söndag 12 februari 2012

Thomas di Leva har rätt - fast fel

Jag har alltid hyst en viss fascination till den självutnämnde profeten med vattenkannan, klänningen och den alltid exakt likadana frisyren. En detalj som ni troligen inte kände till om mig är att jag under studietiden drygade ut studiemedlet med att extraknäcka som imitatör. Och Thomas di Leva var förstås en ständigt återkommande favorit. Han var inte bara lätt att härma, utan det var dessutom ganska lätt att få det roligt.

di Leva är en habil musiker med ofta klart hörvärda arrangemang. Men så var det det där med budskapet då. Rymdblomman från Gävle har i decennier framfört ett tydligt panteistiskt budskap, men för att inte skrämma bort åhörarna har han - i likhet med de allra flesta i västvärlden - filat bort de vassa hörnen och fyllt sin förkunnelse med innehåll som snarare hör hemma i en kristen världsbild.

Thomas di Levas låt från gårdagens melodifestivaluttagning var exempel på samma sak. Texten var vacker, budskapet positivt utmanande, och i mitt tycke riktigt bra. Men utifrån hans panteistiska världsbild: ett rent falsarium. Se exempelvis följande utdrag:

När allt som räknas är att vinna och bli rik
Och ingen bryr sig om du faller
Och när inga ögon ser med ärlighet på dig
Så drömmen fryser i ditt hjärta

Glöm inte då att kärleken alltid tror på dig
Så ge aldrig upp, ge aldrig upp

Fina rader. Men filosofiskt problematiska. I en panteistisk värld finns bara något slags opersonlig andlig verklighet som genomsyrar allt. Visst kan man önska att den innehåll någon slags vilja, känlor eller omsorg. Men det gör den inte. Den bara är.

Därför blir en textrad som att "kärleken alltid tror på dig" ett sätt att förleda lyssnaren att tro att panteismen innehåller mer än den faktiskt gör. I Brahman (för att använda hinduiskt språkbruk) existerar ingen kärlek, ingen som tror på dig. Ingen möjlighet att ha kvar kakan om du redan valt att äta upp den.

I en biblisk världsbild stämmer beskrivningen däremot mycket bättre in. Med förbehållet att texten hellre borde förklarat att "Gud alltid tror på dig". För Gud är just: kärleken.

För övrigt tycker jag att Sonja Aldéns vackra sång med sin text som tydligare än vanligt kommunicerade ett kristet budskap fick en oförtjänt låg placering. Studera gärna den texten också. Den sade mycket.

2 kommentarer:

  1. Det var stora ord. Hur vet du plötsligen världsalltets konstruktion? Allt kanske är kärlek?

    För mig som ateist är kärlekens ursprung dock självklart: oss själva. Människan är kärlekens ursprung.

    SvaraRadera
  2. Nu börjar vi närma oss pudelns kärna. Jag tror att kärlek är ett av Guds allra mest grundläggande karaktärsdrag, och att han har fött den känslan i oss. Fast i en ateistisk värld så finns förstås inte kärlek i det avseende vi normalt menar med ordet. Våra geners strävan att fortplanta sig: ja. Men kärlek i betydelsen agape - utgivande utan förväntan om egen vinning: nej.

    Så sammanfattningsvis:
    Jag tror att din känsla om kärlekens betydelse i tillvaron är sann.
    Vilket samtidigt innebär att den världsbild du följer är: falsk.

    SvaraRadera