Jag ser i Dagen att den formidabelt skarpsinnige Chuck Colson har avlidit.Han var aktiv in till slutet, så sent som förra veckan kunde vi läsa hans uppmaning på Breakpoint.org om vikten av ett världsvitt försvar för en kristen världsbild. Colsons kombination av en flyhänt penna och välgrundade analyser av samtiden har betytt mycket också för mig. Hans bok How now shall we live? är kanske den allra bästa kristna genomgången jag läst av vår tillvaro och hur vi ska agera i den. Vill du ha ett boktips utöver det vanliga, så skaffa den.
Jag funderar på två saker i samband med detta. Det ena är vikten av att ständigt skola in nya generationer i ett väldgrundat kristet tänkande. Giganter som Colson och helgens närmare bekantskap Craig kan framstå som oövervinnerliga, åtminstone till intellektet. Men förr eller senare ger kroppen upp. Jag noterade att Craig (idag 62 år) tycktes lida av vissa muskelbesvär och hade lite svårt med både grov- och finmotorik. Inte heller han kommer att kunna resa världen över och inspirera och utrusta andra kristna hur länge som helst. Men det är av oskattbart värde att han gör det, det var så uppmuntrande att se alla de yngre män och kvinnor som fick del av Craigs undervisning och kan föra budskapet vidare på alla de sätt där det kristna tänkandet behöver påverka vår samtid.
[Edit tisdag: Daniel Grahn i Dagen är inne på samma spår: "Hos Chuck Colson finns ett tydligt arv från den engelske 1800-talspolitikern William Wilberforce, via Oxfordprofessorn C S Lewis och teologen John Stott. Intellektuella Jesustroende opinionsbildare som förenade tro och handling, värderingar och liv till en oemotståndlig kraft för mänsklighetens bästa. Vem som tar över stafettpinnen vet vi inte. Internationellt är det kanske Tony Blair, Bono eller Rick Warren. Förhoppningsvis finns även svenska arvtagare, även om inte trängseln är direkt påtaglig."]
Den andra lärdomen från både Colsons och Craigs liv är vilken central roll som misslyckanden haft i deras liv. Mest tydligt i den Watergatedömde Colson, som upplevde en genomgripande omvändelse under sin tid i fängelset. Vetskapen om sina moraliska tillkortakommanden blev sedan bärande för honom under hela hans tjänst,l och gav större eftertryck åt hans samhällskritik. Craig utgick i gårdagens predikan från sitt eget misslyckande i samband med att han skulle ta sin andra doktorsgrad. Det tvingade honom till ännu mer djupgående studier, och - kanske lika viktigt - en ödmjukhet som behövs i all sådan här extremt tydlig förkunnelse som både han och Colson står respektive stod för.
Stora förebilders mantlar behöver tas upp av andra som förberett sig på uppgiften. Men för att vara i allra bästa funktion bör en sådan mantel också ha sina fläckar och skavanker. Vi skulle aldrig välja misslyckandets väg själva. Men för verkligt använda personer verkar Gud nästan alltid låta dessa gå igenom sådana perioder. Tillsammans med djupgående studier kan de ge de en förmåga och ett hjärta som kan vara till stor välsignelse i vår tid.
Bra skrivet. Och tack för boktipset. Ja, apologetik är mycket viktigt och behövs verkligen i vår tid. Du är väl själv en av dem som tar upp manteln!
SvaraRadera"Bättre lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge"
SvaraRadera(Erik Gustaf Geijer)
Craig tror jag har ett medfött handikapp (en deformerad högerhand), men visst är han dödlig han som vi andra. Vi deltar i en gigantisk stafett, så är det bara.
SvaraRaderaDet jag oroar mej mest för just nu är att statskyrkan och en del frikyrkor ska bli politiska partiers redskap för (de facto) ren anti-evangelisation. Den sjukhuspastor som på nätet förkunnade att Jesus inte är världens ljus, däremot vi, och att Johannes i desperation fabricerat en hel del Jesusord även i övrigt, tillhörde INTE Svenska kyrkan. Tusen gånger heller ärliga Humanist-Ateister som Christer Sturmark än en kapad kyrka som berövar människor evangeliet under religiös/kristen täckmantel.