Det enda raka av Hägglund

Göran Hägglund satte i dagens interpellationsdebatt i riksdagen ner foten och sade tydligt nej till kraven på utredning om dödshjälp. Och det är självfallet det enda raka för en socialminister som vill ledas av en kristen människosyn. Han har också tidigare uttryckt sig med all önskvärd tydlighet. Jag citerar honom i min kommande skrift Ecce Homo - Se människan, som planeras gå i tryck inom en vecka (förhandsboka den här eller här), när han påpekar det allvarliga i att hamna i det sluttande planets princip:
"När man väl lyft på locket, är det snart inte bara i vissa extrema fall som dödshjälp förespråkas. Snart kommer också krav på att vem som helst, när som helst, av vilket skäl som helst ska få det offentligas hjälp att ta sitt eget liv."

Och det är inga fria fantasier han hänvisar till, sådana tongångar har sänt sitt eko genom historien tidigare, och de hörs även idag. Både i Holland och Sverige. Dessa dammluckor behöver fortsätta hållas resolut tillbommade. Klartänkt agerat, Hägglund!

Hemmaplan imorgon!

Imorgon lördag är det dags för Vem tänder stjärnorna-kväll härhemma i Forserum. Känns lite ovant att tala i församlingen här där jag bor, men hoppas på en intressant afton. Några har utlovat kniviga frågor, och det ska nog gå fint. Men som många av er säkert vet kan det ofta kännas mer nervöst på hemmaplan, när människor kanske ser en med andra ögon än när man är på bortaarena. Bloggläsare som bor här i närheten får gärna komma och vara med i Centrumkyrkan här på orten kl 17 på lördagseftermiddagen. Övriga får gärna sända goda tankar eller förböner.

Oberoende vittnen bekräftar evangelierna

Vi hade en intressant kväll om Jesus och uppståndelsen i Vaggeryd tidigare i afton. En av punkterna jag poängterade är hur trovärdigheten i en källa ökar om den bekräftas av andra oberoende källor, och evangeliernas skildringar av uppståndelsen är ett bra exempel på ett sådant fall. Fyra olika, men varandra bekräftande redogörelser av vad som skedde den första påskdagen.

Jag insåg också vikten av att vara väl påläst: en åhörare undrade under frågestunden om det finns några utomstående bekräftelser av de omvälvande händelserna kring Jesu död, med mörker och jordbävningar. Just den punkten hade jag läst på bara härom dagen, när min fru funderade kring samma sak. Och då finns faktiskt samtida historieskrivare som Thallus och andra som refererar till detta, och som tycks utgöra oberoende bekräftelser på evangeliernas uppgifter. Därför kunde jag också ge ett förhoppningsvis trovärdigt svar på frågan. Det är spännande med historia!

Jesus fascinerar!

Jag sitter här på tredjedag påsk och förbereder en hastigt inbokad föreläsningskväll om de moderna Jesusbilderna och uppståndelsen. Och det är konstigt med Jesus, hur strikt jag än försöker lägga upp de olika punkterna blir jag så inspirerad och uppmuntrad att jag har svårt att sitta still.

Att döma av kommentarerna i föregående bloggpost är det uppenbart att Jesus och tron på hans uppståndelse engagerar än idag. Jesus engagerar mycket, och trots alla mer eller mindre spejsade förslag på vem han egentligen var, så ligger sanningen fortfarande i Petrus bekännelse: "Du är Messias, den levande Gudens son".

Jag slås ibland av det häpnadsväckande i att tron har överlevt överhuvud taget. Den kom från en liten grupp anhängare vars messiasgestalt avrättats på skamligast tänkbara sätt efter att ha verkat offentligt i bara tre år, helt saknat politiska ambitioner, inte skrivit en rad och aldrig reste utanför den lilla provinsen i Romarrikets utkant. Men tron överlevde, mot alla, alla, alla världsliga odds, trots att de som kom att följa tron aldrig hade sett några fysiskt påtagliga spår av den Kristus de valde att följa. Och den växte till att tvåtusen år senare ha anammats av sammanlagt flera miljarder människor. För att de hållit tron för något mer än gåtfull och intressant, utan framför allt: sann

En alldeles fascinerande utveckling. Den säger inte så lite om vem Jesus måste ha varit - och är.

Vart tog kroppen vägen??

Kristus är uppstånden! Ja - Han är sannerligen uppstånden!

Så lyder det triumferande utropet i världens alla kyrkor idag. Uppståndelsen är inte en naiv förhoppning, en munter mytologi. Han är sannerligen uppstånden!

För en gudsförnekare är detta naturligtvis ohyggligt svårt att ta till sig. När man dör, så är man död. Konstigare är det inte. Men de bästa historiska källorna i detta mycket speciell fall ger anledning att inte vara alltför tvärsäker i sitt avståndstagande. Vi har följande historiska fakta att utgå ifrån:
Jesus från Nasaret verkade som kringvandrande predikant omkring år 30. Han avrättades genom korsfästelse och lades i en känd grav. Men några dagar senare hade något ovanligt inträffat. Jesu kropp var borta – graven var tom!

Här kommer nu en utmaning till alla bloggläsare. Framför allt till dem som – ofta med en ganska kaxig ton – avfärdar den kristna tron: Presentera ett historiskt trovärdigt svar på frågan: Vad hände egentligen med Jesu kropp efter begravningen?

Kom ihåg att de ovanstående faktauppgifterna är en nödvändig grund för förståelsen av det som skedde, vad det nu var. De är väl belagda uppgifter som forskarvärlden står bakom, och som kräver en god förklaring. Den tomma graven accepteras även den av majoriteten av de forskare som inte tror på uppståndelsen!

Så, återigen: Vad hände med kroppen? Var och en är välkommen att presentera det man anser vara mest rimliga lösningsförslaget. För kom ihåg, om någon önskar att kristendomen ska falla, har vederbörande ansvaret att presentera en hållbar naturalistisk förklaring på detta mysterium. Annars kvarstår den häpnadsväckande, men faktiskt verkliga svaret: Han är sannerligen uppstånden!

Den långa dagen

"Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande, lik en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi räknade honom för intet.

Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt, slagen av Gud och pinad.

Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade.

Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, men all vår skuld lade HERREN på honom."
Jes 53:3-6

Det moraliskt nödvändiga straffet

Göran Hägglund har idag en utmärkt bra debattartikel på SvD Brännpunkt om vilken grundläggande syn som samhället bör ha på brott och straff. Gissningsvis har han haft god hjälp med författandet, det är inte Hägglunds vanligaste ämne att göra utspel i. Men artikeln är icke desto mindre synnerligen angelägen.

"Människan är en moralisk varelse som hela tiden förhåller sig till rätt och fel. Och som måste förhålla sig till frågan om rätt och fel. Detta ställer henne, till skillnad från djuren, inför ett moraliskt ansvar.
Straff innebär en upprättelse för båda parter. Åt brottsoffret som får se omvärlden reagera och brottslingen ta ansvar för sina gärningar. Men straffet betyder också en upprättelse för brottslingen.
För den som har tagit sitt straff har sonat sitt brott och har med det återupprättats som moralisk person. Man har fått en chans att i andras ögon återinträda i samhället som en ansvarstagande person. Det är alltså en annan diskussion än frågan om straffets längd. Det handlar om straffet som sådant, dess vikt för ett civiliserat och i verklig mening moraliskt samhälle.
Kontrasten till vänsterns syn är tydlig: Den person vars brott enbart är en konsekvens av omständigheter – och som därmed inte har en moralisk förmåga – kan ju per definition inte heller sona ett brott.
(...)
Frånvaron av straff blir i den meningen det grymmaste straffet av alla. Det blir en utstämpling ur den allas vår gemenskap som kulturellt och mellanmänskligt till stor del definieras av alla människors inre kamp att göra det rätta. I förhållande till sig själv, och i förhållande till sina medmänniskor.
Straff är ett nödvändigt inslag i rättsskipningen för allas vår skull. För allas upprättelse, men också för att vidmakthålla den människosyn som ytterst är ett värn mot den kalla materialism som vänstern ger uttryck för. "

Så klokt formulerat att jag inte har någon anledning att tillägga något. Den som inte håller med bör i så fall presentera argument för detta.