fredag 13 maj 2011

Börja om från början!

Det verkar som att Blogger råkade kasta ut bloggbarnen med badvattnet de sista dagarna så att blogginlägg och kommentarer helt enkelt har gått förlorade i cyberrymden - inte bara hos mig utan även hos andra bloggar som använt samma tjänst. Nåväl, vi tar om'et igen!

Nästa post kommer nog att handla om hur vi idag i skolan fann några viktiga bitar av svaret på ondskans problem - i Danmark! Häpp!

torsdag 12 maj 2011

Dörren stängs alltmer om samvetsfriheten

Jag skriver på Samvetsbloggen idag om riksdagens djupt beklagliga beslut att gå emot Europarådets beslut om samvetsfrihet i sjukvården. Hemskt trist det där när Sverige å ena sidan försöker agera världssamvete, men samtidigt slår till bromsarna när människor faktiskt försöker hänvisa just till sitt samvete.

måndag 9 maj 2011

Boktips

Jag håller på att läsa memoarer här - Ulf Ekmans sådana. Har ännu inte hunnit igenom hela boken, men den ger en klart givande bild av bakgrunden till en av de viktigare rörelserna i svensk kristenhet.

Framförallt tycker jag att Ulfs skildring av sin omvändelse är väldigt intressant, inte bara den dag när det skedde, utan framförallt vägen dit. Han beskriver väldigt målande hur han var del i det engagemang som trots allt var ett positivt drag i det sena 1960-talet, där man fördjupade sig i politiska och filosofiska ismer för att försöka förändra världen och finna sanningen. Där fanns ett ärligt sökande drag som tyvärr i mycket har gått förlorat i 2000-talets konsumismsamhälle.

Skildringen av den här inre resan känns både personlig och trovärdig. Steg för steg skildrar Ulf Ekman hur han i 19-20-årsåldern kommer till allt större insikt i att han kunde få förlåtelse för sina synder, och att han som vänsterinriktad musik- och filosofiflummare fann detta budskap oerhört attraktivt. Något som kanske är värt att tänka på i dagens det-finns-ingen-synd-teologi. Lösningen ligger inte i att förkunna att det inte är något fel på världen och på oss. Den består i att sätta fingret på var felet ligger, och presentera det glada budskapet att sann frihet är möjlig. Det befriade då, det kan göra samma sak idag.

lördag 7 maj 2011

Prioriteringar

Det är odiskutabelt triggande (och därmed ganska farligt) för egot att få smickrande förfrågningar om man kan medverka med ett eller annat som alla inte blir tillfrågade om. Det har trillat in ett antal sådana den här veckan. Jag tackade nej (åtminstone inom överskådlig framtid) till samtliga utom en. Den sistnämnda kan jag nämligen lösa på ungefär samma sätt som det här blogginlägget: dvs på kvällen när övriga familjen har somnat.

I vår hyperindividualistiska tid är det oerhört lätt att falla för frestelsen att hoppa på varje tåg som kan ge jaget eller karriären någon slags boost. Några av veckans förfrågningar skulle säkert ha kunnat öka upppmärksamheten eller uppskattningen för min person. Men de skulle samtidigt ha tagit alltför viktig tid från min familj. Därför kändes besluten att avstå ganska enkla.

Jag hörde en gång en bekant säga något i stil med att om man förväntas jobba mycket övertid så gäller att "Familjen finns ju alltid kvar, men jobbet måste man se till att hålla fast i." Dummare prioritering har jag nog nästan aldrig hört.

Jag har hittills aldrig hört talas om någon som sagt på sin dödsbädd: "Jag borde ha varit mer på jobbet." Nu vill jag tro att jag i mina olika arbetsuppgifter ändå har förmånen att få göra meningsfulla saker. Men att välja bort den enda familj man har för att satsa på ett jobb bland tusen andra - det är en prioritering som jag har väldigt svårt att ställa mig bakom. Jag vågar drista mig att tänka att Gud gör detsamma.

torsdag 5 maj 2011

Vi tassar vidare...

Jag ser att våra kollegor på Andreasgymnasiet nu fått en chans att komplettera Skolverkets kritik. Det ger en lite mer kompletterande bild. Ingen har blivit "kränkt" (i ochför sig ett så hyperbrukat ord att jag tvekar mycket inför att använda det, men nu används det i sammanhanget.)

Några funderingar: Det är alltid bra att ge utrymme för antingen diskussion eller åtminstone att sätta texter i sitt sammanhang, inte minst när det gäller frågan om homosexualitet. En alldeles strålande text i ämnet är skriven av Richard Hays, finns på svenska i antologin "Den hemlösa sexualiteten". Här är det möjligt att rektor som läste texten kanske borde ha gett en djupare bakgrund. men jag har sett väldigt mycket grövre fel än så i svensk skola.

Nu har man förstås ingen praktisk möjlighet att läsa en hel exegetisk genomgång av ett ämne i vanliga skolsamlingar. Så jag tycker nog att den nya rektorn (varför man bytt rektor i april månad framgår inte, det är ovanligt) är överdrivet försiktig i sitt svar i Dagen. Man har självfallet rätt som skola att hävda att a) Bibeln förkunnar att synd existerar, b) att man tror på Bibeln som värdegrund, c) att vissa handlingar därför är synd.

Allt bör sättas i sitt sammanhang, men vi har all rätt att i enlighet med skollagens påbud att utbildning får vara konfessionell och i enlighet med Jesu ord tala om såväl synd som rättfärdighet.

Edit: Stefan Gustavsson gör en klockren genomlysning av frågan på Newsmill.

måndag 2 maj 2011

Bättre eller sämre utan bin Ladin?

Jag har hela dagen gått och klurat på om världen blir en bättre plats utan bin Ladin eller inte. Spontant blir svaret förstås ja. En terrorist färre att förkunna hat och våld mot västvärlden och Mellanösterns fortfarande enda demokrati. För den som vill ta del av bakgrunden till bin Ladins tänkande och praktik rekommenderas varmt Laurence Wrights "Al-Quaida och vägen till 11 september" som jag recenserade härom året.

Men samtidigt är man förstås rädd att ett eventuellt martyrskap vänds i ytterligare hat mot dem som militanta jihadister ser som sina huvudfiender. Inte minst: de kristna. Dagens Anders Gustavsson gör en som vanligt tänkvärd analys.

fredag 29 april 2011

Tassa på om homosex

Ser i Dagen att våra "kollegor" på Andreasgymnasiet blivit prickade av Skolinspektionen för att lärare hävdat att homosexualitet är synd. Jag har inte läst in mig på sammanhanget och kan därför inte kommentera ordval eller förhållningssätt. Men det är förstås klart anmärkningsvärt att - vilket jag möjligen kan tänka mig är fallet här - att lärare exempelvis på rak fråga ombetts svara på vilken sexualetik de representerar, eller vilken sexualetik som Bibeln förkunnar, och om skolan står för den.

Jag hade själv en filosofilektion för några veckor sedan när vi diskuterade sexualetik. Alltid angeläget, alltid brännande. Men aldrig säker mark. Någon elev sade för övrigt att han kände sig klart obekväm i diskussionen - inte med att försvara sin klassiskt kristna ståndpunkt, men att det känns som att man behöver tassa så fruktansvärt på tå, att inte våga säga sin åsikt utan att stämplas ut ur samhället.

Jag känner mig rätt trygg i att lägga ut en komplett lektionsplanering att nagelfara för hugade intoleransjägare därute. Men en av de spikar jag slog på var att vi måste kunna ha en saklig diskussion kring sexualetik där man fritt får argumentera för sin etiska position. Oavsett om den är grundad i klassiskt kristen etik (sex hör hemma mellan en man och en kvinna i ett livslångt äktenskap) eller i Tännsjö (allt är OK, inklusive incest och annat som idag är förbjudet så länge ingen skadas). Man måste samtidigt få problematisera dagens politiskt korrekta position som ställer sig mitt emellan dessa motpoler och menar att ingen annan ståndpunkt får hävdas.

Några elever som anförde en klassisk inställning argumenterade(i likhet med Tännsjö) mot mittenpositionen. Några elever som stod mer åt det liberala hållet i den på linjen-värderingsövning blev sura och gick ut. Kanske hade flera i det politiskt korrekta lägret gjort likadant. Själv finner jag det självklart att varje människa har full rätt att argumentera för sin sexualetik, och även att beskriva olika handlingar som synd i ett öppet samhälle utan att sparkas ut som etiskt och demokratiskt oacceptabel. Alla behöver inte hålla med, men man har rätt att yttra en åsikt. Annars är det något radikalt fel med samtalsklimatet i samhället.