torsdag 29 oktober 2009

Bloggen firar ett år

Då har jag varit bloggare i tolv månader! Bloggandet är sannerligen ett speciellt sätt att kommunicera. Det har dagbokens charm, men saknar förstås dess unika drag - det privata. En blogg är tillgänglig för alla, vilket gör att jag inte bjuder på livets alla sorger eller glädjeämnen. Och det tror jag är klokt. Jag gjorde ett test med mina elever och läste ett exempel från Stefan Swärds blogg, vilken jag uppskattar mycket. Men just det exemplet när han beskrev sina känslor inför att hustrun skulle komma hem efter ett antal dagars bortavaro blev klart över gränsen för vad åtminstone jag skulle bjuda på offentligt. Elverna höll med...

Kruxet är att hitta en balans mellan att bjuda så mycket på sig själv att läsaren ser en person bakom raderna, samtidigt som innehållet inte blir trivialt. Här har jag och andra fortfarande mycket att lära. Den här kulturformen är ännu i sin linda.

Drygt 6000 besökare på ett år på den här bloggen kanske inte är speciellt mycket att yvas över, men som min förläggare har sagt: En framgångsrik blogg kräver två saker - konsekvens och uthållighet. Det förra tror jag att jag har lyckats hålla rätt hyggligt, i det andra har jag ökat takten lite sen bokmässan, hoppas att ni läsare tycker takten och innehållet gör bloggen värd att följa.

Vi har haft en del ganska animerade ordväxlingar kring vissa poster, till min glädje då oftast kring ämnen som rör Guds existens och närbesläktade frågor. Jag noterar dock att när jag ökat inläggsfrekvensen så har samtidigt antalet kommentarer på inläggen sjunkit. Vet inte hur jag ska tolka det - antingen betyder det att nivån sjunkit, eller också att läsaren avstår från att kommentera ett inlägg som ändå avlöses av ett annat inom någon dag.Kanske är retoriska frågor ett medel för att öka en saklig diskussion kring inläggen? Eller också kanske eventuella kommentarer spelar en mindre roll i läsandet? Här behöver jag nog mer tid för att hitta den kommunikationsform som vi alla tycker funkar bäst.

Nåväl, framför allt hoppas jag att bloggen och boken har - och kommer att - betyda något värdefullt för många människor, vare sig de är gudstroende, förnekare eller sökare, och leda dem närmare Jesus.

Det kan tyckas som ett klyschigt syfte. Men jag önskar inget annat än det.

6 kommentarer:

  1. SOm du kanske märkt på andra bloggar blir det mest kommentarer när man skriver om kontroversiella ämnen. Men jag gissar att du mest vill köra samma mainstreamkristendom som du brukar. Jag läser intresserat, men finns det inget speciellt att kommentera så gör jag det sällan heller. Så kör på du i samma stil bara!

    SvaraRadera
  2. Din blogg, ett år!
    6.000 besökare är väl inte illa, min är drygt två år och det är nog bara mina egna inlogg som är registrerade.
    Bloggen för mig är inte en "dagslända", där inlägget är passé dagen efter. En välskriv text skapar och ger mig eget tankestoff i konkreta viktiga (eviga) frågor, typ - vem som tänt stjärnorna.
    Vetgiriga och intresserade scrollar säkert ned i veckans, månadens material, utan problem.
    I trendlösa men aktuella frågor kan man alltid kommentera i efterhand, även här utan problem.
    Kanske Owe Wikströms bok "Långsamhetens lov" (med den lustiga undertiteln) - "eller våndan av att åka moped genom Louvren" per automatik komma i brevlådan vid varje inklickare till denna sida (...jag har ju inga att skicka till!)

    Ett litet råd, blogga bara på, med all denna konsekvens och uthållighet, så mycket du orkar och finner tillfredsställelse i.

    Hälsar
    Rolf Ö.

    SvaraRadera
  3. Tack för goda synpunkter! Jag håller f.ö. på att komma igång med ett större projekt som anknyter till just den där talande poängen om vådan av att åka moped genom Louvren. Problemet är att jag så ofta har ett antal deadlines som hänger över mig och som skjuter upp de där sakerna som jag kanske hellre vill lägga tid på. Owe Wikström hade nog inte fyra småbarn när han skrev "Långsamhetens lov"...

    SvaraRadera
  4. Grattis på ettårsdagen! Det är mycket jobb att driva blogg, det ska gudarna veta.

    SvaraRadera
  5. Vet gudarna någonting alls? Det var skoj att höra! ;-)

    SvaraRadera
  6. ...och jag som trodde du skulle haka upp dig på mitt användande av pluralformen :-)

    SvaraRadera