I afton tog jag en biosväng med äldste pojken och tittade på Spindemannen på bio. För den som sett för många liknande filmer kändes actionscenerna onödigt utdragna och filmen lite för lång. Men budskapet i den var inte dumt alls (jag hade också kollat upp filmen först via några av de hemsidor som recenserar biofilmer ur ett kristet perspektiv).
Ingenstans nämndes Nietzsches namn, men det var tydligt att filmens skurk anammat den mustachbevuxne filosofens grundsyn om att svaghet är något mindervärdigt som bör utplånas och ersättas av övermänniskan som måste besegra den kristna "slavmoral" som ger oss budet att visa barmhärtighet och älska vår fiende. Och publiken får tillfälle att samfällt uppleva en moralisk motvilja mot Nietzsches omänskliga inställning.
Hur det hela gick? Ja, ni kan väl er Hollywood-dramaturgi... Om sonen krävde att få se nästa film också? Jo, även här kan ni väl samma ämne...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar