Det finns rätt gott om debattörer som förkunnar budskapet "Det finns ingen synd". Eller "Människan är innerst inne god." Jag har tittat på större delen av tevedokumentären Bully ikväll. Den känns.
Mobbning är något så avskyvärt. Maktkänslan hos den starke som aktivt väljer möjligheten att förnedra och bryta ner en svagare medmänniska. Människor som aktivt väljer att fullständigt ignorera behov och känslor hos andra människor.
Jag avskyr synden. Jag avskyr ondskan i människan. Och jag är rätt övertygad om att Gud gör det också. Det var därför han kom för att med kärlek besegra synden. Och jag önskar från djupet av mitt hjärta att jag själv och många många andra kan göra allt vi förmår för att besegra den också i våra egna liv och i vår omgivning.
Tillsammans kan vi knäcka väldigt mycket av den råa ondskan. Ett bra första steg är att erkänna att den finns. Därefter kan vi gå ut och göra det arbete som behövs för att ytterligare någon ska räddas, ytterligare någon upprättas, ytterligare någon missdådare ändra livsväg.
Det är en mycket förenklad bild av verkligheten att tro att människan är antingen ond eller god. Människan är en komplicerad biologisk varelse som strävar på i den miljö hon finns i och hon påverkas av allt som händer runtomkring.
SvaraRaderaJag rekommenderar studier i psykologi eller beteendevetenskap för en bättre förståelse av vilka vi människor är och hur vi fungerar. Att människan skulle vara ond eller god är tankar som du kan lämna bakom dig någonstans under den första terminens studier.
Fråga 1: Vad exakt är det som får dig att förmätet nog tro att Per INTE läst psykologi?
SvaraRaderaFråga 2: Om det nu är så att man som kristen läst psykologi, och ändå anser att begreppet synd är användbart, har man då läst ”fel” böcker?
Fråga 3: Är det kanske alternativt så att det kan finnas andra sätt att se på tillvaron som kanske du och andra borde lära och ta del av, synsätt som ni kan behöva lära av oss kristna?
För mig är inte begreppet synd och mina – förlåt mig om jag säger det – rätt vidsträckta kunskaper i psykologi (samt sociologi, viss neurologi, pedagogik, psykopatologi, psykiatrisk vårdlära, psykofarmakologi, gruppdynamik, arbetsgruppspsykologi m m) något som är i motsägelse, utan något som behandlar helt olika sidor av tillvaron. Självklart är det bra med kunskap i psykologi för att lättare förstå syndens plats i samhället och individen, men det är inget som gör synden mindre, givetvis inte heller större. Synden talar tydligt för sig själv.
Däremot kan vi må bra av att diskutera huruvida synd som teologisk tanke är en process eller ett innehåll – dvs: Finns det tids- och/eller personbunden synd? Är synden x hos mig även synden x hos dig? En sådan diskussion kan behövas för att förstå hur vi ska se på sedvänjor i forna tider, med annan syn på synd, godhet och ondska.
Sen måste jag tyvärr säga det: Jag tycker nog att de absolut flesta människor är goda, pålitliga och varma – även de man kommer på kant med. Oftast är det just bara en kall kant man stöter på. Men tyvärr finns det också någon enstaka person jag bara kan förklara med att den personen är ”ond”, dvs gör allt för att ställa till oreda på ett hänsynslöst sätt, och där inte någon lämplig psykologisk förklaringsmodell finns – ens genom DSM. Lyckligtvis vet jag bara ca 5 st. Dessa personer försvinner inte för att vi låtsas om att de inte är onda.
/Anonyman
Ps
"Människan är en komplicerad biologisk varelse" Är inte det lite väl reduktionistiskt? Hon är ju mer än andra varelser i skapelsen uttalat social och socialpsykologisk, även om andra djurarter finns med viss social förståelse, som ex hundar som förstår delar av mänsklig lögn. Alltså: Det biologiska är INTE det specifika.
Per:
SvaraRaderaTexten i ditt blogghuvud...
"Precis som i boken är målet med denna blogg att undvika dispyter kristna emellan, utan istället lyfta fram det som C.S. Lewis kallade "Mere Christianity", sådant som kristna i alla kyrkor kan stå bakom."
...är, om vi vågar ett utmärkt initiativ för att motarbeta kristen mobbning. Jag vet också andra kristna bloggar där "omöjliga" möten mellan olika oförenliga fromheter har skett och den kristna kärleken blivit tydlig utan att någon bytt åsikt i grunden, men däremot utökat den ömsesidiga förståelsen. Kan vi kristna som tyvärr för mycket mobbat varandra vara vänner hos dig och på andra bloggar, kommer vi lättare kunna vara vänner även utanför tangentbordet.
/Anonyman
Tack för påminnelsen, ett gott memorandum för oss alla. Det finns gott om - även kristna - bloggar som ägnar mycket energi åt att banka varandra i huvudet. Jag kan ofta tycka att den ena sidan i sådana debatter har alldeles rätt i sak. Men, som Lewi Pethrus sa, så kan man likväl ha fel i ande. Och då kanske sanningen inte når ända fram.
RaderaAnonyman,
SvaraRaderaDu talar om synd och jag talar om ondska/godhet så vi talar förbi varandra.
Att synda är att agera i strid med (olika) önskvärda sätt att agera. Att synda är inte att "vara ond". Jag tror inte att människor är goda eller onda utan att de istället gör gott respektive ont och det gör de beroende på olika drivkrafter, målsättningar och förmågor. Vad som är gott och ont är föremål för moralfilosofiska diskussioner.
Om det nu är en diskussion i moralfilosofi, varför ska då Per läsa psykologi?
SvaraRaderaJag håller med dig, det är lätt att tala förbi varandra: Den filosofiska diskussionen om ondska och den teologiska går förbi varandra, men visst kan ondska kan med fördel diskuteras inom filosofi, inget problem med det. Men när det är en diskussion inom teologin och då måste vi diskutera om synd, eftersom det är via synden som ondskan får spelrum (vilket fortfarande inte innebär att så många människor är onda eftersom "ondska" och "att vara ond" signifierar olika saker.)
Jag tror som sagt inte heller att människor är onda (förutom någon ppm) de flesta är hyggliga personer, men synd innebär för de flesta något mer än din smala def. eftersom det oftast innebär en koppling till Guds vilja inte bara allmänt önskvärda sätt att agera. Att synda kan ge spelrum för det onda, Jo! ex finns i filmen Bully, där folk av dumhet, fåfänga, rädsla, elakhet etc handlar så att ondskan får spelrum. Det bästa sättet att reglera detta är inte bara genom att diskyutera "önskvärda sätt att agera", utan att diskutera synd och ondska - vilket även fungerar med unga personer. Människor är alltså inte automatiskt onda, absolut inte, men vi alla är automatiskt syndiga, och detta kan vi ändra och då tar vi också bort delar av ondskan - vilket Gud vill.
Man kan ha hur stor kunskap i psykologi eller vara hur slängd som helst i moralfilosofiska diskussioner, men du lär inte kunna stoppa ex mobbing förrän diskussionen får blod genom att handla om synd och ondska. För all del kan man delvis avteologisera begreppen, och man behöver inte tala om straff, det är en ganska ny begreppsapparat som inte är teologiskt nödvändig.
Tvärtom tror jag att en alltför "akademisk" moralfilosofisk diskussion om ondska öppnar för ondska, eftersom den riskerar att distansera diskussionen från att angå dem som talar, och få dem att tro att de själva inget ansvar bär eller fel gör.
/Anonyman
Per ska läsa psykologi eftersom människan inte är en fråga om gott eller ont. Människan är inte antingen ond eller god. Diskussioner om ont och gott gör sig därför bättre inom filosofin än inom psykologin. Psykologin ägnar sig åt att förstå människn och i den förståelse vi har av människan idag så är vår bild att människan kan göra både gott och ont men hon *är* inte god eller ond.
SvaraRaderaNär man talar om mobbing med unga människor och man gör det i termer av ondska då är man, med förlov sagt, verkligen ute och cyklar. Mobbare behöver hjälp, de behöver inte stigmatiseras genom att deras handlingar sägs komma från ondska. Alla människor agerar utifrån deras innersta behov, mål och förmågor. För en del räcker inte förmågorna till och det brister även i förståelse för andras behov samtidigt som de egna står helt i förgrunden. Sådant kan tex i kombination med rädsla ge mobbing som resultat. Mobbing som fenomen är fruktansvärt för de som utsätts för det och det ska motarbetas på alla sätt men vägen över ondskan är helt fel väg att gå. Sådana insikter kan exempelvis studier i psykologi ge.
Men om jag som läst psykologi håller med Per, har jag läst fel psykologi; läst på fel sätt eller är det du som missat något?
SvaraRaderaProblemet ligger i hur vi ser vår tillvaro: Om vi ser att det finns något vi vill kategorisera som ondska, innebär inte det att personerna måste klassas som onda, utan bara som sagt att deras handlingar för med sig ondska. för att förstå tillvaron måste vi tyvärr blanda bevisbara fakta om skapelsen, spekulationer, bilder, metaforer och här är det likadant oavsett inställning till religion: Alla har en blandning av kunskap och aningar - men olika blandningar.
Vi kan alltså tala om att det finns ondska i en person utan att en person är ond i allt, vilket är en blandad bild av belägg och metaforer
Så innan du dömer kanske du skall ta reda på vad menar kristendomen med ondska, och då blir det ett och annat du också borde läsa på innan du säger något. Du har en mer än tillåtet okunnig syn på "ondskan enligt kristendomen" för att kritisera på det sätt du gör.
Vad Per vet om psykologi vet jag inget om, men som lärare brukar man vara tvungen att läsa ganska ganska mycket.
/Anonyman
Kristendomen? Vem har pratat om kristendomen? Inte jag i alla fall.
SvaraRadera:-p ' ' suck!! ' '
SvaraRaderaKristendomen är underförstådd på denna blogg, eftersom det är en kristen blogg, vilket du vet. Kristendomen är dessutom underförstådd och förutsatt i de flesta diskussioner om synd och ondska utöver hela västvärlden eftersom det är begrepp som är kopplade uteslutande till kristendom, islam och judendom, speciellt kristendom.
Att åtminstone Per, Jag och Annorzzz utgått från kristendomen i diskussioner på denna sida, och du också flera gånger medvetet kritiserat just kristendomen, lär väl vara allom bekant.
Att du ställer dig utanför diskussionens förutsättningar förlorar nog mest du på, knappast Per.
Att du låtsas som om inte kristendomen varit underförstådd verkar inte helt seriöst.
Att strunta i diskussionspartnerns livssyn i en dialog, verkar för mig en aning arrogant. Du vet att detta är en kristen blogg.
/Anonyman
Nu cyklar du väl ändå ännu längre ut i terrängen när du för kristendomens räkning vill monopolisera både begreppet synd och ondska?
SvaraRaderaNog måste väl även du kunna föra allmänmänskliga resonemang utan att koppla dem till just kristendomen? I annat fall så raserar du själv tidigare resonemang du förde om prästers möjligheter att samtala med skolbarn om "livets stora frågor" utan att blanda in religion, din egen religion då, i samtalet...
Om det enda verktyg du har tillgång till är en hammare så kommer varje problem du möter att se ut som en spik.
Anonyman, släpp garden, slappna av, möt världen och människor med tanken att de inte alla är där för att angripa dig och din religion. Andras universa snurrar varken kring dig eller din religion. Öppna famnen och möt världen med kärlek.
Smile :)
Jag går i svaromål för att du slarvar med tekniska termer för filosofiska och teologiska diskussioner genom att relativisera dem bortom hur dina samtalspartners använt dem och därefter oavbrutet stämplar alla andra som mindre vetande.
SvaraRaderaDärför kommer kanske inte just du få en ros av mig idag.
/Anonyman
Relaxa Anonyman :), du *måste* ju inte alltid vara så stingslig. Försöööök att vara med i ett givande samtal nån gång. Du får en ros av mig istället så kanske du lättar upp :)
SvaraRaderaPuttrik
SvaraRaderaStingslig var ordet...
O-troligt.
Allt gott i a f
Och en uppfriskande fasta (som just handlar om att renas o bli mindre syndig)!
Men Gud så gnälligt det var här idag då.
SvaraRaderaJag är gärna med i ett samtal, men det blir inte så givande om vi inte söker gemensamma betydelser av orden vi använder. Så tack för rosen, men jag skulle hellre se att vi sökte gemensamma referensramar och att du funderade på varför jag blir stingslig.
SvaraRaderaGe en analys som förstummar oss andra i klarsyn!
/Anonyman
Ps: Kul att du ropar på Gud.... Då vet vi alltså hur vi kan få humanister att bli kristna - genom att vara stingsliga... ;-)
Patrik: "Mobbare behöver hjälp, de behöver inte stigmatiseras genom att deras handlingar sägs komma från ondska"
SvaraRaderaOm du har sett filmen jag referade till, om du själv har varit utsatt för mobbning eller har en person i din närhet, inser du att det finns ett uppenbart problem i din formulering ovan? Det är självfallet inte mobbaren som är den första som behöver hjälp. Det är den utsatte. Men ja, mobbaren behöver få hjälp att ställas till svars för sina handlingar, förstå att mobbning också har en moralisk innebörd och bör avvisas av just moraliska skäl, se hur ens ord och handlingar skadar den andre, ändra sin inställning till andra människor och söka upprättelse och försoning.
Ett sådant förhållningssätt gentemot mobbaren är ligger väl i linje med hur psykologer normalt arbetar (för mer exakt beskrivning tillfrågas lämpligen ämnesexperter som Anonyman eller min fru som är samtalsteraput). Och som av en händelse ligger det moralfilosofiska ställningstagande som avvisar mobbning som något moraliskt ont också väl i linje med en kristen syn på människan, moralen och ondskan.
Ingen behöver vara rädd för att stigmatisera mobbaren, denne har redan stigmatiserat sig själv genom att mobba, och därtill satt ett nedvärderande stigma på sitt offer. Det är den senare som behöver upprättas, och den förre dömas. Först därefter kan befrielsen från det självpålagda stigmat nås.
Per är inne på något oerhört väsentligt: Att det är den utsatte som behöver stöd, mobbaren behöver gränser.
SvaraRaderaVisst skulle jag kunna dra upp mängder av psykologiska teorier över varför en mobbare blir mobbare, men det återstår alltid ett moraliskt krav: Mobba eller inte mobba? Om vi tolkar alla handlingar som predestinerade av våra psyken har vi också antagit en farlig mekanistisk syn på människan som bara ett offer för sig själv, och där har religionens moraliska anspråk "synda eller ej?" en viktig poäng som Gud gett oss.
Att inte ta ansvar för sina handlingar är att öppna sig för ondska, eftersom man blundar för konsekvenserna.
Börjar vi dessutom bekräfta mobbarens rätt att mobba genom att gulla med mobbaren genom att leta efter anledningen till mobbing, istället för att ställa mobbaren till svars, så cementerar vi ännu mer mobbing som något okej. Kanske är det detta samhälle som humanisterna önskar, men jag anser i sådana fall att det blir ett farligt samhälle.
Tyvärr har jag också sätt för många mobbar-tendenser hos humanister gentemot religiösa, och detta är något som ni måste ta på ert humanistiska ansvar. Det handlar inte om att ni har rätt att trakasera religiösa för att ni anser att vi ser på tillvaron fel, utan det handlar om att ni helt enkelt visar på dåligt hyfs, bristande respekt för medmänniskor och en viss uppblåst arrogans.
Ta istället ansvar för att ni trakaserar medmänniskor och kalla dem inte för kinkiga och gnälliga när de inte accepterar billig retorik och dåligt hyfs.
Jag tror inte, Patrik, att du fattat hur illa ni i humanisterna ligger till i den allmänna uppfattningen bland folk för ert eviga "party pooping". Folk har tröttnat på er även internt och det vet du!
/Anonyman
trakassera stavas givetvis trakassera, inte trakasera.
SvaraRadera/A
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRadera...och där kommer Anonyman av någon outgrundlig anledning in på Förbundet Humanisterna. Vad har Förbundet Humanisterna med vår diskussion att göra? Precis lika lite som kristendomen förstås. Motiveringen av Anonyman att relatera till kristendomen var att kristendomen "är underförstådd" på den här bloggen. Förbundet Humanisterna tycks vara lika självklart underförstått.
SvaraRaderaMärkligt hur det är näst intill omöjligt att föra ett vettigt samtal med Anonyman, aversionen mot Humanisterna tycks vara grundmurad och i vägen för allt utbyte.
...men vi ger inte upp va, Anonyman? Vi ger det ett ärligt försök att kommunicera ändå va? Jag tror att vi klarar det.
Vi kommunicerar för fullt, frågan är om vad, eftersom vi har olika uppfattningar.
SvaraRaderaOm du nu undrar varför vissa teman dyker upp hos mig: Gör en gissning varför! Vad hos dig kan det vara som gör mig så "stingslig"? Och om jag nu drar upp humanisterna, kan du verkligen inte tänka dig en anledning? "outgrundlig" Que??
Om du inte kan eller vill se ditt ansvar i detta, så är det förvisso inte så stor vits att diskutera, men ändå gör vi det.
Kanske för att jag önskar att du förstår din egen roll i något som är ett hårdnande diskussionsklimat.
Hur tror du ex att det känns för svenska katoliker som inte kan öppna en tidning utan att se sitt samfund hånat med okunniga kommentarer? som inte kan komma ut från en gudstjänst i sin kyrka utan att få glåpord efter sig av folk som påstår saker de bara rycker ur luften. Där har humanisterna ett ansvar. Ni har personligen genom er uttryckligt bristande respekt för andra människors livssyn i artikel efter artikel i media och en allmänt förgrovad debatt strävat efter att godkänna denna form av mobbing, för det är inget annat än sårande ord, mobbing och trakasserier mot religiösa som ni försöker få salongsfähigt.
Speciellt som ni med härskarteknik försöker förminska våra upplevelser om vi säger att orden sårar, också typisk mobbing
Du kan då välja att stanna kvar i mobbingen och öppna för mer rädsla, fiendskap och ondska mellan människor, eller sluta att mobba, låta blia att negligera religiösas åsikter och livssyn och börja bygga förståelse, något som jag inte ser hända på humanistbloggen. Valet är ditt, du måste inte följa de hårda grabbarna med sina "mock them, ridicule them", eller ständiga plumpa skämtteckningar om katolska präster.
/Anonyman
Amen
RaderaKan man säga, Anonyman, att du är jättearg på Humanisterna? Om så, varför är du arg på mig? Du borde väl vända ilskan mot förbundet istället?
SvaraRaderaTypisk svensk upa. Förbundet består av personer med liknande resonemang i diverse frågor, kopplade till en ideologi och livssyn. Dessa personer du och andra i ditt förbund försvarar ständigt en förföljelse av religiösa personer samt förenkling av debatten och samtalet kring religion.
SvaraRaderaSom humanist har du personligt ansvar för att vare sig du eller andra humanister förföljer och diskriminerar religiösa medborgare i vårt gemensamma land.
Om du kan sägas antingen representera förbundet humanisterna, eller inte tar ditt personliga ansvar för att stoppa förföljelser av religiösa, varför skulle jag inte låta dig ta emot kritiken, det är ju exakt så som du och ditt förbund själva beskriver kritik. Tycket du att jag och andra kritiserar dig orättvist, ta det då med ditt förbund och era internationella förebilder (Dawkins ex). Annars är det bara att finna sig i att "den som ger sig in i leken....".
Nu kanske du också kan börja förstå hur kritik känns. Om du inte vet hur obehagligt det kan kännas, ska msn inte heller kritisera andra och absolut inte som du sagt i tidigare tråd, säga att du och andra humanister har rätt att kritisera religiösa för ogentligheter dom andra religiösa är ansvariga för. Nu går det känna hur det känns. /Anonyman
Patrik N
SvaraRaderaPs.
Trist att det är så svårt att stava och skriva rätt när man skriver på mobilen. Nu blev det väldigt många förtretliga små fel.
Nåväl: Bra skrivet av dig på Hum.bloggen men det finns en skillnad mellan respekt för mänskliga rättigheter och respekt för det människor. Har man inte det sistnämnda, funkar inte heller det förstnämnda, har man det sistnämnda behöver man kanske inte det förstnämnda. Många sekularister har respekt för mänskliga rättigheter men har allt annat än respekt för människor, och då funkar det inte.
/Anonyman
Anonym Man. Din kritik mot mig är omöjlig att bemöta. Den är svepande och generell. Det finns ingenting att ta på. Förtydliga dikritim så ska jag försöka bemöta den.
SvaraRadera