Pustar ut på väg in i helgen före en rätt späckad - men intressant vecka. Har förmånen att undervisa utifrån "Vem tänder stjärnorna?" på Bibelskola Grow i Jönköping på måndag, ska bli roligt att möta gruppen 20-25-åringar som jag inte träffar jätteofta men som jag förmodar är ganska högt representerad där.
Sedan på onsdag startar vi en ny satsning, där den första kvällen har ett för året högaktuellt tema. "Fokus på: Darwin - En kväll om alltings ursprung" i Kungsporten, Huskvarna. Jag föreläser tillsammans med docent Lennart Ljungberg om hur man som kristen kan ställa sig till Darwin år 2009. Intresserade bloggläsare i Jönköpingstrakten hälsas hjärtligt välkomna! Märk väl att det inte är en debattkväll utan en samtalskväll. Debattera kan vi göra vid andra tillfällen, exempelvis i detta forum. Kvällen hålls bland annat för att alltför få kyrkor har ordnat samlingar på temat detta speciella Darwinår. Många kristna känner sig förvirrade inför ämnet och kan behöva få mer kött på benen. Eller vad tycker ni?
Till helgen slutligen undervisar jag på det nybildade nätverket Apologias konferens "Vilken Jesus ska jag tro på?" i Göteborg. De ansvariga har gjort ett väldigt gott förarbete och jag hoppas så många som möjligt från Västsverige vill komma med.
Det känns väldigt roligt att kunna dela det jag velat förmedla i boken med fler. Hoppas även att familjen orkar med härhemma när pappa är borta. Jag ska också försöka återkomma här på bloggen med upplevelser och tankar efter dessa händelser under den kommande veckan.
fredag 9 oktober 2009
onsdag 7 oktober 2009
Obegripliga reaktioner i abortfrågan
Dagens Jakob Zetterman har idag skrivit en läsvärd fördjupning om de två uppmärksammade dödsskjutningarna av en abortläkare respektive en demonstrant som kritiserade aborter. Illldåden fick sina förutsägbara, men likafullt moraliskt obegripliga reaktioner. Total avsky för det första fallet, tystnad eller bortförklaringar i det andra.
Reaktionerna syntes ganska väl i USA, men var än mer tydliga i vårt land. I Sverige tycks vi ha någon slags ryggmärgsreaktion som säger att vi bara kan ta fasta på en moralisk princip i taget. Och friheten tycks här vara det allt överskuggande moraliska påbudet. Så snart något tycks utgöra ett hot mot friheten att utplåna det spirande livet i en kvinnas livmoder måste detta hot tystas, oavsett hur viktig den "hotande" faktorn än tycks vara. Därför blir den enda möjliga reaktionen inför ett mord på en moraliskt och juridiskt oskyldig person att helt enkelt tiga ihjäl händelsen. Åtminstone i det fall personen uttryckt en åsikt som hotar denna oåterkalleliga men självpåtagna rätt att fritt förfoga över varje individ som lever i sin mammas livmoder.
En sådan reaktion är naturligtvis fullständigt orimlig, oavsett vilken värdefilosofisk modell vi utgår ifrån. Abortförespråkare brukar generellt vara någon form av utilitarister, men inte heller utilitarismen ger rätt att mörda den som uttrycker kritik inför en viss handling. Reaktionerna framstår som orimliga, känslobaserade och framför allt - hjärtlösa.
Människovärdet är sannerligen på glid i svensk debatt. Det är hög tid att återge människan det evigt givna värde som är hennes.
Reaktionerna syntes ganska väl i USA, men var än mer tydliga i vårt land. I Sverige tycks vi ha någon slags ryggmärgsreaktion som säger att vi bara kan ta fasta på en moralisk princip i taget. Och friheten tycks här vara det allt överskuggande moraliska påbudet. Så snart något tycks utgöra ett hot mot friheten att utplåna det spirande livet i en kvinnas livmoder måste detta hot tystas, oavsett hur viktig den "hotande" faktorn än tycks vara. Därför blir den enda möjliga reaktionen inför ett mord på en moraliskt och juridiskt oskyldig person att helt enkelt tiga ihjäl händelsen. Åtminstone i det fall personen uttryckt en åsikt som hotar denna oåterkalleliga men självpåtagna rätt att fritt förfoga över varje individ som lever i sin mammas livmoder.
En sådan reaktion är naturligtvis fullständigt orimlig, oavsett vilken värdefilosofisk modell vi utgår ifrån. Abortförespråkare brukar generellt vara någon form av utilitarister, men inte heller utilitarismen ger rätt att mörda den som uttrycker kritik inför en viss handling. Reaktionerna framstår som orimliga, känslobaserade och framför allt - hjärtlösa.
Människovärdet är sannerligen på glid i svensk debatt. Det är hög tid att återge människan det evigt givna värde som är hennes.
tisdag 6 oktober 2009
Kosta gratis?
Jag har ägnat dagen åt att komma ikapp med en del skrivjobb och göra ett antal telefonintervjuer som jag tänkte hinna renskriva senare i veckan. Två av dem ledde till lite eftertanke.
Jag jobbar just nu med ett reportage för Dagen om fildelning och den nutida känslan av att allt ska vara gratis, kopplat till boken som heter just Gratis. Här gjorde jag en intervju med Lasse Petersson på det kristna skivbolaget David Media. Han var bekymrad. Både över inställningen hos många, troende som icke-troende att allt ska vara gratis, och över den sjunkande omsättningen på CD-fronten, där försäljningen av musik på nätet inte alls motsvarar tappet. Antingen har svenskarna tappat intresset för musik, eller också är det något annat som har hänt, menade han.
Gratistänkandet har helt uppenbart vunnit långt större insteg i samtidskulturen än vi tänkt oss. Jag tror mig få anledning att återkomma till ämnet mer framöver.
Som kontrast till den bilden gav en annan av dagens samtal en mer inspirerande bild. Jag intervjuade fd Fp-politikern och radiochefen Peter Örn om hans roll som ordförande i delegationen Hållbara städer. Och här framträdde en delvis annan bild. Om vi håller på att tappa hoppet om nutidsmänniskan som en ständigt konsumerande och gratissökande individ, finns ett betydligt större engagemang när det gäller miljön. Det finns flera anledningar till detta, men att människor ändå är beredda, såväl individuellt som gruppvis, att förändra sin livsstil och gå en eller kanske två extra mil för att förbättra vår gemensamma miljö ger ändå ett visst framtidshopp.
Om vi kan engagera oss så för naturen vi lever i, skulle vi mycket väl kunna engagera oss mycket mer även för större ämnen som människan, gemenskapen och moralen. Ibland sviktar hoppet, men än flämtar det.
Jag jobbar just nu med ett reportage för Dagen om fildelning och den nutida känslan av att allt ska vara gratis, kopplat till boken som heter just Gratis. Här gjorde jag en intervju med Lasse Petersson på det kristna skivbolaget David Media. Han var bekymrad. Både över inställningen hos många, troende som icke-troende att allt ska vara gratis, och över den sjunkande omsättningen på CD-fronten, där försäljningen av musik på nätet inte alls motsvarar tappet. Antingen har svenskarna tappat intresset för musik, eller också är det något annat som har hänt, menade han.
Gratistänkandet har helt uppenbart vunnit långt större insteg i samtidskulturen än vi tänkt oss. Jag tror mig få anledning att återkomma till ämnet mer framöver.
Som kontrast till den bilden gav en annan av dagens samtal en mer inspirerande bild. Jag intervjuade fd Fp-politikern och radiochefen Peter Örn om hans roll som ordförande i delegationen Hållbara städer. Och här framträdde en delvis annan bild. Om vi håller på att tappa hoppet om nutidsmänniskan som en ständigt konsumerande och gratissökande individ, finns ett betydligt större engagemang när det gäller miljön. Det finns flera anledningar till detta, men att människor ändå är beredda, såväl individuellt som gruppvis, att förändra sin livsstil och gå en eller kanske två extra mil för att förbättra vår gemensamma miljö ger ändå ett visst framtidshopp.
Om vi kan engagera oss så för naturen vi lever i, skulle vi mycket väl kunna engagera oss mycket mer även för större ämnen som människan, gemenskapen och moralen. Ibland sviktar hoppet, men än flämtar det.
måndag 5 oktober 2009
Sekulär eller sekulär?
Svenska Evangeliska Alliansens generalsekreterare Stefan Gustavsson har skrivit ett såväl välformulerat som välkommet inlägg om det sekulära samhället på hemsidan och i SEA:s mejlutskick. Stefan lyfter fram den till synes lilla men ändå genomgripande betydelseförskjutning som Humanisterna försöker genomföra när det gäller begreppet "sekulär". För det finns en klar distinktion mellan ett sekulärt samhälle i betydelsen "att vara neutral i trosfrågor och inte förorda eller ge privilegier till en viss religion eller livsåskådning" och ett samhälle som tar aktiv ställning för en ateistisk/humanistisk trosuppfattning.
Humanisterna ger generellt sken av att mena det första, som varje trosuppfattning borde vara beredd att acceptera. Men deras agenda tycks alltför ofta sträva mot det andra. Och med historiens facit för ögonen bör vi vara på vår vakt mot sådana strävanden.
Humanisterna ger generellt sken av att mena det första, som varje trosuppfattning borde vara beredd att acceptera. Men deras agenda tycks alltför ofta sträva mot det andra. Och med historiens facit för ögonen bör vi vara på vår vakt mot sådana strävanden.
lördag 3 oktober 2009
Omtagning!
Såhär inför den nya veckan ögnar jag igenom floden av lappar från barnens skola, och ser att rektor inte är nöjd med gruppbilderna på klasserna. Fotografen sägs ha varit för dålig och alla gruppbilder ska därför tas om. Även hos oss på Kungsgymnasiet kom fotografen tillbaka i veckan och tog om bilden på treorna. I vårt fall var eleverna lite för roliga på bild, så det dög inte.
Besluten var säkert motiverade på båda håll. Men de väcker en intressant tanke. Om vi människor bara är farkoster för våra gener är det fullständigt avgörande vilket intryck vårt yttre kan förmedla. Tillräckligt attraktivt - så klarar vi oss i kampen för överlevnad och fortplantning. Men om vårt yttre inte räcker till i konkurrensen löper vår genpool allvarlig risk för utplåning.
Denna grundsyn är diametralt annorlunda än Bibelns, som ger människan ett oändligt högt värde som Skaparens avbild. Då slipper vi försöka slå knut på oss själva för att försöka uppnå en så attraktiv bild som möjligt för att kunna slå oss fram i konkurrensen. Det gör inget om vi inte är snyggast i fotokatalogen. Vi är vackra och älskade ändå.
Besluten var säkert motiverade på båda håll. Men de väcker en intressant tanke. Om vi människor bara är farkoster för våra gener är det fullständigt avgörande vilket intryck vårt yttre kan förmedla. Tillräckligt attraktivt - så klarar vi oss i kampen för överlevnad och fortplantning. Men om vårt yttre inte räcker till i konkurrensen löper vår genpool allvarlig risk för utplåning.
Denna grundsyn är diametralt annorlunda än Bibelns, som ger människan ett oändligt högt värde som Skaparens avbild. Då slipper vi försöka slå knut på oss själva för att försöka uppnå en så attraktiv bild som möjligt för att kunna slå oss fram i konkurrensen. Det gör inget om vi inte är snyggast i fotokatalogen. Vi är vackra och älskade ändå.
fredag 2 oktober 2009
Att bygga sitt hus på stadig grund
Under inmundigandet av kvällens välling (för bebisen alltså, inte mig) råkade jag av en slump få se en trekvart lång dokumentär om Kölnerdomen. Fantastiskt intressant! Vi besökte Köln med familjen förrförra vintern, och domen är ju ett alldeles fantastiskt exempel på mänsklig byggnadskonst.
Jag passade då även på att göra ett reportage om ungdomsarrangemanget Nightfever som jag nu till min glädje ser att det sprids till allt fler städer. Det var inte alldeles lätt att få intervjuer med rätt personer, de var strikta i överkant får jag väl tycka. men jag fick en bra bild på människorna kring högaltaret i ljusens sken. Även om jag fick smussla en del, eftersom jag inte fick fota där. Hoppas den bedriften inte skickar mig i skärselden...
Det är inte bara den rent ariketektoniska skapelsen som gör Kölnerdomen så fantastisk. Som i stort sett alla andra helgedomar är det vetskapen att byggmästarna har velat peka på Guds majestät och ära. Valv, kapell, pelare, bågar,vars antal ger ett ordlöst budskap. De undersköna statyerna som satts upp på höjder som inte nås av det mänskliga ögat, men som sitter där som representanter för den himmelska och likaleders för oss osynliga lovsången. Så många stora och små detaljer som går den vanlige besökarens ögon förbi. Men som om vi verkligen tar oss tid att sätta oss in i dem ger oss en hel serie predikningar om skapelsen, Skaparen och oss själva.
Den inblicken får vi inte av Empire State Building, Eiffeltornet eller Burj Dubai. När Gud lämnas utanför i beräkningen blir även de väldigaste byggnadsverk i första hand konstruktioner i stål, trä och andra material. Men de saknar på något sätt själ och hjärta. Vi tappar en dimension utan vilken vi inte fullt ut kan uppleva livet och dess djupaste värden.
Jag passade då även på att göra ett reportage om ungdomsarrangemanget Nightfever som jag nu till min glädje ser att det sprids till allt fler städer. Det var inte alldeles lätt att få intervjuer med rätt personer, de var strikta i överkant får jag väl tycka. men jag fick en bra bild på människorna kring högaltaret i ljusens sken. Även om jag fick smussla en del, eftersom jag inte fick fota där. Hoppas den bedriften inte skickar mig i skärselden...
Det är inte bara den rent ariketektoniska skapelsen som gör Kölnerdomen så fantastisk. Som i stort sett alla andra helgedomar är det vetskapen att byggmästarna har velat peka på Guds majestät och ära. Valv, kapell, pelare, bågar,vars antal ger ett ordlöst budskap. De undersköna statyerna som satts upp på höjder som inte nås av det mänskliga ögat, men som sitter där som representanter för den himmelska och likaleders för oss osynliga lovsången. Så många stora och små detaljer som går den vanlige besökarens ögon förbi. Men som om vi verkligen tar oss tid att sätta oss in i dem ger oss en hel serie predikningar om skapelsen, Skaparen och oss själva.
Den inblicken får vi inte av Empire State Building, Eiffeltornet eller Burj Dubai. När Gud lämnas utanför i beräkningen blir även de väldigaste byggnadsverk i första hand konstruktioner i stål, trä och andra material. Men de saknar på något sätt själ och hjärta. Vi tappar en dimension utan vilken vi inte fullt ut kan uppleva livet och dess djupaste värden.
torsdag 1 oktober 2009
Lektyr i lådan
Ingen ände på det myckna bokskrivandet, inte ens efter bokmässan. Det har ramlat ner lite intressanta skrifter i brevlådan senaste dagarna. Först vill jag lyfta fram den nya kristna tidskriften Theofilos. (Letade förgäves efter en precisering i redaktörens förord om den ska betraktas som kulturtidskrift eller religionsfilosofisk sådan).
Ett fantastist roligt initiativ som jag rekommenderar alla att titta närmare på, även om mina känslor är något kluvna med det första numret i hand. Jag blev ju ombedd att skriva en artikel till premiärnumret, men den färdiga artikeln fick dessvärre stryka på foten i sista redigeringen. Så här står jag med en något förlängd näsa. Artikeln ska dock istället kunna komma i något av de närmaste numren.
Annars har det kommit några böcker som jag planerar att skriva om; den ganska mediehajpade boken Gratis, en antologi omkring den nya gratisekonomin på Internet. Tänkte försöka göra en resonerande artikel kring fenomenet och vad det kan göra med oss. Problemet är att jag har somnat på stört båda kvällarna när jag börjat titta i den. Vad kan detta betyda månne...? Sen har jag fått den produktive idéhistorikern Svante Nordins bok Fyra som förde krig. Av innehållsförteckningen att döma verkar den dessvärre inte gå så djupt i Churchill/Roosevelt/Hitler/Stalin och deras bakomliggande ideologier som förlagsinformationen gav vid handen. Sedan väntar jag också på en nyutkommen granskning av Dawkins och den nya ateismen.
Så det blir mycket läsning närmaste tiden. Och - apropå den första boktiteln - jag har inte betalt en spänn för någon av böckerna. En företeelse som i och för sig kanske är nödvändig för en kulturskribent. Men den kan samtidigt ha sina risker för hur jag värderar den goda litteratur jag får mig till livs. Gratis kanske inte alltid är gott... Jag ska läsa klart boken först så får jag återkomma med fler tankar i ämnet.
Ett fantastist roligt initiativ som jag rekommenderar alla att titta närmare på, även om mina känslor är något kluvna med det första numret i hand. Jag blev ju ombedd att skriva en artikel till premiärnumret, men den färdiga artikeln fick dessvärre stryka på foten i sista redigeringen. Så här står jag med en något förlängd näsa. Artikeln ska dock istället kunna komma i något av de närmaste numren.
Annars har det kommit några böcker som jag planerar att skriva om; den ganska mediehajpade boken Gratis, en antologi omkring den nya gratisekonomin på Internet. Tänkte försöka göra en resonerande artikel kring fenomenet och vad det kan göra med oss. Problemet är att jag har somnat på stört båda kvällarna när jag börjat titta i den. Vad kan detta betyda månne...? Sen har jag fått den produktive idéhistorikern Svante Nordins bok Fyra som förde krig. Av innehållsförteckningen att döma verkar den dessvärre inte gå så djupt i Churchill/Roosevelt/Hitler/Stalin och deras bakomliggande ideologier som förlagsinformationen gav vid handen. Sedan väntar jag också på en nyutkommen granskning av Dawkins och den nya ateismen.
Så det blir mycket läsning närmaste tiden. Och - apropå den första boktiteln - jag har inte betalt en spänn för någon av böckerna. En företeelse som i och för sig kanske är nödvändig för en kulturskribent. Men den kan samtidigt ha sina risker för hur jag värderar den goda litteratur jag får mig till livs. Gratis kanske inte alltid är gott... Jag ska läsa klart boken först så får jag återkomma med fler tankar i ämnet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)