Finns det någon sans i SANS?

Jag har skumläst igenom nya numret av tidskriften SANS, som just kommit med årets första utgåva. Det hade varit mycket enklare att ge sig på tidningens sekulärhumanistiska förkunnelse om själva förpackningen varit usel och ge ett ett ovederhäftigt intryck. Nu är så inte fallet; SANS är en synnerligen välgjord produkt både layoutmässigt och redaktionellt.

Men det är klart, även en aldrig så välgjord tidskrift bygger på att även själva textinnehållet är av god kvalitet. Jag ser framför allt tre områden där det aktuella numret drar iväg i en osaklig riktning. Först har vi Bo Rothsteins artikel om att religionen gör samhällen sämre. Jag tar mig inte tid att gå in i artikeln i detalj, men innehållet är både statistiskt och historiskt tvetydigt, och skulle med fog kunna ges en rakt motsatt inriktning.

Det andra området är inte så problematiskt som det är tankeväckande: tre artiklar tar på olika sätt upp personers förlorade barnatro. Precis som hos nästan alla kristna har även min tro förändrats - på vissa sätt radikalt - jämfört med den tro jag hade som barn. Det betyder dock inte att tron har förlorats, utan snarare att den har fördjupats, kanske i vissa fall även förfinats. Det är en naturlig utveckling under uppväxt och mognad. Det skiner igenom att vissa gudsförnekare tycks ha andra motiv än strikt sanningssökande när de valt bort Gud ur sina liv. Hoppas kunna skriva lite djupare om detta senare.

Det tema jag upplever som allra mest problematiskt är dock den gode Torbjörn Tännsjö, som i en artikel argumenterar för att humanismen (såvitt jag förstår oavsett om den är kristet eller sekulärt grundad) skulle vara rasistisk. Om man går lite djupare i hans artikel ser man dock att hans tes egentligen handlar om hans ofta använda princip att djur med förhållandevis hög intelligens har ett högre värde än människor som av medfött eller förvärvat handikapp äger en mycket svag intelligens.

Det finns enormt mycket att anföra mot denna ovärdiga inställning till människan - som förstås framstår som så djupt icke-humanistisk att ateisterna i detta sällskap snarast borde säga upp kontakten med professor Tännsjö. Men jag reagerar nog mest på hans jämförelser med nazisternas tankar om judarna: "Vi vet inte riktigt vad det är med judarna som förklarar deras underlägsenhet, men något måste det vara. De är ju underlägsna. Och i analogi härmed om människovärdet: Vi vet inte riktigt vad det är med människor som gör oss moraliskt överlägsna, men något måste det vara. Vi är ju överlägsna." Därmed kan humanism jämställas med nazism.

Tännsjös jämförelse är mycket ful, och visar åtminstone en sak: det är inte alla människors moral som är överlägsen djurens. Och människor som uppvisar en sådan här omänsklig moral borde heller inte få influera lagstiftningen i ett civiliserat land.