak ur ingenting, eller också är det skapat av en varelse som själv är evig och oskapad. För min del tycker jag att valet däremellan är förhållandevis enkelt.

Vad tycks?

Det är några läsare som har klagat på att det varit svårt att läsa texten mot mörk bakgrund, jag har testat att göra om bloggens design lite grann. Är väl kanske inte hundraprocentigt nöjd, skulle egentligen behöva göra om några av inslagen så att de harmonierar bättre mot den här layouten, men tror knappast att jag kommer att ta mig den tiden. Vad tycks?

En annat, större situation där det hade varit intressant att få lite synpunkter handlar om det nordkoreanska... f´låt kaliforniska exemplet på paret som dömts till böter för att ha samlats till oregistrerade bibelstudier. Man tror förstås inte att sådant här är sant i en modern demokrati. Men det verkar det faktiskt vara.

Det vore dock intressant att höra om motståndarlägret på allvar väljer att agera som inHumanisterna och i sekularismens namn acceptera en sådan behandling, eller om de i likhet med oss andra vill ställa sig bakom grundläggande mänskliga fri- och rättigheter.