Ja, man får väl sälla sig till beundrarskaran inför de forskare som nu kunnat bekräfta existensen av den långt före sin upptäckt sägenomspunna Higgsbosonen - eller i populär mun: Gudspartikeln. Det senare tillnamnet tillför förstås varken från eller till i frågan om Gud själv. Själva poängen är att så mycket i fysiken tytt på att Higgs måste existera, annars kan vi inte få ihop vetenskapens standardmodell. Vetenskaplig forskning är - som professor emeritus Sune Svanberg kommenterar upptäckten - "som att läsa Guds tankar efteråt".
Detsamma kan förstås som parallell sägas gälla om tillvaron i övrigt: de spår vi ser i tillvaron tyder på existensen av en Gud. Här kommer förstås den yttersta bekräftelsen inte i första hand med vetenskapliga medel. Men vetenskapen kan förstås dra sitt strå till stacken i att beskriva den snillrikt utformade värld vi lever i. Pilarna pekar åt ett visst håll. Frågan är om vi vågar följa dem, eller om vi försöker fly undan den riktning vartåt de pekar så länge vi förmår. You can run, but you cannot hide. Verkligheten hinner alltid ikapp oss till slut. Ibland är det bättre att omfamna den snarast möjligt istället för att dröja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar