När vi är på semester i Stockholm med familjen brukar vi ha vårt vattenhål i Kulturhuset vid Sergels Torg. Någon gång har vi spelat schack på mellanvåningen, ännu oftare besök Rum för barn längst upp. Suttit på sagostund, tittat i böcker, klättrat i deras lekmöbler, målat i deras konsthörna. Förra gången blev vi lätt irriterade över att de tagit bort möjligheten att ta med barnvagn upp, vilket komplicerade situationen lite. Det kunde vi väl iofs leva med. Men nu tror jag vi bojkottar eländet för gott.
Jag kan komma på tusen Kapten Haddockska invektiv att slänga över den klåfingrige biblioteksansvarige som nu vill slänga ut för honom ovälkommen litteratur. Själv hyser jag en nästan överdriven faibless för Tintin, kan albumen nästan utantill. Min hängivenhet för den unge journalisten (som aldrig skriver en artikel) var också orsaken till att jag undvek biofilmen, då den sades ha förvanskat originalet alltför mycket.
Nu är det inte min persinliga smak som gör att jag går i taket, utan agerandet i ett öppet samhälle. Att utifrån personliga, samtidsfärgade glasögon börja slänga ut böcker som inte överensstämmer med en viss aktuell diskurs. Vi börjar alltså med Tintin, därefter väntar fortsatt bokbål. (Böcker med hårdpärm återvinns inte, så förmodligen är det väl just det öde som väntar Hergés hjälte.) "I stället är utrensningen av Tintin en del i en helt ny vision som Behrang Miri arbetat fram för Kulturhusets räkning. En vision som ska styra Kulturhusets verksamhet utifrån diskrimineringslagen."
Problemet är förstås att den ansvarige själv sätter sig som domare över vilka typer av diskriminerande böcker han vill utplåna från landets offentliga boksamlingar. Det finns mängder av böcker som i bild eller text uttrycker sig gravt nedsättande mot kristna. Kommer biblioteks-Behrang att rensa ut dessa böcker? Knappast, hans korståg har siktet väl inställt åt annat håll: "Nu har personalen fått i uppdrag att leta efter fler böcker med rasistiska eller homofobiska värderingar." Så nu vet ni vad som gäller, författare som knystat något om sexualmoral eller olika folkslag. Är ni inte med Behrang så är ni emot.
Ingen lag har tvingat bibliotekarien till denna självpåtagna utrensningsaktion. Han har själv tagit på sig ett kall som han därutöver ha ambitionen att sprida vidare; nåde den biblioteksanställde som inte skickar ideologiskt felaktig litteratur till bränning. Statlig censur är farligt i ett samhälle. Självcensur kan vara precis lika farligt.
Edit onsdag: Nu fick ju Behrang väldigt snabbt omvända sig under galgen och gå på semester en stund. Gott så. Men bara förslaget, tanken, handlingen är fortfarande djupt oroande. Läs David Eberhards lysande ironiska inlägg i ämnet. Jag råkade också få ta del av den kulturartikel om den stora välsignelsen i böcker och bibliotet, skriven av den judisk-rumänske författaren Norman Manea, och som DN som av en ren slump råkade ta in samma dag som kulturskymningen sänkte sig över Kulturhuset. Artikeln är ren njutning att ta del av - läs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar