Bloggtips som uppföljning av nyateismdebatten

I tidningen Kulturen finns en artikel av Rickard Berghorn, som såvitt jag begriper själv är ateist, men anknyter till vår kritik i SvD om nyateisternas, i synnerhet Humanisternas - och i synnerlig synnerhet Christer Sturmarks egen - retorik. Han tar bland annat upp ett rent förfärande citat från tidningen Humanisten, i anslutning till den antisemitism som funnits i snart sagt alla mänskliga kulturer, dessvärre även den kristna. Sturmark skriver: "Att dyrka Jesus skulle här kunna jämföras med att dyrka Adolf Hitler." Berghorn uppger att när han meddelade att han tänkte skriva en artikel på temat, så togs artikeln i fråga bort från uppföljaren SANS hemsida. Undra på det.

Jag tänker också på ateisternas stora för-påsksamling i antireligionens namn. Richard Dawkins var förstås en av talarna, och uppges ha "called on attendees to "show contempt" for the beliefs of people of faith. "Mock them, ridicule them! In public!" he exhorted the crowd, according to Catholic News Agency." Ja, det låter ju som ett uppfriskande sätt att skapa det goda samhället. Om inte annat så ger det ju ytterligare bekräftelse åt vår tes att nyateisterna - och då talar vi alltså om huvudgestalterna, inte perifera gaphalsar - gärna använder en förskräckande nedsättande retorik. Frågan är vad det kommer sig av.

Den alltid läsvärde bloggaren Bill Muehlenberg (ligger som bloggtips i högerkant) skriver om de gåtfulla nyateisterna och deras stora hyllning till ingenting som de genomförde före påsk. Han anknyter till den oerhörda skillnad mellan det engagemang som skapas inför ett ingenting, jämfört med det engagemang som skapas bland dem som tror att Någon har älskat världen och utgivit sig för den.
"It is because Christians actually believe in something, rather than nothing, that they are worth listening to. They not only have positive beliefs, but these beliefs are translated into positive actions. That is why we have seen throughout the past 2000 years schools, hospitals, charitable works and other helpful social services established by Christians, but not by atheists.

It is hard for someone who believes in nothing to come up with anything which is socially redeeming or useful. A full-fledged commitment to nothing, or non-belief, will usually result in a whole lot of nothing. But those with positive beliefs in something positive will show all kinds of positive results."

Andres Lokko i SvD anknyter på sitt sätt till samma tema i sin påskhelgsfundering http://www.svd.se/kultur/lokko-djup-gudstro-ar-den-sista-utvagen_6982699.svd där han uttrycker en knappast ens motvillig beundran för Carola och andra artister som vågar möta och lyfta fram sin gudstro. Det är det som gör konsten angelägen. "Kanske är det därför jag misstror alla människor som inte håller den dörren i alla fall lätt på glänt. De kommer aldrig annars riktigt att kunna tillgodogöra sig vare sig rocken eller poesin."

Att inte heller Lokkos analys vågar sig ända fram - att han låter tron vara den sista utvägen när inget annat räcker till - kan vi i sammanhanget leva med. Birger Thuresson i Dagen sammanfattar bra http://www.dagen.se/blogg/ledarblogg#9216:
"Jesus säger, att han är vägen, sanningen och livet. Inte sista utvägen, utan Vägen. Livsvägen. Hemvägen. Vilket inte hindrar sen påfart, som när rövaren på korset vände sig till Jesus med sin bön. Men påskdagens berättelse handlar inte om en logisk slutstation, utan om en dörr som öppnats till framtiden, var man än befinner sig i livet."

Just så är det. Vi går därför in i påsktidens fortsättning i glädje och tacksamhet över att Jesu uppståndelse bringar liv över hela verkligheten, både den nuvarande och den kommande.