Ibland måste man ställa sig ett litet stycke utanför sitt eget sammanhang och sin samtidskultur för att betrakta den lite från sidan för att kunna göra en sund analys av den. För när alla intryck fortsätter svischa förbi som vanligt är det i princip omöjligt att selektera och göra en djupare analys av den tid vi liver i.
Inte minst gäller detta tron roll i tillvaron. Idag har vi haft den stora fröjden att kunna rensa ut diverse prylar ur huset. (Den moderna människan är som bekant riktigt glad över en produkt bara vid två tillfällen: När man köper den om när man slänger ut den.) Bland annat mitt gamla GENI-spel från sent 80-tal. Vi lider ingen brist på andra frågespel, om man säger så, och det var därför naturligt att det gamla Geniet åkte ut.
När jag hastigt ögnade igenom några frågor på vägen till kartongåtervinningen var det en fråga som fångade min tanke: "När gick Mose in i Kanaan?" (En luring: Rätt svar är "Aldrig" - Mose kom ju aldrig in i det Heliga Landet). En sådan fråga kräver en rejäl portion bibliska förkunskaper för att kunna besvaras. Spelkonstruktörerna för några decennier sedan ansåg uppenbarligen att gemene man kunde förväntas ha bibelkunskaper på den nivån.
Det finns en uppenbar möjlighet att samma kategori idag inte skulle komma på tanken att ställa en fråga i ett populärinriktat frågespel. Mose är väl ännu hyggligt känd. Men Kanaan, vad är det?? Hur uttalas det förresten? Och hur i hela friden ska vi känna till när gav sig från punkt A till punkt? I de fall jag ändå sett bibelorienterade frågor på senare tid har de normalt kringgärdats av diverse brasklappar, "Enligt Bibeln, vad hände när..." eller liknande. Det är väl tämligen självklart att Bibeln är det källa vi främst går till för att få reda på Mose liv. Det är ju här de mest användbara källorna finns. Men detta ständiga extra distanserande i biskop Brasks anda sår samtidigt en medveten eller omedveten osäkerhet på de bibliska texternas sanning. Och det sätter dessutom upp en obefogad mur mellan människan och en av vår kulturs allra viktigaste källor. Det är ett uppenbart fattigdomsbevis i samtiden.
Sekulariseringen har nått väldigt långt på väldigt kort tid. Kanske har den fört något gott med sig också. Men den har kommit med en våg av rotlöshet som har gått djupt och rivit sönder mycket av stadgan och tryggheten i vårt kulturella och andliga arv. Uppdraget att återplantera de upprivna rötterna, att återuppväcka en öppen fascination inför bibeltexten är stort. Men nödvändigt.
Du har rätt i att sekulariseringen kommit långt, den går med rasande fart just nu och det inte bara i Sverige. Om den för med sig hot eller möjligheter är blott en värderingsfråga men att det sker just nu och att det sker i rasande fart är helt klart. Bibeln har ng så gott som spelat ut sin roll för de allra flesta.
SvaraRadera"Allt är inte svenska kyrkan som glimmar"
SvaraRaderaJag vet inte om jag tycker att sekulariseringen går med rasande fart. Bibelkunskapen sjunker helt klart, men det vimlar av religiösa personer av olika slag, religioner och "pseudoreligiösa" ideologiska grupper av olika slag. Och samtidigt som bibelkunskapen minskar, så ökar kunskapen i koranen, mystik, esoteriska skrifter, kabbalah, antik religion, neo-gnosticism, new age-religiositet. Det som sker "i rasande fart" är att man numera diskuterar frågor runt religion och mer tydligt vågar positionera sig som det ena eller det andra, och eftersom det är mer rumsrent i Sverige att inte bara vara kristen, så kan det verka som att det är ett tecken på sekularisering. Det är bra att folk vågar tro på det de vill och förhoppningsvis vågar visa det och diskutera sin livssyn. Det mest trista med bristen på bibelkunskap är att så mycket fortfarande bygger på bibeln i vårt samhälle, och att man då missar förståelsen av samhället t o m språket. Senaste åren har ju förresten katolska kyrkan ökat i Sverige, vissa små friförsamlingar, samt islam och asatro. Spiritualismen är också stark liksom att mormonerna ökar. Jag undrar om inte religiositeten är ganska stabil eller t o m ökar samtidigt som den gängse svenska kristenheten minskar. Allt handlar om vilket perspektiv av verkligheten man väljer.
/Anonyman