Imorgon hoppas jag på en intressant kväll här i Vätterbygden. Då kommer Humanisternas ordförande Christer Sturmark till Pingstkyrkan i Huskvarna för debatt. Dock inte med någon av de kända apologetiska företrädarna, utan med pingstpredikanten Tommy Dahlman.
Förra gången Sturmark var här bevakade jag arrangemanget för Dagen. Då debatterade Sturmark mot den utomordentligt skicklige Stefan Gustavsson, och de kristna argumenten kom fram på ett bra sätt. Enda bristen var avsaknaden av en bra rubrik, vilket gjorde att de båda ofta pratade förbi varandra. Christer Sturmark har sedan dess även debatterat mot andra, mest uppmärksammat kanske debatten mot pastor Ulf Ekman - en debatt som dessvärre fördärvades av en fullständigt osynlig moderator, som lät Sturmark låta debatten gå över till provokationer och spetsfundigheter, vilka gjorde att den predikantvane men debattovane Ekman inte riktigt kunde komma till sin rätt.
Denna gång har de två debattörerna enats under den synnerligen lämpliga rubriken "Existerar Gud?" Jag vet dock inte vem som är moderator eller hur upplägget är. Min enda farhåga är huruvida Dahlman behärskar ämnet tillräckligt väl. Såvitt jag känner honom fungerar han mer som evangelist eller "må-bra-coach". Absolut inget fel i det, vi har alla olika gåvor. Det viktiga är att rätt person får verka på rätt plats. Så frågan är i vilken mån Dahlman behärskar de klassiska argumenten för Guds existens, och - framför allt - om han han hantera de kritiska argument som Sturmark troligen kommer att lägga fram, samt de oplanerade vägar som debatten kan ta. Det är inte minst detta som skiljer en god debattör från en svagt påläst eller ovan sådan.
Jag vill ändå hoppas att Tommy Dahlman kan hjälpa såväl besökare och antagonist att se de goda skälen för att Gud faktiskt existerar - på riktigt. Hur debatten till slut avlöper kan du läsa här på Vem tänder stjärnorna-bloggen.
lördag 31 oktober 2009
torsdag 29 oktober 2009
Bloggen firar ett år
Då har jag varit bloggare i tolv månader! Bloggandet är sannerligen ett speciellt sätt att kommunicera. Det har dagbokens charm, men saknar förstås dess unika drag - det privata. En blogg är tillgänglig för alla, vilket gör att jag inte bjuder på livets alla sorger eller glädjeämnen. Och det tror jag är klokt. Jag gjorde ett test med mina elever och läste ett exempel från Stefan Swärds blogg, vilken jag uppskattar mycket. Men just det exemplet när han beskrev sina känslor inför att hustrun skulle komma hem efter ett antal dagars bortavaro blev klart över gränsen för vad åtminstone jag skulle bjuda på offentligt. Elverna höll med...
Kruxet är att hitta en balans mellan att bjuda så mycket på sig själv att läsaren ser en person bakom raderna, samtidigt som innehållet inte blir trivialt. Här har jag och andra fortfarande mycket att lära. Den här kulturformen är ännu i sin linda.
Drygt 6000 besökare på ett år på den här bloggen kanske inte är speciellt mycket att yvas över, men som min förläggare har sagt: En framgångsrik blogg kräver två saker - konsekvens och uthållighet. Det förra tror jag att jag har lyckats hålla rätt hyggligt, i det andra har jag ökat takten lite sen bokmässan, hoppas att ni läsare tycker takten och innehållet gör bloggen värd att följa.
Vi har haft en del ganska animerade ordväxlingar kring vissa poster, till min glädje då oftast kring ämnen som rör Guds existens och närbesläktade frågor. Jag noterar dock att när jag ökat inläggsfrekvensen så har samtidigt antalet kommentarer på inläggen sjunkit. Vet inte hur jag ska tolka det - antingen betyder det att nivån sjunkit, eller också att läsaren avstår från att kommentera ett inlägg som ändå avlöses av ett annat inom någon dag.Kanske är retoriska frågor ett medel för att öka en saklig diskussion kring inläggen? Eller också kanske eventuella kommentarer spelar en mindre roll i läsandet? Här behöver jag nog mer tid för att hitta den kommunikationsform som vi alla tycker funkar bäst.
Nåväl, framför allt hoppas jag att bloggen och boken har - och kommer att - betyda något värdefullt för många människor, vare sig de är gudstroende, förnekare eller sökare, och leda dem närmare Jesus.
Det kan tyckas som ett klyschigt syfte. Men jag önskar inget annat än det.
Kruxet är att hitta en balans mellan att bjuda så mycket på sig själv att läsaren ser en person bakom raderna, samtidigt som innehållet inte blir trivialt. Här har jag och andra fortfarande mycket att lära. Den här kulturformen är ännu i sin linda.
Drygt 6000 besökare på ett år på den här bloggen kanske inte är speciellt mycket att yvas över, men som min förläggare har sagt: En framgångsrik blogg kräver två saker - konsekvens och uthållighet. Det förra tror jag att jag har lyckats hålla rätt hyggligt, i det andra har jag ökat takten lite sen bokmässan, hoppas att ni läsare tycker takten och innehållet gör bloggen värd att följa.
Vi har haft en del ganska animerade ordväxlingar kring vissa poster, till min glädje då oftast kring ämnen som rör Guds existens och närbesläktade frågor. Jag noterar dock att när jag ökat inläggsfrekvensen så har samtidigt antalet kommentarer på inläggen sjunkit. Vet inte hur jag ska tolka det - antingen betyder det att nivån sjunkit, eller också att läsaren avstår från att kommentera ett inlägg som ändå avlöses av ett annat inom någon dag.Kanske är retoriska frågor ett medel för att öka en saklig diskussion kring inläggen? Eller också kanske eventuella kommentarer spelar en mindre roll i läsandet? Här behöver jag nog mer tid för att hitta den kommunikationsform som vi alla tycker funkar bäst.
Nåväl, framför allt hoppas jag att bloggen och boken har - och kommer att - betyda något värdefullt för många människor, vare sig de är gudstroende, förnekare eller sökare, och leda dem närmare Jesus.
Det kan tyckas som ett klyschigt syfte. Men jag önskar inget annat än det.
onsdag 28 oktober 2009
Om Skaparen, vetenskapen och exegetiken
Dagen har idag en intervju med professor Allan Emrén om skapelsen och Skaparen, i första hand i formen av en diskussion kring skapelseberättelsen i 1 Mosebok. Artikeln ska nog i första hand ses som en uppföljning av gårdagens artikel där Emrén uttalar sig om en av alla de tokstolle-idéer som dyker upp gång efter annan. Den här gången om att Bibelns skapelseberättelse skulle mena att Gud inte skapat universum, bara människor och djur.
Hypotesen är egentligen för fånig att kommentera överhuvud taget. Den pekar snarast på behovet av att hitta på en teori - graden av tokstollighet har här ingen som helst gräns - som skulle kunna eliminera eller åtminstone begränsa behovet av en Skapare. Sådana tillskruvade resonemang har dock föga att göra med sund vetenskap.
Emréns diskussion i dagens artikel är intressant, men en aldrig så god bibeltolkning kan aldrig nå ända fram till en fullgod beskrivning av förloppet när universum, livet och människan skapades. Det är till detta vi behöver vetenskapen. Artikelns rubrik (som jag gissar är något tillspetsad av redigeraren, det blir ofta så) hävdar att gudstron är den enda vetenskapliga, och det finns definitivt fog för att säga att teismen är den världsbild som vilar på den tryggaste vetenskapliga grunden.
Själv gör jag inget djupare exegetiskt studium för att försvara Skaparens existens. Det har sin plats, men det starkaste apologetiska verktyget i frågan är tveklöst de senaste decenniernas vetenskapliga forskning. För en djupare genomgång av detta, se första kapitlet i Vem tänder stjärnorna?
Hypotesen är egentligen för fånig att kommentera överhuvud taget. Den pekar snarast på behovet av att hitta på en teori - graden av tokstollighet har här ingen som helst gräns - som skulle kunna eliminera eller åtminstone begränsa behovet av en Skapare. Sådana tillskruvade resonemang har dock föga att göra med sund vetenskap.
Emréns diskussion i dagens artikel är intressant, men en aldrig så god bibeltolkning kan aldrig nå ända fram till en fullgod beskrivning av förloppet när universum, livet och människan skapades. Det är till detta vi behöver vetenskapen. Artikelns rubrik (som jag gissar är något tillspetsad av redigeraren, det blir ofta så) hävdar att gudstron är den enda vetenskapliga, och det finns definitivt fog för att säga att teismen är den världsbild som vilar på den tryggaste vetenskapliga grunden.
Själv gör jag inget djupare exegetiskt studium för att försvara Skaparens existens. Det har sin plats, men det starkaste apologetiska verktyget i frågan är tveklöst de senaste decenniernas vetenskapliga forskning. För en djupare genomgång av detta, se första kapitlet i Vem tänder stjärnorna?
tisdag 27 oktober 2009
Stor uppmärksamhet kring Claphaminstitutets svar till Tännsjö
Vi var många som samlades kring repliken på Tännsjös djupt obehagliga utspel i Aftonbladet, många fler än vi som faktiskt kom med som undertecknare. Samtliga undertecknare syns på Claphaminstitutets hemsida. Jag trodde inte det skulle gå riktigt så fort, men AB tog in artikeln redan igår måndag i webbversionen. Vet inte om den även varit med i papperstidningen. Många blogginlägg har tagit upp artikeln, och även Dagen planerar att följa upp debatten senare i veckan - länk dit kommer senare.
Hoppas att inlägget leder till mer än impulsiva reaktioner för eller emot, utan än viktigare: till ett steg mot ett förändrat samhällsklimat och en uppvärdering av människan och hennes värde.
Hoppas att inlägget leder till mer än impulsiva reaktioner för eller emot, utan än viktigare: till ett steg mot ett förändrat samhällsklimat och en uppvärdering av människan och hennes värde.
måndag 26 oktober 2009
Rättvisa - skipas eller skippas?
Upprördheten är stor i världen. Radovan Karadzic, en av de värsta krigsförbrytarna under senare delen av 1900-talet, skulle idag äntligen ställas inför rätta i Haag. Skaror av sörjande efterlevande hade samlats när åtalet skulle läsas upp. Men Karadzics egen stol gapade tom. Lika tom som den stol som den tidigare åtalade expresidenten Slobodan Milosevic lämnade efter sig när han avled innan hans rättegång hann komma till sitt slut.
Hans agerande, att med olika medel försöka få rättegången uppskjuten är inget annat än skamligt. Men det är samtidigt intressant att iakkta de reaktioner som den domstolsskolkande Kradzic väcker. Offrens anhöriga kräver ett rättvist och hårt straff. Massmedierna väntar sig en rättvis rättegång och väntar med intresse på vem som nu i slutänden ska föra den förre bosnienserbiske ledarens försvar, och hur åklagaren ska kunna bevisa att han gjort sig skyldig till folkmord. Samtidigt minns vi irritationen när Mislosevis gick och dog på ett synnerligen opassande sätt innan han han få sitt rättmätiga straff.
I varje rättegång vill vi se den skyldige fälld och den oskyldige friad, det är grunden för varje rättssamhälle. Ju större brott, desto större vikt att den skyldige också får sitt straff. O, vilket avstånd mellan denna instikt och den gudlösa världsbildens avsaknad av evigt gällande moraliska värden. I en amoralisk värld var Karadzic en vinnare så länge han lyckades undkomma den så kallade rättvisan bakom det yviga skägget i rollen av New Age-doktor. Men ingen är vinnare om han fälls om ingen objektiv rätt eller rättvisa finns.
Haagrättegångarna och de reaktioner de väcker visar tydligare än mycket annat i världen på existensen av objektiva moraliska värden.
Edit: jag ser för övrigt att samma retorik förs i Sturebymålet. Närmare oss, men samma grundprincip även här.
Hans agerande, att med olika medel försöka få rättegången uppskjuten är inget annat än skamligt. Men det är samtidigt intressant att iakkta de reaktioner som den domstolsskolkande Kradzic väcker. Offrens anhöriga kräver ett rättvist och hårt straff. Massmedierna väntar sig en rättvis rättegång och väntar med intresse på vem som nu i slutänden ska föra den förre bosnienserbiske ledarens försvar, och hur åklagaren ska kunna bevisa att han gjort sig skyldig till folkmord. Samtidigt minns vi irritationen när Mislosevis gick och dog på ett synnerligen opassande sätt innan han han få sitt rättmätiga straff.
I varje rättegång vill vi se den skyldige fälld och den oskyldige friad, det är grunden för varje rättssamhälle. Ju större brott, desto större vikt att den skyldige också får sitt straff. O, vilket avstånd mellan denna instikt och den gudlösa världsbildens avsaknad av evigt gällande moraliska värden. I en amoralisk värld var Karadzic en vinnare så länge han lyckades undkomma den så kallade rättvisan bakom det yviga skägget i rollen av New Age-doktor. Men ingen är vinnare om han fälls om ingen objektiv rätt eller rättvisa finns.
Haagrättegångarna och de reaktioner de väcker visar tydligare än mycket annat i världen på existensen av objektiva moraliska värden.
Edit: jag ser för övrigt att samma retorik förs i Sturebymålet. Närmare oss, men samma grundprincip även här.
fredag 23 oktober 2009
Fasansfull retorik från Tännsjö
1920 gav juristen Karl Binding och psykiatern Alfred Hoche ut sin bok Die Freigabe der Vernichtung Lebensunwerten Lebens (Om att tillåta förgörande av livsodugliga liv). Bokens tankar och terminologi slog rot i det rashygieniskt besatta Europa, och kom att bli bärande inslag i Tredje Rikets massmord av "livsodugliga" personer. I fredagens Aftonbladet fick dessa tankar nytt liv av filosofiprofessor Torbjörn Tännsjö. Vi tar avstånd från den mardrömslika människosyn som Tännsjö förkunnar. Aftonbladet bör besinna sitt ansvar när tidningen gör sig till megafon för en ideologi som ger rum bara för starka och friska individer.
Andra världskrigets plågor förpassade nazismens djupt människofientliga idéer till historiens avskrädeshög. De tankar som Tännsjö presenterade i fredagens Aftonbladet har inte förts fram offentligt i Sverige på 70 år, men sänder nu vågor av fasa in i det offentliga rummet.
I Binding/Hoches och nazisternas värld ansågs psykiskt sjuka och handikappade representera "livsodugliga liv". Rashygienens omänskliga drag ekar alltför bekant i professor Tännsjös resonemang kring vilka foster som bör få överleva och inte. Hans retorik förstärks dessutom av att han går ytterligare ett steg i den "utjämning" som han eftersträvar. För honom är det inte bara handikappade i största allmänhet som bör "väljas bort". Även färgblindhet, dyslexi och andra svagheter bör på samma sätt kunna vara föremål för utrensning. Den enda signifikanta skillnaden mellan nazisterna och Tännsjö är att den senare vill genomföra sin utrensning före födseln, de förra förlägger den därefter. I Peter Singers efterföljd vill han minimera svaghet och lidande genom att eliminera de svaga och lidande.
Tännsjö gör ett stort nummer av att han vill ge föräldrar frihet att välja bort sjuka barn. Vi ser det som en gradskillnad mellan ett samhälle som uppmuntrar, respektive tvingar, till rashygienska initiativ. "Individen får mer handlingsutrymme" med en mer utvecklad fosterdiagnostik betonar Tännsjö. Ett utökat handlingsutrymme är visserligen något gott i sig, men det goda blir till sin motsats i samma ögonblick detta handlingsutrymme visar sig vara liktydigt med "utrymme att döda en annan människa".
Dessutom tror vi inte på Tännsjös tes att människan skulle bli lyckligare om bara A-barn föds. Det blir svårt för alla dem som senare i livet får ett funktionshinder eller drabbas av svår sjukdom. Även friska förlorar på ett samhälle som enbart välkomnar perfekta individer.
Vi betraktar Sverige som ett civiliserat samhälle som värnar varje människas okränkbara och lika värde. Därför vill vi uppmana opinionsbildare i alla läger att göra gemensam sak med oss och visa sitt avståndstagande från målsättningen att skapa en värld av "perfekta människor", där personer med olika former av handikapp inte längre får rum.
Inlägget publicerat i Aftonbladet den 26/10 tillsammans med ytterligare 17 undertecknare.
Andra världskrigets plågor förpassade nazismens djupt människofientliga idéer till historiens avskrädeshög. De tankar som Tännsjö presenterade i fredagens Aftonbladet har inte förts fram offentligt i Sverige på 70 år, men sänder nu vågor av fasa in i det offentliga rummet.
I Binding/Hoches och nazisternas värld ansågs psykiskt sjuka och handikappade representera "livsodugliga liv". Rashygienens omänskliga drag ekar alltför bekant i professor Tännsjös resonemang kring vilka foster som bör få överleva och inte. Hans retorik förstärks dessutom av att han går ytterligare ett steg i den "utjämning" som han eftersträvar. För honom är det inte bara handikappade i största allmänhet som bör "väljas bort". Även färgblindhet, dyslexi och andra svagheter bör på samma sätt kunna vara föremål för utrensning. Den enda signifikanta skillnaden mellan nazisterna och Tännsjö är att den senare vill genomföra sin utrensning före födseln, de förra förlägger den därefter. I Peter Singers efterföljd vill han minimera svaghet och lidande genom att eliminera de svaga och lidande.
Tännsjö gör ett stort nummer av att han vill ge föräldrar frihet att välja bort sjuka barn. Vi ser det som en gradskillnad mellan ett samhälle som uppmuntrar, respektive tvingar, till rashygienska initiativ. "Individen får mer handlingsutrymme" med en mer utvecklad fosterdiagnostik betonar Tännsjö. Ett utökat handlingsutrymme är visserligen något gott i sig, men det goda blir till sin motsats i samma ögonblick detta handlingsutrymme visar sig vara liktydigt med "utrymme att döda en annan människa".
Dessutom tror vi inte på Tännsjös tes att människan skulle bli lyckligare om bara A-barn föds. Det blir svårt för alla dem som senare i livet får ett funktionshinder eller drabbas av svår sjukdom. Även friska förlorar på ett samhälle som enbart välkomnar perfekta individer.
Vi betraktar Sverige som ett civiliserat samhälle som värnar varje människas okränkbara och lika värde. Därför vill vi uppmana opinionsbildare i alla läger att göra gemensam sak med oss och visa sitt avståndstagande från målsättningen att skapa en värld av "perfekta människor", där personer med olika former av handikapp inte längre får rum.
Inlägget publicerat i Aftonbladet den 26/10 tillsammans med ytterligare 17 undertecknare.
onsdag 21 oktober 2009
Dagen sammanfattar konferensen
Dagen har idag en artikel om helgens Apologia-konferens. jag har nämnt det tidigare, och upprepar det gärna igen, att ungdomarna i Apologias styrelse har gjort ett fantastiskt jobb. De har startat nätverket, anordnat vårens konferens med 70 deltagare, i helgen var det 200, och vårens konferens lovar att bli ännu mer spännande, i synnerhet vad gäller huvudtalare även om namnet inte släppts officiellt ännu. Så visst var det ett priviliegium att få vara med och både lyssna och undervisa i ett så inspirerande sammanhang! Hoppas på ännu fler deltagare nästa gång i Stockholm.
Ett mål med konferensen var "att stärka kristnas självförtroende i att tro på den klassiskt kristna synen av Jesus, och att ge dem verktyg för att prata med andra om det", förklarar Johanna Gustavsson i styrelsen. En utmärkt sammanfattning av målet, inte bara för Apologia, utan för hela kristenheten. Jajamen, än finns det hopp!
Ett mål med konferensen var "att stärka kristnas självförtroende i att tro på den klassiskt kristna synen av Jesus, och att ge dem verktyg för att prata med andra om det", förklarar Johanna Gustavsson i styrelsen. En utmärkt sammanfattning av målet, inte bara för Apologia, utan för hela kristenheten. Jajamen, än finns det hopp!
tisdag 20 oktober 2009
Alla ska dö!
Kunde inte motstå lockelsen att klicka på den svarta reklambannern med texten: "Alla som klickar på den här bannern kommer att dö." För det vet jag. Och det vet vi alla. Men den upptrissade 2009-rytmen ger ändå vid handen att vi inte alls kommer att dö. Därför blir vi också attraherade när vi möter riktigt allvarliga budskap, sådant som går i en annan riktning än den ständigt flackande ytlighet vi möter på nästan alla andra ställen i medievärlden.
Runar Eldebo berättar i sin bok "Kristen i landet lagom" att hans lokala församling bad honom om en bra rubrik för en kampanj de skulle ha. Han föreslog "Kom till Jesus så får du dö." De valde dock bort det förslaget till förmån för någon mer gladlynt slogan. Såvitt Eldebo kunde minnas blev det ingen större succé för den där kampanjen. Men jag tror han har en poäng där, det ligger ett oerhört attraktionsvärde i ett budskap som går på tvärs mot det vi möter dagligdags, ett budskap som ger oss möjligheten att dö bort från sådant i livet som vi inser är omänskligt, inautentiskt och få det uppväckt som vi innerst inne söker.
Så jag tror nog att rätt många klickar på den där bannern. Den leder till Peacepower, en sajt om en bok som vill stoppa våldet i världen. Vi har fått ett ex i skolan och jag har bläddrat igenom den, men kan ännu inte säga om de har lyckats undvika en allför tendentiös inställning i vissa konflikter. Men själva marknadsföringsmetoden var onekligen bra.
Runar Eldebo berättar i sin bok "Kristen i landet lagom" att hans lokala församling bad honom om en bra rubrik för en kampanj de skulle ha. Han föreslog "Kom till Jesus så får du dö." De valde dock bort det förslaget till förmån för någon mer gladlynt slogan. Såvitt Eldebo kunde minnas blev det ingen större succé för den där kampanjen. Men jag tror han har en poäng där, det ligger ett oerhört attraktionsvärde i ett budskap som går på tvärs mot det vi möter dagligdags, ett budskap som ger oss möjligheten att dö bort från sådant i livet som vi inser är omänskligt, inautentiskt och få det uppväckt som vi innerst inne söker.
Så jag tror nog att rätt många klickar på den där bannern. Den leder till Peacepower, en sajt om en bok som vill stoppa våldet i världen. Vi har fått ett ex i skolan och jag har bläddrat igenom den, men kan ännu inte säga om de har lyckats undvika en allför tendentiös inställning i vissa konflikter. Men själva marknadsföringsmetoden var onekligen bra.
måndag 19 oktober 2009
Det fullkomliga argumentet
Det har varit en stimulerande dag i skolan idag, djupdykning i buddhistiska texter med en klass, samtal kring Steinbecks "Of mice and men" med sin kortfattade men briljanta skildring av ett antal ensamma människor vars tragiska öden flätas samman.
Men med tanke på den gångna helgen var nog diskussionen kring det ontologiska gudsbeviset mest intressant. Jag lyfter ju, i likhet med andra nutida apologeter, hellre fram mer handfasta argument för Guds existens. Men det ontologiska argumentet är och förblir tankeväckande, det accepterades under en period av en så framträdande ateist som Bertrand Russell, och inte minst Alvin Plantinga har fört upp argumentet i ljuset igen.
Men den tusenåriga frågan kvarstår - behöver vi förutsätta att Gud existerar, eftersom han som det mest fullkomliga väsen vi kan tänka oss, måste existera även i verkligheten, eftersom det vore mindre fullkomligt om Gud enbart skulle existera i tanken?
Klurigt, och helt riktigt i sig. Men håller det verkligen som deduktivt argument?
Men med tanke på den gångna helgen var nog diskussionen kring det ontologiska gudsbeviset mest intressant. Jag lyfter ju, i likhet med andra nutida apologeter, hellre fram mer handfasta argument för Guds existens. Men det ontologiska argumentet är och förblir tankeväckande, det accepterades under en period av en så framträdande ateist som Bertrand Russell, och inte minst Alvin Plantinga har fört upp argumentet i ljuset igen.
Men den tusenåriga frågan kvarstår - behöver vi förutsätta att Gud existerar, eftersom han som det mest fullkomliga väsen vi kan tänka oss, måste existera även i verkligheten, eftersom det vore mindre fullkomligt om Gud enbart skulle existera i tanken?
Klurigt, och helt riktigt i sig. Men håller det verkligen som deduktivt argument?
söndag 18 oktober 2009
Slut på konferens - dags att se framåt!
Åter i hemmet efter en härlig Apologia-helg som avrundades med väldigt fascinerande bibelstudium av Jesaja 53 (Jo, det kan faktiskt vara alldeles fantastiskt spännande.)
Men det var så uppmuntrande att träffa och umgås med andra som delar samma längtan efter att försvara och förklara den kristna tron på den offentliga arenan. Och fler kan vi bli! Vårens i stort sett oannonserade konferens drog 70 anmälda, i höst var det 200. Och mer kan det bli.
Vi hade även en planeringssession inför vårens konferens idag, och utan att läcka nyheter innan de ska släppas kan jag nog utlova några särdeles spännande dagar i Stockholm i vår. Sitter just och följer en debatt på nätet där den inbjudne huvudtalaren i stort sett sopade banan med en av världens mest namnkunniga ateister. Borde även kunna bli medialt intressant tror jag.
Så det vi bör sannerligen inte befinna oss i början av slutet när det gäller den kristna tron i Sverige. Men det skulle mycket väl kunna vara... (lägg själv till lämplig avslutning...)
Nu ska jag till sist på kvällen även få ordning på morgondagens lektioner. Thomas av Aquino ska det bli. Kul kul!
Men det var så uppmuntrande att träffa och umgås med andra som delar samma längtan efter att försvara och förklara den kristna tron på den offentliga arenan. Och fler kan vi bli! Vårens i stort sett oannonserade konferens drog 70 anmälda, i höst var det 200. Och mer kan det bli.
Vi hade även en planeringssession inför vårens konferens idag, och utan att läcka nyheter innan de ska släppas kan jag nog utlova några särdeles spännande dagar i Stockholm i vår. Sitter just och följer en debatt på nätet där den inbjudne huvudtalaren i stort sett sopade banan med en av världens mest namnkunniga ateister. Borde även kunna bli medialt intressant tror jag.
Så det vi bör sannerligen inte befinna oss i början av slutet när det gäller den kristna tron i Sverige. Men det skulle mycket väl kunna vara... (lägg själv till lämplig avslutning...)
Nu ska jag till sist på kvällen även få ordning på morgondagens lektioner. Thomas av Aquino ska det bli. Kul kul!
lördag 17 oktober 2009
Inspirerad på konferens!
Nätverket Apologias konferens i Göteborg pågår för fullt, och jag summerar tankarna på lördagskvällen. Jag är väldigt imponerad av nätverkets styrelse som på bara ett halvår har byggt upp en fungerande organisation och förberett den här konferensen med 200 anmälda deltagare och kanske ytterligare ett antal på de öppna samlingarna.
Lyssnade på förmiddagen på britten Pete Williams och förundrades återigen över trovärdigheten i de nytestamentliga skrifterna, när de jämförs med innehållet i andra antika källor, skriftliga som kvarlevor. Nästan lika förundrad är jag över Pete Williams minne, fantastiskt med människor som är så pålästa och dessutom har ett hjärta med i det man gör.
På eftermiddagan föreläste jag själv två pass, om hur vi kan bedriva en sund apologetik utifrån de stora frågor jag tar upp i "Vem tänder stjärnorna?", samt om den sista av frågorna, om livets mening. Roligt och stimulerande att möta människor, dela det som jag fått på mitt hjärta och få respons och goda frågestunder. Jag länkar till föreläsningarna här på bloggen när de lagts ut på hemsidan.
Ser nu fram emot en lika stimulerande morgondag, då undervisar jag inget själv utan kan fokusera på att bara lyssna och ta in allt gott som andra har att ge. Inspirerande!
Lyssnade på förmiddagen på britten Pete Williams och förundrades återigen över trovärdigheten i de nytestamentliga skrifterna, när de jämförs med innehållet i andra antika källor, skriftliga som kvarlevor. Nästan lika förundrad är jag över Pete Williams minne, fantastiskt med människor som är så pålästa och dessutom har ett hjärta med i det man gör.
På eftermiddagan föreläste jag själv två pass, om hur vi kan bedriva en sund apologetik utifrån de stora frågor jag tar upp i "Vem tänder stjärnorna?", samt om den sista av frågorna, om livets mening. Roligt och stimulerande att möta människor, dela det som jag fått på mitt hjärta och få respons och goda frågestunder. Jag länkar till föreläsningarna här på bloggen när de lagts ut på hemsidan.
Ser nu fram emot en lika stimulerande morgondag, då undervisar jag inget själv utan kan fokusera på att bara lyssna och ta in allt gott som andra har att ge. Inspirerande!
torsdag 15 oktober 2009
Darwin inget hot mot gudstron
Jag sitter egentligen och lägger sista handen vid de seminarier jag ska hålla på konferensen "Vilken Jesus ska jag tro på?" i Göteborg på lördag. De ansvariga har gjort ett strålande förberedelsearbete och det kommer säkerligen att bli intressanta dagar med många givande samtal. Varmt välkomna att lyssna till undetecknad där!
Några korta reflektioner efter gårdagens "Fokus på: Darwin": I det avslutande panelsamtalet framgick det att några av oss medverkande hade en mer kreationistisk syn på skapelsen, andra en mer evolutionistisk. Själv väljer jag både i boken och i mina föredrag att inte ta ställning till frågan om hur Gud rent praktiskt gick tillväga när han skapade. Det är en - visserligen intressant - men i det stora perspektivet sekundär fråga. Den stora frågan gäller: Är världen orsakade av slump, nödvändighet eller design. Och här nådde vi en rörande enhet i att vetenskapens pilar pekar mot en intelligent designer.
I mina anföranden slog jag fast hur universum, livet och människan bär så tydliga drag av design att vilken kombination som helst av slump och nödvändighet är så oändligt osannolika att vi måste avfärda dem som realistiska alternativ. Jag uppmuntrade också alla att se hur kristna har all anledning att ta till sig vetenskapens rön. För om Gud har skapat världen, vill han också att vi använder vårt förnuft till att undersöka den och på så sätt förstå mer om Skaparens vidunderliga makt och vishet. Jag pekade också på hur Darwin enligt hans egna utsagor inte alls kan betraktas som Guds dödgrävare. Istället kan vi nå den något oväntade slutsatsen att om något är Darwin snarare ett argument FÖR Gud!
För den som vill ta del av föredragen är de tänkta att läggas ut på församlingens hemsida; jag lägger ut en länk dit så fort jag har möjlighet.
Några korta reflektioner efter gårdagens "Fokus på: Darwin": I det avslutande panelsamtalet framgick det att några av oss medverkande hade en mer kreationistisk syn på skapelsen, andra en mer evolutionistisk. Själv väljer jag både i boken och i mina föredrag att inte ta ställning till frågan om hur Gud rent praktiskt gick tillväga när han skapade. Det är en - visserligen intressant - men i det stora perspektivet sekundär fråga. Den stora frågan gäller: Är världen orsakade av slump, nödvändighet eller design. Och här nådde vi en rörande enhet i att vetenskapens pilar pekar mot en intelligent designer.
I mina anföranden slog jag fast hur universum, livet och människan bär så tydliga drag av design att vilken kombination som helst av slump och nödvändighet är så oändligt osannolika att vi måste avfärda dem som realistiska alternativ. Jag uppmuntrade också alla att se hur kristna har all anledning att ta till sig vetenskapens rön. För om Gud har skapat världen, vill han också att vi använder vårt förnuft till att undersöka den och på så sätt förstå mer om Skaparens vidunderliga makt och vishet. Jag pekade också på hur Darwin enligt hans egna utsagor inte alls kan betraktas som Guds dödgrävare. Istället kan vi nå den något oväntade slutsatsen att om något är Darwin snarare ett argument FÖR Gud!
För den som vill ta del av föredragen är de tänkta att läggas ut på församlingens hemsida; jag lägger ut en länk dit så fort jag har möjlighet.
onsdag 14 oktober 2009
Bilder av dig - och mig
Jag ser att Dagen idag publicerar min artikel om fotoutställningen "Besökstid" som jag skrivit om tidigare. För ovanlighetens skull har artikeln lagts ut på Dagen.se, vilket kulturartiklarna annars inte brukar göra. Läs gärna och se vad budskapet kan säga om de fotograferade människorna. Och även om oss som betraktare.
(Vi har just avslutat aftonens samling Fokus på: Darwin, för sent för att sammanfatta den nu. Väntar tills imorgon när ljudfilerna förhoppningsvis är utlagda också.)
(Vi har just avslutat aftonens samling Fokus på: Darwin, för sent för att sammanfatta den nu. Väntar tills imorgon när ljudfilerna förhoppningsvis är utlagda också.)
måndag 12 oktober 2009
På gott och ont
Är inne på Kungsgymnasiet och kopplar upp mig, lever fortfarande i radioskugga därhemma. Men det kan ju vara gott för karaktären.
Apropå gott och ont hade vi en intressant diskussion på Bibelskola Grow i Jönköping där jag hade förmånen att undervisa i förmiddags. Temat var "Vem tänder stjärnorna - apologetiken och de stora frågorna som kontaktpunkter för evangeliet." Vi kom att föra ett samtal kring det moraliska argumentet för Guds existens och skillnaden mellan vetskapen ATT det finns en objektiv moral och HUR vi kan veta vad som är det objektivt rätta i samtliga fall.
Men det är en väldigt viktig distinktion att göra. Insikten att olika folkgrupper ibland utövar en praxis som går rakt emot det vi betraktar som moraliskt gott är inte samma sak som att objektiv moral inte existerar. För den diskussionen i sig visar ju att vi vill försöka treva oss fram till det sätt att leva som överensstämmer med det som är objektivt gott.
Vi slog in på samma diskussion på gymnasiet efter lunch, och eleverna kom fram till följande gruppering om vad som är gott respektive ont i sig:
Objektivt gott: Kärlek, fred samt att hjälpa andra
Objektivt ont: Hat, krig samt att skada andra
Jag tycker de gjorde en ganska vettig sammanfattning här. Håller ni med?
Apropå gott och ont hade vi en intressant diskussion på Bibelskola Grow i Jönköping där jag hade förmånen att undervisa i förmiddags. Temat var "Vem tänder stjärnorna - apologetiken och de stora frågorna som kontaktpunkter för evangeliet." Vi kom att föra ett samtal kring det moraliska argumentet för Guds existens och skillnaden mellan vetskapen ATT det finns en objektiv moral och HUR vi kan veta vad som är det objektivt rätta i samtliga fall.
Men det är en väldigt viktig distinktion att göra. Insikten att olika folkgrupper ibland utövar en praxis som går rakt emot det vi betraktar som moraliskt gott är inte samma sak som att objektiv moral inte existerar. För den diskussionen i sig visar ju att vi vill försöka treva oss fram till det sätt att leva som överensstämmer med det som är objektivt gott.
Vi slog in på samma diskussion på gymnasiet efter lunch, och eleverna kom fram till följande gruppering om vad som är gott respektive ont i sig:
Objektivt gott: Kärlek, fred samt att hjälpa andra
Objektivt ont: Hat, krig samt att skada andra
Jag tycker de gjorde en ganska vettig sammanfattning här. Håller ni med?
lördag 10 oktober 2009
Tillfälligt avbrott
Idag prövade sonen att själv skriva in koden till modemet. Tre gånger. Så nu står jag utan internet ett tag... Men det kan ju vara bra för karaktären. Så tills vidare säger jag: På återhörande!
fredag 9 oktober 2009
Darwin och Jesus i veckan som kommer
Pustar ut på väg in i helgen före en rätt späckad - men intressant vecka. Har förmånen att undervisa utifrån "Vem tänder stjärnorna?" på Bibelskola Grow i Jönköping på måndag, ska bli roligt att möta gruppen 20-25-åringar som jag inte träffar jätteofta men som jag förmodar är ganska högt representerad där.
Sedan på onsdag startar vi en ny satsning, där den första kvällen har ett för året högaktuellt tema. "Fokus på: Darwin - En kväll om alltings ursprung" i Kungsporten, Huskvarna. Jag föreläser tillsammans med docent Lennart Ljungberg om hur man som kristen kan ställa sig till Darwin år 2009. Intresserade bloggläsare i Jönköpingstrakten hälsas hjärtligt välkomna! Märk väl att det inte är en debattkväll utan en samtalskväll. Debattera kan vi göra vid andra tillfällen, exempelvis i detta forum. Kvällen hålls bland annat för att alltför få kyrkor har ordnat samlingar på temat detta speciella Darwinår. Många kristna känner sig förvirrade inför ämnet och kan behöva få mer kött på benen. Eller vad tycker ni?
Till helgen slutligen undervisar jag på det nybildade nätverket Apologias konferens "Vilken Jesus ska jag tro på?" i Göteborg. De ansvariga har gjort ett väldigt gott förarbete och jag hoppas så många som möjligt från Västsverige vill komma med.
Det känns väldigt roligt att kunna dela det jag velat förmedla i boken med fler. Hoppas även att familjen orkar med härhemma när pappa är borta. Jag ska också försöka återkomma här på bloggen med upplevelser och tankar efter dessa händelser under den kommande veckan.
Sedan på onsdag startar vi en ny satsning, där den första kvällen har ett för året högaktuellt tema. "Fokus på: Darwin - En kväll om alltings ursprung" i Kungsporten, Huskvarna. Jag föreläser tillsammans med docent Lennart Ljungberg om hur man som kristen kan ställa sig till Darwin år 2009. Intresserade bloggläsare i Jönköpingstrakten hälsas hjärtligt välkomna! Märk väl att det inte är en debattkväll utan en samtalskväll. Debattera kan vi göra vid andra tillfällen, exempelvis i detta forum. Kvällen hålls bland annat för att alltför få kyrkor har ordnat samlingar på temat detta speciella Darwinår. Många kristna känner sig förvirrade inför ämnet och kan behöva få mer kött på benen. Eller vad tycker ni?
Till helgen slutligen undervisar jag på det nybildade nätverket Apologias konferens "Vilken Jesus ska jag tro på?" i Göteborg. De ansvariga har gjort ett väldigt gott förarbete och jag hoppas så många som möjligt från Västsverige vill komma med.
Det känns väldigt roligt att kunna dela det jag velat förmedla i boken med fler. Hoppas även att familjen orkar med härhemma när pappa är borta. Jag ska också försöka återkomma här på bloggen med upplevelser och tankar efter dessa händelser under den kommande veckan.
onsdag 7 oktober 2009
Obegripliga reaktioner i abortfrågan
Dagens Jakob Zetterman har idag skrivit en läsvärd fördjupning om de två uppmärksammade dödsskjutningarna av en abortläkare respektive en demonstrant som kritiserade aborter. Illldåden fick sina förutsägbara, men likafullt moraliskt obegripliga reaktioner. Total avsky för det första fallet, tystnad eller bortförklaringar i det andra.
Reaktionerna syntes ganska väl i USA, men var än mer tydliga i vårt land. I Sverige tycks vi ha någon slags ryggmärgsreaktion som säger att vi bara kan ta fasta på en moralisk princip i taget. Och friheten tycks här vara det allt överskuggande moraliska påbudet. Så snart något tycks utgöra ett hot mot friheten att utplåna det spirande livet i en kvinnas livmoder måste detta hot tystas, oavsett hur viktig den "hotande" faktorn än tycks vara. Därför blir den enda möjliga reaktionen inför ett mord på en moraliskt och juridiskt oskyldig person att helt enkelt tiga ihjäl händelsen. Åtminstone i det fall personen uttryckt en åsikt som hotar denna oåterkalleliga men självpåtagna rätt att fritt förfoga över varje individ som lever i sin mammas livmoder.
En sådan reaktion är naturligtvis fullständigt orimlig, oavsett vilken värdefilosofisk modell vi utgår ifrån. Abortförespråkare brukar generellt vara någon form av utilitarister, men inte heller utilitarismen ger rätt att mörda den som uttrycker kritik inför en viss handling. Reaktionerna framstår som orimliga, känslobaserade och framför allt - hjärtlösa.
Människovärdet är sannerligen på glid i svensk debatt. Det är hög tid att återge människan det evigt givna värde som är hennes.
Reaktionerna syntes ganska väl i USA, men var än mer tydliga i vårt land. I Sverige tycks vi ha någon slags ryggmärgsreaktion som säger att vi bara kan ta fasta på en moralisk princip i taget. Och friheten tycks här vara det allt överskuggande moraliska påbudet. Så snart något tycks utgöra ett hot mot friheten att utplåna det spirande livet i en kvinnas livmoder måste detta hot tystas, oavsett hur viktig den "hotande" faktorn än tycks vara. Därför blir den enda möjliga reaktionen inför ett mord på en moraliskt och juridiskt oskyldig person att helt enkelt tiga ihjäl händelsen. Åtminstone i det fall personen uttryckt en åsikt som hotar denna oåterkalleliga men självpåtagna rätt att fritt förfoga över varje individ som lever i sin mammas livmoder.
En sådan reaktion är naturligtvis fullständigt orimlig, oavsett vilken värdefilosofisk modell vi utgår ifrån. Abortförespråkare brukar generellt vara någon form av utilitarister, men inte heller utilitarismen ger rätt att mörda den som uttrycker kritik inför en viss handling. Reaktionerna framstår som orimliga, känslobaserade och framför allt - hjärtlösa.
Människovärdet är sannerligen på glid i svensk debatt. Det är hög tid att återge människan det evigt givna värde som är hennes.
tisdag 6 oktober 2009
Kosta gratis?
Jag har ägnat dagen åt att komma ikapp med en del skrivjobb och göra ett antal telefonintervjuer som jag tänkte hinna renskriva senare i veckan. Två av dem ledde till lite eftertanke.
Jag jobbar just nu med ett reportage för Dagen om fildelning och den nutida känslan av att allt ska vara gratis, kopplat till boken som heter just Gratis. Här gjorde jag en intervju med Lasse Petersson på det kristna skivbolaget David Media. Han var bekymrad. Både över inställningen hos många, troende som icke-troende att allt ska vara gratis, och över den sjunkande omsättningen på CD-fronten, där försäljningen av musik på nätet inte alls motsvarar tappet. Antingen har svenskarna tappat intresset för musik, eller också är det något annat som har hänt, menade han.
Gratistänkandet har helt uppenbart vunnit långt större insteg i samtidskulturen än vi tänkt oss. Jag tror mig få anledning att återkomma till ämnet mer framöver.
Som kontrast till den bilden gav en annan av dagens samtal en mer inspirerande bild. Jag intervjuade fd Fp-politikern och radiochefen Peter Örn om hans roll som ordförande i delegationen Hållbara städer. Och här framträdde en delvis annan bild. Om vi håller på att tappa hoppet om nutidsmänniskan som en ständigt konsumerande och gratissökande individ, finns ett betydligt större engagemang när det gäller miljön. Det finns flera anledningar till detta, men att människor ändå är beredda, såväl individuellt som gruppvis, att förändra sin livsstil och gå en eller kanske två extra mil för att förbättra vår gemensamma miljö ger ändå ett visst framtidshopp.
Om vi kan engagera oss så för naturen vi lever i, skulle vi mycket väl kunna engagera oss mycket mer även för större ämnen som människan, gemenskapen och moralen. Ibland sviktar hoppet, men än flämtar det.
Jag jobbar just nu med ett reportage för Dagen om fildelning och den nutida känslan av att allt ska vara gratis, kopplat till boken som heter just Gratis. Här gjorde jag en intervju med Lasse Petersson på det kristna skivbolaget David Media. Han var bekymrad. Både över inställningen hos många, troende som icke-troende att allt ska vara gratis, och över den sjunkande omsättningen på CD-fronten, där försäljningen av musik på nätet inte alls motsvarar tappet. Antingen har svenskarna tappat intresset för musik, eller också är det något annat som har hänt, menade han.
Gratistänkandet har helt uppenbart vunnit långt större insteg i samtidskulturen än vi tänkt oss. Jag tror mig få anledning att återkomma till ämnet mer framöver.
Som kontrast till den bilden gav en annan av dagens samtal en mer inspirerande bild. Jag intervjuade fd Fp-politikern och radiochefen Peter Örn om hans roll som ordförande i delegationen Hållbara städer. Och här framträdde en delvis annan bild. Om vi håller på att tappa hoppet om nutidsmänniskan som en ständigt konsumerande och gratissökande individ, finns ett betydligt större engagemang när det gäller miljön. Det finns flera anledningar till detta, men att människor ändå är beredda, såväl individuellt som gruppvis, att förändra sin livsstil och gå en eller kanske två extra mil för att förbättra vår gemensamma miljö ger ändå ett visst framtidshopp.
Om vi kan engagera oss så för naturen vi lever i, skulle vi mycket väl kunna engagera oss mycket mer även för större ämnen som människan, gemenskapen och moralen. Ibland sviktar hoppet, men än flämtar det.
måndag 5 oktober 2009
Sekulär eller sekulär?
Svenska Evangeliska Alliansens generalsekreterare Stefan Gustavsson har skrivit ett såväl välformulerat som välkommet inlägg om det sekulära samhället på hemsidan och i SEA:s mejlutskick. Stefan lyfter fram den till synes lilla men ändå genomgripande betydelseförskjutning som Humanisterna försöker genomföra när det gäller begreppet "sekulär". För det finns en klar distinktion mellan ett sekulärt samhälle i betydelsen "att vara neutral i trosfrågor och inte förorda eller ge privilegier till en viss religion eller livsåskådning" och ett samhälle som tar aktiv ställning för en ateistisk/humanistisk trosuppfattning.
Humanisterna ger generellt sken av att mena det första, som varje trosuppfattning borde vara beredd att acceptera. Men deras agenda tycks alltför ofta sträva mot det andra. Och med historiens facit för ögonen bör vi vara på vår vakt mot sådana strävanden.
Humanisterna ger generellt sken av att mena det första, som varje trosuppfattning borde vara beredd att acceptera. Men deras agenda tycks alltför ofta sträva mot det andra. Och med historiens facit för ögonen bör vi vara på vår vakt mot sådana strävanden.
lördag 3 oktober 2009
Omtagning!
Såhär inför den nya veckan ögnar jag igenom floden av lappar från barnens skola, och ser att rektor inte är nöjd med gruppbilderna på klasserna. Fotografen sägs ha varit för dålig och alla gruppbilder ska därför tas om. Även hos oss på Kungsgymnasiet kom fotografen tillbaka i veckan och tog om bilden på treorna. I vårt fall var eleverna lite för roliga på bild, så det dög inte.
Besluten var säkert motiverade på båda håll. Men de väcker en intressant tanke. Om vi människor bara är farkoster för våra gener är det fullständigt avgörande vilket intryck vårt yttre kan förmedla. Tillräckligt attraktivt - så klarar vi oss i kampen för överlevnad och fortplantning. Men om vårt yttre inte räcker till i konkurrensen löper vår genpool allvarlig risk för utplåning.
Denna grundsyn är diametralt annorlunda än Bibelns, som ger människan ett oändligt högt värde som Skaparens avbild. Då slipper vi försöka slå knut på oss själva för att försöka uppnå en så attraktiv bild som möjligt för att kunna slå oss fram i konkurrensen. Det gör inget om vi inte är snyggast i fotokatalogen. Vi är vackra och älskade ändå.
Besluten var säkert motiverade på båda håll. Men de väcker en intressant tanke. Om vi människor bara är farkoster för våra gener är det fullständigt avgörande vilket intryck vårt yttre kan förmedla. Tillräckligt attraktivt - så klarar vi oss i kampen för överlevnad och fortplantning. Men om vårt yttre inte räcker till i konkurrensen löper vår genpool allvarlig risk för utplåning.
Denna grundsyn är diametralt annorlunda än Bibelns, som ger människan ett oändligt högt värde som Skaparens avbild. Då slipper vi försöka slå knut på oss själva för att försöka uppnå en så attraktiv bild som möjligt för att kunna slå oss fram i konkurrensen. Det gör inget om vi inte är snyggast i fotokatalogen. Vi är vackra och älskade ändå.
fredag 2 oktober 2009
Att bygga sitt hus på stadig grund
Under inmundigandet av kvällens välling (för bebisen alltså, inte mig) råkade jag av en slump få se en trekvart lång dokumentär om Kölnerdomen. Fantastiskt intressant! Vi besökte Köln med familjen förrförra vintern, och domen är ju ett alldeles fantastiskt exempel på mänsklig byggnadskonst.
Jag passade då även på att göra ett reportage om ungdomsarrangemanget Nightfever som jag nu till min glädje ser att det sprids till allt fler städer. Det var inte alldeles lätt att få intervjuer med rätt personer, de var strikta i överkant får jag väl tycka. men jag fick en bra bild på människorna kring högaltaret i ljusens sken. Även om jag fick smussla en del, eftersom jag inte fick fota där. Hoppas den bedriften inte skickar mig i skärselden...
Det är inte bara den rent ariketektoniska skapelsen som gör Kölnerdomen så fantastisk. Som i stort sett alla andra helgedomar är det vetskapen att byggmästarna har velat peka på Guds majestät och ära. Valv, kapell, pelare, bågar,vars antal ger ett ordlöst budskap. De undersköna statyerna som satts upp på höjder som inte nås av det mänskliga ögat, men som sitter där som representanter för den himmelska och likaleders för oss osynliga lovsången. Så många stora och små detaljer som går den vanlige besökarens ögon förbi. Men som om vi verkligen tar oss tid att sätta oss in i dem ger oss en hel serie predikningar om skapelsen, Skaparen och oss själva.
Den inblicken får vi inte av Empire State Building, Eiffeltornet eller Burj Dubai. När Gud lämnas utanför i beräkningen blir även de väldigaste byggnadsverk i första hand konstruktioner i stål, trä och andra material. Men de saknar på något sätt själ och hjärta. Vi tappar en dimension utan vilken vi inte fullt ut kan uppleva livet och dess djupaste värden.
Jag passade då även på att göra ett reportage om ungdomsarrangemanget Nightfever som jag nu till min glädje ser att det sprids till allt fler städer. Det var inte alldeles lätt att få intervjuer med rätt personer, de var strikta i överkant får jag väl tycka. men jag fick en bra bild på människorna kring högaltaret i ljusens sken. Även om jag fick smussla en del, eftersom jag inte fick fota där. Hoppas den bedriften inte skickar mig i skärselden...
Det är inte bara den rent ariketektoniska skapelsen som gör Kölnerdomen så fantastisk. Som i stort sett alla andra helgedomar är det vetskapen att byggmästarna har velat peka på Guds majestät och ära. Valv, kapell, pelare, bågar,vars antal ger ett ordlöst budskap. De undersköna statyerna som satts upp på höjder som inte nås av det mänskliga ögat, men som sitter där som representanter för den himmelska och likaleders för oss osynliga lovsången. Så många stora och små detaljer som går den vanlige besökarens ögon förbi. Men som om vi verkligen tar oss tid att sätta oss in i dem ger oss en hel serie predikningar om skapelsen, Skaparen och oss själva.
Den inblicken får vi inte av Empire State Building, Eiffeltornet eller Burj Dubai. När Gud lämnas utanför i beräkningen blir även de väldigaste byggnadsverk i första hand konstruktioner i stål, trä och andra material. Men de saknar på något sätt själ och hjärta. Vi tappar en dimension utan vilken vi inte fullt ut kan uppleva livet och dess djupaste värden.
torsdag 1 oktober 2009
Lektyr i lådan
Ingen ände på det myckna bokskrivandet, inte ens efter bokmässan. Det har ramlat ner lite intressanta skrifter i brevlådan senaste dagarna. Först vill jag lyfta fram den nya kristna tidskriften Theofilos. (Letade förgäves efter en precisering i redaktörens förord om den ska betraktas som kulturtidskrift eller religionsfilosofisk sådan).
Ett fantastist roligt initiativ som jag rekommenderar alla att titta närmare på, även om mina känslor är något kluvna med det första numret i hand. Jag blev ju ombedd att skriva en artikel till premiärnumret, men den färdiga artikeln fick dessvärre stryka på foten i sista redigeringen. Så här står jag med en något förlängd näsa. Artikeln ska dock istället kunna komma i något av de närmaste numren.
Annars har det kommit några böcker som jag planerar att skriva om; den ganska mediehajpade boken Gratis, en antologi omkring den nya gratisekonomin på Internet. Tänkte försöka göra en resonerande artikel kring fenomenet och vad det kan göra med oss. Problemet är att jag har somnat på stört båda kvällarna när jag börjat titta i den. Vad kan detta betyda månne...? Sen har jag fått den produktive idéhistorikern Svante Nordins bok Fyra som förde krig. Av innehållsförteckningen att döma verkar den dessvärre inte gå så djupt i Churchill/Roosevelt/Hitler/Stalin och deras bakomliggande ideologier som förlagsinformationen gav vid handen. Sedan väntar jag också på en nyutkommen granskning av Dawkins och den nya ateismen.
Så det blir mycket läsning närmaste tiden. Och - apropå den första boktiteln - jag har inte betalt en spänn för någon av böckerna. En företeelse som i och för sig kanske är nödvändig för en kulturskribent. Men den kan samtidigt ha sina risker för hur jag värderar den goda litteratur jag får mig till livs. Gratis kanske inte alltid är gott... Jag ska läsa klart boken först så får jag återkomma med fler tankar i ämnet.
Ett fantastist roligt initiativ som jag rekommenderar alla att titta närmare på, även om mina känslor är något kluvna med det första numret i hand. Jag blev ju ombedd att skriva en artikel till premiärnumret, men den färdiga artikeln fick dessvärre stryka på foten i sista redigeringen. Så här står jag med en något förlängd näsa. Artikeln ska dock istället kunna komma i något av de närmaste numren.
Annars har det kommit några böcker som jag planerar att skriva om; den ganska mediehajpade boken Gratis, en antologi omkring den nya gratisekonomin på Internet. Tänkte försöka göra en resonerande artikel kring fenomenet och vad det kan göra med oss. Problemet är att jag har somnat på stört båda kvällarna när jag börjat titta i den. Vad kan detta betyda månne...? Sen har jag fått den produktive idéhistorikern Svante Nordins bok Fyra som förde krig. Av innehållsförteckningen att döma verkar den dessvärre inte gå så djupt i Churchill/Roosevelt/Hitler/Stalin och deras bakomliggande ideologier som förlagsinformationen gav vid handen. Sedan väntar jag också på en nyutkommen granskning av Dawkins och den nya ateismen.
Så det blir mycket läsning närmaste tiden. Och - apropå den första boktiteln - jag har inte betalt en spänn för någon av böckerna. En företeelse som i och för sig kanske är nödvändig för en kulturskribent. Men den kan samtidigt ha sina risker för hur jag värderar den goda litteratur jag får mig till livs. Gratis kanske inte alltid är gott... Jag ska läsa klart boken först så får jag återkomma med fler tankar i ämnet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)