Surreal, but nice!

Det har varit en ovanligt hektisk skoluppstartsvecka såhär efter jul, den här vårterminen är det en hel del saker som ska falla på plats i vår kristna skolorganisation, plus även i andra organisationer som vi har relation till. Man blir iallafall något förvånat uppfriskad av Dagens nyhet att Livets Ords kristna gymnasium undervisar för lite i kristendom. Sedär vad en strikt tolkning av enskilda kurser kan ge, om man inte ser summan av samtliga obligatoriska kurser på skolan. Det känns lite som jag vill minnas att Hugh Grant sa i Notting Hill: "Surreal, but nice!" Vi får se om Skolinspektionen planerar att fortsätta samma linje framgent!

I övrigt har vi haft planeringsmöte för uppstarten av Vem tänder stjärnorna-kursen i min hemförsamling Kungsportskyrkan. Om vi bara får ihop en pedagogiskt lämpligt stor grupp till nästa månads planerade kursstart så kan det här bli riktigt givande.

Idag fick jag också helt oförhappandes en hedrande förfrågan om att gå in i ett visst uppdrag. Som jag skrev i ett tidigare inlägg så har jag fått en del tillfällen där de har fallit sig alldeles naturligt att tacka nej till några spännande uppdrag, och det av en så fin orsak som familjen. Den här gången känner jag mig i skrivande stund ännu osäker på vad som är klokast, men tänkte ägna helgen åt att försöka hitta den visaste vägen.