Denna dagen - ett liv...

Ja hjälp, nu blev det en sådär stolligt innehållsrik dag igen. Vi påbörjade idag en temavecka på ämnet civilkurage på Kungsgymnasiet. Jag inledde med det tragiska fallet med fyraåringen som mördades av ett annat barn i Ljungby. Vuxna kunde ha ingripit, men gjorde det inte. Därefter tittade vi på filmen "Frihetens gryning" om Rosa Parks, Martin Luther King och bussbojkotten. En av diskussionsfrågorna eleverna fick samtala om efter filmen var om samma engagemang och uthållighet i kampen skulle kunna finnas idag. Det är frågan det...

Därefter sammanträde i en av Sveriges nyaste kristna landsomfattande organisationer, där jag fick den stora äran att bli vald till ordförande. Nu känns det här lite småknäppigt att nämna, för jag tänkte just nu inte säga något mer om saken än så. Organisationen startades i fjol, och vi räknar inte med att fungera i full skala förrän i slutet av nästa år. Vi väljer att vänta ytterligare några veckor innan vi går ut mer offentligt med vårt arbete, det är en systerorganisation som ska sätta sig innan vi går ut i medierna och berättartillsammans om våra målsättningar och arbetsformer. Jag tror att det kan bli något riktigt givande det här, men vi kan som sagt var inte diskutera det närmare just nu. Jag anar dock att vissa gudsförnekande läsare kommer att ha en del synpunkter på vårt arbete, så ni ska nog få er chans vad det lider...

Och därutöver, massa massa andra saker i familj och omgivningar som kallar på uppmärksamhet. Inget som behöver delas med en större krets, men oj, vad en dag kan innehålla mycket...

Inte slut än förresten, idag är det nämligen exakt 100 år sedan en av 1900-talets främsta apologeter, Francis Schaeffer föddes. En fantastisk förebild för mig och många andra. Ska skriva färdigt en artikel om hans liv för publicering i slutet av veckan - om Herren dröjer och jag överlever tills dess, vill säga... Puh!

Bön som förvandlar!

Som kristen tror jag på bön. Inte på en ritual, inte på en metod eller en självterapi. Utan på den Gud som människan söker och alltid har sökt kontakt med. Och bönen är den mest grundläggande kontakten vi har med den Gud som skapat oss och vill en nära och levande relation. Därför tror jag också att bönen kan förvandla både oss själva och världen omkring oss.

Bön är inte - som trons kritiker gärna vill framställa det som - något slags önskelista till en låtsad kosmisk jultomte. Bönen är en kärleksfull intimitet med vår Skapare, en gemenskap med Honom som vi inte kan se med våra fysiska ögon, men som ändå finns så nära som vi låter honom vara. Utan bön klarar jag mig inte, för jag är en människa. Och vi klarar oss i längden inte utan relation.

Idag är jag väldigt glad över att vår församling Kungsportskyrkan i Huskvarna har haft vår årliga visionsgudstjänst där vi har sjösatt årets tema, som kort och gott lyder: bön. Vår pastor Hans hade en väldigt inspirerande predikan idag om detta tema. Jag vill rekommendera både troende och tvivlare att ta del av den via länken ovan, inte minst för det fantastiska exemplet på den amerikanske mannen som ingick ett vad med en kompis där han lovade att be ett halvår för landet Kenya. Om inget hände så skulle den gamblande bedjaren vinna 500 dollar. Det blev inget bra vad för mannen. Men det blev rätt bra för rätt många andra... Lyssna så får du höra!

Idag ramlade det för övrigt in ett mejl i lådan med en bifogad fil med namnet "slutkorr". Jag tror det kan bli något riktigt spännande här framöver. Mer info utlovas inom inte allt för avlägsen framtid!

Att lära av Stefan Borsch

Arbetsdagen börjar med att jag överraskar mig själv av att bli fascinerad av den gamle dansbandsgiganten Stefan Borsch. Ja, inte själva musiken då. Hans största hit bjuder på ett av de mer gräsliga nödrimmen ur katalogen: "Vid en liten fiskehamn fanns en liten restaurang." Och det ska alltså vara det bästa han producerat...

Nej, jag läser i tidningen en intervjuartikel i samband med hans 65-årsdag som berättar en annan livsväg än jag kände till. Annars har ju artister en förmåga att liksom helt falla ur det kollektiva medvetandet den dag de försvinner från teve och kolorerad veckopress. Det gjorde lite ont i hjärtat att se den duglige och erfarne artisten Pablo Cepeda krypa ner till auditionnivå och försöka hitta en ny karriäringång i TV4:s talangprogram The Voice. 35 år och redan förbrukad, befarade man att han kände. Men det finns en annan livsväg som kan vara så mycket värdefullare än att stå på scen och synas i teve.

Det visar sig att Stefan Borsch hoppade av artistkarriären för att istället jobba som fritidsledare och kurator och hjälpa människor i vardagen, hellre än att leverera klyschor som smörsångare (ja, han formulerade sig inte riktigt så i intervjun, men ni förstår...).

Han medger att turnévägarna lockar när vårarna börjar spricka upp, men han ångrar ändå inte på något sätt sitt vägval. Saxat ur intervjun:
"Framgång ger förstås pengar och bekräftelse som i sig kan fungera som drivkraft ett tag.
- Men sedan måste man vara realist och fråga sig, vad fanns det mer?"

Tänkvärt.

Finns det någon sans i SANS?

Jag har skumläst igenom nya numret av tidskriften SANS, som just kommit med årets första utgåva. Det hade varit mycket enklare att ge sig på tidningens sekulärhumanistiska förkunnelse om själva förpackningen varit usel och ge ett ett ovederhäftigt intryck. Nu är så inte fallet; SANS är en synnerligen välgjord produkt både layoutmässigt och redaktionellt.

Men det är klart, även en aldrig så välgjord tidskrift bygger på att även själva textinnehållet är av god kvalitet. Jag ser framför allt tre områden där det aktuella numret drar iväg i en osaklig riktning. Först har vi Bo Rothsteins artikel om att religionen gör samhällen sämre. Jag tar mig inte tid att gå in i artikeln i detalj, men innehållet är både statistiskt och historiskt tvetydigt, och skulle med fog kunna ges en rakt motsatt inriktning.

Det andra området är inte så problematiskt som det är tankeväckande: tre artiklar tar på olika sätt upp personers förlorade barnatro. Precis som hos nästan alla kristna har även min tro förändrats - på vissa sätt radikalt - jämfört med den tro jag hade som barn. Det betyder dock inte att tron har förlorats, utan snarare att den har fördjupats, kanske i vissa fall även förfinats. Det är en naturlig utveckling under uppväxt och mognad. Det skiner igenom att vissa gudsförnekare tycks ha andra motiv än strikt sanningssökande när de valt bort Gud ur sina liv. Hoppas kunna skriva lite djupare om detta senare.

Det tema jag upplever som allra mest problematiskt är dock den gode Torbjörn Tännsjö, som i en artikel argumenterar för att humanismen (såvitt jag förstår oavsett om den är kristet eller sekulärt grundad) skulle vara rasistisk. Om man går lite djupare i hans artikel ser man dock att hans tes egentligen handlar om hans ofta använda princip att djur med förhållandevis hög intelligens har ett högre värde än människor som av medfött eller förvärvat handikapp äger en mycket svag intelligens.

Det finns enormt mycket att anföra mot denna ovärdiga inställning till människan - som förstås framstår som så djupt icke-humanistisk att ateisterna i detta sällskap snarast borde säga upp kontakten med professor Tännsjö. Men jag reagerar nog mest på hans jämförelser med nazisternas tankar om judarna: "Vi vet inte riktigt vad det är med judarna som förklarar deras underlägsenhet, men något måste det vara. De är ju underlägsna. Och i analogi härmed om människovärdet: Vi vet inte riktigt vad det är med människor som gör oss moraliskt överlägsna, men något måste det vara. Vi är ju överlägsna." Därmed kan humanism jämställas med nazism.

Tännsjös jämförelse är mycket ful, och visar åtminstone en sak: det är inte alla människors moral som är överlägsen djurens. Och människor som uppvisar en sådan här omänsklig moral borde heller inte få influera lagstiftningen i ett civiliserat land.

Mer ljus på förföljelse mot kristna

Det verkar som att förföljelserna mot de kristna runt om i världen till slut börjar uppfattas även av det sekulariserade Sverige. Den uppmärksamme har sett att det senaste året är det fler och fler opinionsröster som börjar tycka att det är acceptabelt att försvara människor från övergrepp och död - även om de är kristna. Erik Helmerson i DN är en av dem:

"I vissa länder är situationen katastrofal. I Irak har hälften av landets kristna flytt sedan krigsutbrottet 2003. I Afghanistan är landets fåtaliga kristna offer för extremistiskt våld samt gripanden och trakasserier av myndigheterna. I Turkiet, där det osmanska folkmordet på armenier och andra kristna utgjorde ett av historiens många dråpslag mot kyrkan i öst, utgör de nu bara en promille av befolkningen.
... Slutet av förra året såg en begynnande debatt i Storbritannien, där allt fler anklagar regeringen för passivitet gentemot övergreppen på kristna. I Sverige, liksom i många övriga västländer, är det fortsatt tyst. Vad säger den vänsteropposition som av tradition slår sig för bröstet för sin internationella solidaritet? Vad säger myndigheter och människorättsorganisationer? Och, framför allt: vad säger regeringen?"

I Nigeria har de extrema islamisterna etnisk rensning som mål, där påbudet uttalats väldigt klart: Flytta eller dö. Det är hög tid för Sverige och andra demokratier att våga ta bladet från munnen och tala klartext om och mot dessa islamistiska våldsverkare och de stater som hyser dem.

Nu om en stund ska jag ta en timmes bön för när och fjärran: församlingarna i Huskvarna har en så kallad 24-7-bön, man håller kontinuerlig bönevakt under en veckas tid och nu är det mitt nattskift. Bönen Fader Vår ger vägledning i bönens inriktning: "Må ditt rike komma, må din vilja ske, såsom i himmelen, så ock på jorden." Och ja, eventuella tvivlande bloggläsare - vi tror att Gud hör våra böner - på riktigt. Vi tror att bönen kan förvandla inte bara världen, utan också oss själva.

I övrigt: Jag ser att det är ett aktivt meningsutbyte i inlägg nedan, men jag tycks fortfarande befinna mig på Bloggers svarta lista och kommer inte åt kommentarerna. Så om någon har apostroferat mig och jag inte har svarat så är jag alltså för ögonblicket oskyldig...

Måndagslustifikationer

Blogger verkar ha låst kommentarsfunktionen för mig, så jag kommer inte åt att se vad folk skriver för glada eller möjligen o-glada tillrop. Hoppas få bli insläppt i Googles värmande famn igen snart. (Inga paralleller...)

Under helgen har jag gått och funderat över ett uppdrag som jag hastigt och lustigt fick mig tillfrågat före helgen. Beslöt mig till slut efter att ha sökt råd hos Herre, Hustru och Vis Man att uppdraget skulle kunna ge mer än det tar. (Och nej, då menar jag på intet sätt ekonomiskt. Inkomst=noll kronor), så jag tackade ja. Får återkomma om vad saken gäller när ärendet kommit lite längre i den formella hanteringen.

Nu januarimåndag=skriva preliminärdeklaration. Skoj, skoj...

Ser förresten i ämnesspalten att jag bara har ett enda inlägg om Carola Häggkvist. Det är ju för uselt, får passa på att nämna henne och stärka upp statistiken något. I allt som hon är annorlunda än jag så är hon ändå en stor förebild i sin raka värme och hennes helhjärtade inställning till både Gud och arbete. Heja Carola!

Surreal, but nice!

Det har varit en ovanligt hektisk skoluppstartsvecka såhär efter jul, den här vårterminen är det en hel del saker som ska falla på plats i vår kristna skolorganisation, plus även i andra organisationer som vi har relation till. Man blir iallafall något förvånat uppfriskad av Dagens nyhet att Livets Ords kristna gymnasium undervisar för lite i kristendom. Sedär vad en strikt tolkning av enskilda kurser kan ge, om man inte ser summan av samtliga obligatoriska kurser på skolan. Det känns lite som jag vill minnas att Hugh Grant sa i Notting Hill: "Surreal, but nice!" Vi får se om Skolinspektionen planerar att fortsätta samma linje framgent!

I övrigt har vi haft planeringsmöte för uppstarten av Vem tänder stjärnorna-kursen i min hemförsamling Kungsportskyrkan. Om vi bara får ihop en pedagogiskt lämpligt stor grupp till nästa månads planerade kursstart så kan det här bli riktigt givande.

Idag fick jag också helt oförhappandes en hedrande förfrågan om att gå in i ett visst uppdrag. Som jag skrev i ett tidigare inlägg så har jag fått en del tillfällen där de har fallit sig alldeles naturligt att tacka nej till några spännande uppdrag, och det av en så fin orsak som familjen. Den här gången känner jag mig i skrivande stund ännu osäker på vad som är klokast, men tänkte ägna helgen åt att försöka hitta den visaste vägen.

Money, money, money!

Här var det bissniss för hela slanten en stund minsann! I onsdags gick slutartikeln i min serie på Världen Idags kultursida om samhällets sju grundpelare, sist på temat affärsvärlden.

Och idag hade jag förmånen att få åka barnfri på gudstjänst i Kungsportskyrkan och höra vår värderade pastor Hans hålla en utmärkt och bibelbaserad predikan på temat "Pengarna på bordet - vad pengarna gör med oss". Predikan ska gå att ladda ner och lyssnas till i efterhand på Kungsportens hemsida. En församlingsmedlem och vän delade dessutom ett personligt vittnesbörd om hur han för en tid sen upplevde en maning att sälja alla sina aktier, som han upplevde band honom på ett sunt sätt, och skänka bort pengarna. Återigen ett härligt vittnesbörd om ett kristet förhållningssätt till pengar. Att investera och förvalta pengar är inte fel i sig, men när vi märker att penningen börjar äga oss mer än vi den är det ett gott tillfälle att kanske befria sig från den finanisella tryggheten. Nästan alltid finns det någon som behöver den bättre.

Som av en händelse blev det även en situation idag där det blev läge att ta ett samtal om pengar och materialism med vår förstfödde. Den som tror att porten är låst för Mammon i ett kristet hem drar lite förhastade slutsatser. Och jo då, du behöver inte vara orolig - jag är frestad i allt, jag också...

Dessutom sitter jag just och reviderar ett lärobokskapitel om nationalekonomi som jag skrivit för
ett antal år sedan, men som behöver nutidsanpassas en del. (Jag har sett att belackare på andra diskussionsforum önskar belägga mig med yrkesförbud som lärare, huruvida det ska vara tillåtet att skriva läroböcker som kristen är fortfarande höljt i dunkel.) Och det kliar kliar kliar i fingrarna att äntligen kunna ge mig i kast på allvar med ett större projekt, där ekonomi har en alls icke oväsentlig del. Snart så - då ska det lämna översta lådan och landa på skrivbordet på allvar... Det blir kul det!

Ny satsning i vår: samtalsgrupper utifrån Vem tänder stjärnorna

Då var det dags att släppa lite nygeter om en av de händelser som är tänkt att sjösättas i vår. Det blir en satsning på samtalsgrupper utifrån "Vem tänder stjärnorna?" som jag slog ett slag för i höstas. Den första gruppen är nu planerad att sättas igång i februari, och först ut blev något överraskande: min egen församling, Kungsporten i Huskvarna!

Jag hade själv inte dragit i några trådar i ärendet, men några av de ansvariga i Alphakursen hade funderat på något material för människor som ännu inte nått så långt på sin personliga resa att de känner sig redo att gripa sig an de i vissa fall med "kristet interna" frågor som man tar upp i den kursen.

Alpha har varit, och är nog fortfarande, det kanske framgångsrikaste verktyget i åtminstone Västeuropa när det gäller att dra in sekulariserade nutidsmänniskor i gemenskap med Gud. Men för vissa kanske steget in i Alpha känns för långt, och då kan en samtalsgrupp som samlas kring de stora allmänmänskliga vara en god start på resan. Det behöver inte bli slutet, men det kan leda en människa en god bit på väg.

Därför bollade de ansvariga med lite olika material, och landade i min bok. Det ska bli verkligt spännande att försöka få igång den här typen av samtalsgrupp som har varit ett av de sätt som jag redan från början hoppades att boken skulle kunna användas på. Och jag tror det här kan bli ett jätteintressant sätt för många församlingar att kunna möta nutidsmänniskan i samtal kring våra största frågor, hjälpa dem att brottas med frågorna och se hur den kristna tron står sig i relation till de övriga världsbilderna som samlas på livsfrågornas marknadstorg. Åtminstone en annan församling har hört av sig och varit intresserad av kursen, men vi låter den gå som pilotprojekt i vår församling den här terminen så är konceptet förhoppningsvis moget att sprida vidare sedan. Jag har lagt in lite allmän information om kursen för övriga intresserade församlingar på vemtanderstjarnorna.se. Mer kommer förhoppningsvis under terminens gång.

Jag har velat lite fram och tillbaka på om det är klokt att jag själv som författare medverkar som samtalsledare i kursen, eftersom jag riskerar att ta alltför stor plats i gruppen. Men efter uppmuntrande tillrop från andra lutar jag åt att det nog kan vara klokt att på det sättet känna på hur själva boken och frågematerialet funkar i detta sammanhang, så att vi sedan kan utveckla konceptet till ytterligare grupper under kommande terminer. Jag sitter nu och slipar på arbetsmaterial till deltagare och gruppledare för den här första omgången, och hoppas att det här kan bli början på en riktigt spännande resa för många människor på många platser!

En bibliskt baserad företagsvärld avslutar artikelserien om samhällets pelare

Idag avslutar vi den artikelserie om samhällets sju grundpelare som jag skrivit i Världen Idag (kulturartiklar endast tillgängliga för prenumeranter, därför ingen länk). Dagens artikel handlar om företagsvärlden, en ständigt skandalomsusad del av samhället. Just därför är det av yttersta vikt att inte lämna över allt företagande till samhällets destruktiva krafter, utan istället låta kristna värden som ärlighet, långiktighet och frikostighet genomsyra affärsvärlden. Jag skriver (och tyck gärna till om den sammanfattande analysen):

"...En biblisk syn på ekonomi tar spjärn mot det senaste seklets båda stora ideologier. Varken liberalismen och socialismen ger en mänskligt och moraliskt hållbar grund för ekonomin. Liberalismens fader Adam Smith menade att om alla försöker maximera sin egen vinst kommer de flesta i slutänden också att få det bättre. Denna hållning är kallhamrat pragmatisk. Den undviker att ta en nödvändig moralisk ställning, och den lämnar alltid ett antal människor i ekonomiskt armod. Inte heller socialismen erbjuder någon objektiv moralisk grund. Materia är allt som existerar, och i avsaknad av Gud blir den mänskliga historien en ständig konflikt om resurser, med målet att revolutionen i framtiden ska tvångsfördela alla resurser och skapa ett jordiskt paradis.

Teologen Michael Novak har illustrerat samhället som en pall med tre ben: politisk frihet, ekonomisk frihet och moraliskt ansvar. Om något ben kapas kollapsar pallen, och därmed samhället. Denna bild kan även få sammanfatta hela vår artikelserie. Varje samhälle byggs på de sju grundpelare som vi nu under några månader har fördjupat oss i. Varje pelare kan fyllas med ett sekulärt innehåll, där varje människa bara är en darwinistisk biprodukt utan högre syfte än att överleva och sprida sina gener vidare. Men de kan också fyllas med en biblisk grundsyn där människan inte bara finns till för sig själv. Istället är hon kallad att göra gott, att älska sin nästa som sig själv och att förvalta jorden väl - inte bara för dagens medmänniskor, utan även för morgondagens. Vilken grundsyn som utgör den mest hållbara grunden för ett gott samhälle torde vara tämligen uppenbart."

Egentligen hade jag ett annat större skrivprojekt som låg i översta lådan och väntade i höstas, men den här artikelserien hade ett så spännande tänkt upplägg att jag inte kunde låta bli att tacka ja när förfrågan kom att skriva den. Hoppas att artiklarna har fått vara till inspiration och vägledning för människorsom verkar inom de här olika delarna av samhället.

När den här serien nu är färdig och publicerad blir det (förhoppningsvis!) tid att plocka upp det där andra projektet på skrivbordet igen, och även sätta full fart med några av vårens redan inbokade händelser. Ska försöka hinna presentera den första imorgon!

Nytt år - flera nyheter på gång!

Då har vi gått in i år 2012 efter vår Herre Jesu Kristi födelse. Själv har jag i slutet av fjolåret drabbats av en smärre härdsmälta i min dator, men lyckades rädda hårddiskinnehållet och håller på att föra över till den nya dator som jag skriver den här korta texten på.

Håller just på att slutföra texten till den sista av artiklarna i serien om samhällets sju pelare, beräknas komma i Världen Idag på onsdag. I övrigt hoppas jag att all gammal information klarar datorflytten, så att några av det kommande årets projekt som jag hoppas ska bli riktigt spännande också ska kunna sättas igång som planerat.

Lovar att återkomma inom kort med lite nyheter - ett gott och välsignat år tillönskas alla!