Här har jag haft en bra kväll i Vimmerby. Lite annorlunda än väntat eftersom jag fått uppgiften att det var två föreläsningar på styvt en timme var, men den andra var istället ungdomsmöte med 20 minuters predikan. Jag drog väl över lite i tid, men det blev en fin helhet på mötet. Vimmerby är en fin stad, med åtminstone ett underligt inslag. På väg till nattkvarteret passerade jag "Belsebuls barnkläder". Okej?? Åtminstone jag känner kanske ingen jättelängtan efter att handla kläder hos Hin Håle till mina barn.
Tisdag ja! Nej, jag har inte smugit sig in i Jonas Gardells program senare på kvällen. Däremot kan man se mig i "Vem vet mest?" i SVT2 kl 19. En ganska bra teveidé där slumpmomentet iochförsig är rätt stort, mycket avgörs ju av huruvida man råkar få enkla eller svåra frågor i början. Programmet spelades in redan i december, men kontraktet förbjuder mig att skvallra om utgången. Den som tittar får iallafall se lite mer av hur jag ser ut i rörliga bilder.
Om jag lyckades komma in på någon religionsfilosisk diskussion i programmet? Jodå, det gick det också.
lördag 27 februari 2010
fredag 26 februari 2010
Släpper nyhet snart
Jag sitter och lägger sista handen vid förberedelse inför kommande Vem tänder stjärnorna-helg i Vimmerby. Intresserade som finns i regionen får gärna komma och vara med; jag har två föreläsningar på lördag em-kväll, samt gudstjänst på söndagen i Korskyrkan.
Jag kan samtidigt förvarna om en liten nyhet som jag tänkte släppa här i helgen. Har lärt mig av Stefan Swärd som ständigt släpper såna här teasers när han exvs ska göra något i media. Så ja, nu har jag förstås sagt A redan... B kommer inom kort!
Jag kan samtidigt förvarna om en liten nyhet som jag tänkte släppa här i helgen. Har lärt mig av Stefan Swärd som ständigt släpper såna här teasers när han exvs ska göra något i media. Så ja, nu har jag förstås sagt A redan... B kommer inom kort!
torsdag 25 februari 2010
Pratat med mannen som besegrade Dawkins
Igår hade jag den stora glädjen att få en telefonintervju med professor John Lennox, en av världens idag främsta apologeter. Det som han ser som sitt viktigaste uppdrag just nu är att visa hur ateismens ståndpunkt att vetenskapen förutsätter ateism är falsk, och att vetenskapen tvärtom ger spår som pekar mot en biblisk världsbild. Han har mött bl a Richard Dawkins i två debatter, där en tämligen enad kår av bedömare menar att Lennox besegrade sin berömde och högljudde opponent.
Det var ett väldigt trevligt samtal, Lennox var avslappnad och intressant att prata med, inte på något sätt så styv i korken som den skulle kunna vara som lyckats nå stora yttre framgångar. Vi kom ganska snabbt fram till en gemensam syn på debatten som sådan. Han menade att han skulle kunna ägna massor av tid åt att debattera och kanske även vinna debatter. Men precis som jag menade han att det inte kan vara vårt enda fokus att till varje pris vinna en debatt. Därför är det avgörande hur vi bemöter motdebattörer eller åhörare, inte främst som motståndare utan som medmänniskor som vi försöker nå med det både glada och sanna budskapet om Jesus.
Resultatet av intervjun kommer i Dagen om någon vecka. John Lennox kommer också i slutet av nästa månad till Sverige och är huvudtalare på Apologias konferens Tro och Vetenskap. Jag medverkar inte själv vid årets konferens, och tror att jag behöver vara hemma med familjen. Det kommer hursomhelst med säkerhet att bli väldigt intressanta dagar!
Det var ett väldigt trevligt samtal, Lennox var avslappnad och intressant att prata med, inte på något sätt så styv i korken som den skulle kunna vara som lyckats nå stora yttre framgångar. Vi kom ganska snabbt fram till en gemensam syn på debatten som sådan. Han menade att han skulle kunna ägna massor av tid åt att debattera och kanske även vinna debatter. Men precis som jag menade han att det inte kan vara vårt enda fokus att till varje pris vinna en debatt. Därför är det avgörande hur vi bemöter motdebattörer eller åhörare, inte främst som motståndare utan som medmänniskor som vi försöker nå med det både glada och sanna budskapet om Jesus.
Resultatet av intervjun kommer i Dagen om någon vecka. John Lennox kommer också i slutet av nästa månad till Sverige och är huvudtalare på Apologias konferens Tro och Vetenskap. Jag medverkar inte själv vid årets konferens, och tror att jag behöver vara hemma med familjen. Det kommer hursomhelst med säkerhet att bli väldigt intressanta dagar!
onsdag 24 februari 2010
Guds återkomst!
Svenska Dagbladet har startat en artikelserie om Guds återkomst. Det hela verkar mycket intressant och anknyter tydligt till det skeende som jag både vill peka på och vara med och forma. Dagens artikel kopplar till hur postmoderna filosofer återuppväckt Gud ur slummern de försökt vagga in honom och nutidsmänniskan i. Jag blir positivt förundrad över alla dessa tecken på att de i alla tider, i alla kulturer självklara frågorna om Gud återkommer i det offentliga samtalet.
I förra veckans debatt förde Christer Sturmark fram den gravt historielösa ståndpunkten att människan inte är speciellt religiös. Detta är naturligtvis helt taget ur luften. All historisk, sociologisk och antropologisk forskning pekar på att alla mänskliga kulturer har kännetecknats av religiösa inslag, av en längtan efter kontakt med någon eller något större än oss själva, vilket jag självfallet såg mig nödgad att påpeka.
När jag föreläser om de stora frågorna brukar jag ofta göra ett svep över de senaste två seklernas utveckling, där ateismens framgångssaga från 1960-talet bröts av den nyandliga panteismen. Perioden från 2000 och framåt brukar jag - med ett åtföljande frågetecken - kalla för Guds återkomst. Är det snart dags att ta bort frågetecknet?
I förra veckans debatt förde Christer Sturmark fram den gravt historielösa ståndpunkten att människan inte är speciellt religiös. Detta är naturligtvis helt taget ur luften. All historisk, sociologisk och antropologisk forskning pekar på att alla mänskliga kulturer har kännetecknats av religiösa inslag, av en längtan efter kontakt med någon eller något större än oss själva, vilket jag självfallet såg mig nödgad att påpeka.
När jag föreläser om de stora frågorna brukar jag ofta göra ett svep över de senaste två seklernas utveckling, där ateismens framgångssaga från 1960-talet bröts av den nyandliga panteismen. Perioden från 2000 och framåt brukar jag - med ett åtföljande frågetecken - kalla för Guds återkomst. Är det snart dags att ta bort frågetecknet?
tisdag 23 februari 2010
Har lagt ut mina föreläsningar på nätet
I väntan på att förlaget Fri Tanke ska lägga ut förra veckans paneldebatt på nätet har jag samlat ihop några av mina föreläsningar och lagt ut på boksajten för fri nedladdning. Några längre, några kortare. Två av dem har dessutom fått första sekunderna avhuggna, men jag hoppas ändå att innehållet ska kunna bli till nytta och inspiration. Föreläsningarna ligger i vänsterspalt på sidan, högerklicka där det står ladda ner, och välj "Spara mål som" så bör det funka.
lördag 20 februari 2010
Designad snö
Här hos mig har det ramlat ner ett gäng små vita tingestar från himlen idag. Vackert, men lite snärjigt att få undan.
Jag bloggade tidigare i vintras om is och design. Även snön ser ju väldigt väl designad ut när man tittar riktigt nära på den. Det sägs att inga två snöflingor är varandra helt lika. Fanatastiskt tjusigt utformade små konstverk i kristalliserade vattenmolekyler. Ser typiskt designade ut. Nå, innan någon protesterar måste jag väl lägga till att oavsett hur vackra de individuella snöflingorna är, så är de faktiskt inte individuellt designade. Beroende på temperatur, omgivning etc sätter vattenmolekylerna helt enkelt samman sig själva i vackra formationer, enligt kemins och fysikens lagar. Ingen designer behövs, slump och nödvändighet löser saken på egen hand.
Men om vi drar tanken ett litet steg längre kan vi ju alltid reflektera över varför de fysiska lagarna är inställda just så att den här typen av ögonfägnande kristaller uppstår. Och visst är det ganska trevligt att vi såhär under den mörka säsongen vår vårt land upplyst av miljarder och åter miljarder vita snöflingor. Fysikens lagar kunde självfallet ha varit inställda så att snöflingorna fått en annan färg eller form som inte skulle ha resulterat i det vinterlandskap som nu syns runtomkring oss. Tänk - vilken tur! Eller kanske - vilken blick för skönhet hos den Designer som kanske ändå ligger bakom allting.
Jag bloggade tidigare i vintras om is och design. Även snön ser ju väldigt väl designad ut när man tittar riktigt nära på den. Det sägs att inga två snöflingor är varandra helt lika. Fanatastiskt tjusigt utformade små konstverk i kristalliserade vattenmolekyler. Ser typiskt designade ut. Nå, innan någon protesterar måste jag väl lägga till att oavsett hur vackra de individuella snöflingorna är, så är de faktiskt inte individuellt designade. Beroende på temperatur, omgivning etc sätter vattenmolekylerna helt enkelt samman sig själva i vackra formationer, enligt kemins och fysikens lagar. Ingen designer behövs, slump och nödvändighet löser saken på egen hand.
Men om vi drar tanken ett litet steg längre kan vi ju alltid reflektera över varför de fysiska lagarna är inställda just så att den här typen av ögonfägnande kristaller uppstår. Och visst är det ganska trevligt att vi såhär under den mörka säsongen vår vårt land upplyst av miljarder och åter miljarder vita snöflingor. Fysikens lagar kunde självfallet ha varit inställda så att snöflingorna fått en annan färg eller form som inte skulle ha resulterat i det vinterlandskap som nu syns runtomkring oss. Tänk - vilken tur! Eller kanske - vilken blick för skönhet hos den Designer som kanske ändå ligger bakom allting.
torsdag 18 februari 2010
Medvind i debattmotvind!
Det är lustigt det här, jag känner mig väldigt upprymd efter kvällens paneldebatt om Ingemar Hedenius och Tro och Vetande-debatten. Detta fastän jag blev alldeles ensam om min position då den ende som var tänkt att stå på min sida som Hedeniuskritiker (även om jag inte är säker på att han var kristen) uteblev utan känd orsak. Detta gjorde dock att jag fick ta lite mer plats i debatten som motvikt till Christer Sturmark och Lena Andersson som stod för den ateistiska linjen och en något problematisk relation till Olof Buckard som såvitt jag förstod det står för en kristet orienterad postmodernism utan riktigt sanningsbegrepp, kryddad med ett gäng spetsfundigheter och lite svordomar här och var för att provocera lite sådär lagom.
Det tar för mycket tid och utrymme att referera hela debatten; den spelades in på video, gissningsvis av det arrangerande förlaget Fri Tanke. Jag lovar att återkomma med info om detta ifall det är så att den kommer att läggas ut på nätet. Men jag är iallafall glad över att jag fick möjlighet att täcka in åtminstone några av de saker som jag ville poängtera. Jag underströk redan från början vikten av att söka den världsbild som tycks vara sann, och utmanade åhörarna att lyssna efter om motståndarsidan skulle presentera några argument för att deras ateistiska världsbild faktiskt var sann. Och de presenterade 0 (Noll!). Däremot fick jag själv möjlighet att peka på ett antal punkter där vår hjärna, vårt hjärta och vetenskapen pekar i riktning mot en kristen världsbild, och även ta upp några av de punkter där en ateistisk grundsyn blir ohållbar att leva med.
Om jag sedan verkligen lyckades nå fram med en argumentation ska jag förstås lämna till andra att bedöma. Men det jag tyckte var extra positivt var att jag hade möjlighet att understyka hur den kristna tron är mer än en intellektuell och eller retorisk övning, utan framför allt en relation med den Gud som skapat mig och oss alla, och som i oss har lagt ner en obändig längtan efter kontakt.
Att få ha hjärtat och inte bara hjärnan med i diskussionen tycker jag alltid känns angeläget. Detta tror jag också blir tydligt i relation till exempel Lena Andersson, som har en framtoning som jag upplevde som mycket burdus och ofta även väldigt osaklig. Detta såg jag mig också nödgad att påpeka vid några tillfällen och poängtera vikten av att försöka ha en vuxen och seriös debatt, vilket hon uppenbarligen inte gillade alls.
Då var det desto mer intressant att höra några av reaktionerna efteråt, när flera uttryckte förvåning och tydligt missnöje över Lena A:s aggressiva framtoning, och var mer positiva till min insats, även om de kanske inte hållit med mig helt i sak. Men det pekar på en viktig lärdom - att inte till varje pris försöka vinna en debatt. Man kan vinna debatten men förlora åhöraren. Och då har man förstås inte vunnit någonting alls.
Då var det mer givande att diskutera med Sturmark. Även om även han slirade lite vid sidan av korrekta fakta då och då så visar han ändå en viss respekt mot den som driver en motsatt ståndpunkt. Efteråt uttryckte han en önskan om att fortsätta debatten någon annan gång på tu man hand, för att få mer tid att lägga ut argumentationen ordentligt. Vi får se vad framtiden kan ha att bjuda på den fronten och hur det i så fall skulle kunna arrangeras.
Men sammantaget känner jag mig iallafall upprymd över att ha fått möjlighet att dela det kristna evangeliet med många människor, och förhoppningsvis också ha kunnat ha en hel del hjärna och hjärta med i budskapet. Ett stort tack till er som varit med och gett ert stöd på avstånd! Det stödet var betydelsefullt.
Det tar för mycket tid och utrymme att referera hela debatten; den spelades in på video, gissningsvis av det arrangerande förlaget Fri Tanke. Jag lovar att återkomma med info om detta ifall det är så att den kommer att läggas ut på nätet. Men jag är iallafall glad över att jag fick möjlighet att täcka in åtminstone några av de saker som jag ville poängtera. Jag underströk redan från början vikten av att söka den världsbild som tycks vara sann, och utmanade åhörarna att lyssna efter om motståndarsidan skulle presentera några argument för att deras ateistiska världsbild faktiskt var sann. Och de presenterade 0 (Noll!). Däremot fick jag själv möjlighet att peka på ett antal punkter där vår hjärna, vårt hjärta och vetenskapen pekar i riktning mot en kristen världsbild, och även ta upp några av de punkter där en ateistisk grundsyn blir ohållbar att leva med.
Om jag sedan verkligen lyckades nå fram med en argumentation ska jag förstås lämna till andra att bedöma. Men det jag tyckte var extra positivt var att jag hade möjlighet att understyka hur den kristna tron är mer än en intellektuell och eller retorisk övning, utan framför allt en relation med den Gud som skapat mig och oss alla, och som i oss har lagt ner en obändig längtan efter kontakt.
Att få ha hjärtat och inte bara hjärnan med i diskussionen tycker jag alltid känns angeläget. Detta tror jag också blir tydligt i relation till exempel Lena Andersson, som har en framtoning som jag upplevde som mycket burdus och ofta även väldigt osaklig. Detta såg jag mig också nödgad att påpeka vid några tillfällen och poängtera vikten av att försöka ha en vuxen och seriös debatt, vilket hon uppenbarligen inte gillade alls.
Då var det desto mer intressant att höra några av reaktionerna efteråt, när flera uttryckte förvåning och tydligt missnöje över Lena A:s aggressiva framtoning, och var mer positiva till min insats, även om de kanske inte hållit med mig helt i sak. Men det pekar på en viktig lärdom - att inte till varje pris försöka vinna en debatt. Man kan vinna debatten men förlora åhöraren. Och då har man förstås inte vunnit någonting alls.
Då var det mer givande att diskutera med Sturmark. Även om även han slirade lite vid sidan av korrekta fakta då och då så visar han ändå en viss respekt mot den som driver en motsatt ståndpunkt. Efteråt uttryckte han en önskan om att fortsätta debatten någon annan gång på tu man hand, för att få mer tid att lägga ut argumentationen ordentligt. Vi får se vad framtiden kan ha att bjuda på den fronten och hur det i så fall skulle kunna arrangeras.
Men sammantaget känner jag mig iallafall upprymd över att ha fått möjlighet att dela det kristna evangeliet med många människor, och förhoppningsvis också ha kunnat ha en hel del hjärna och hjärta med i budskapet. Ett stort tack till er som varit med och gett ert stöd på avstånd! Det stödet var betydelsefullt.
Etiketter:
Christer Sturmark,
Guds existens,
Humanisterna,
Lena Andersson
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)