Dagen skriver idag om vårt nya samhällsprogram på Kungsgymnasiet, som vi för en vecka sedan fick tillstånd att starta. (Världen Idag skrev om samma sak igår i papperstidningen, därför ingen länk.) På grund av att Skolinspektionen drog ärendet i långbänk har vi dessvärre inte speciellt lång tid på oss, men vi kommer att finnas med under omvalsperioden när niondeklassarna har möjlighet att ändra sitt gymnasieval. Vi hoppas kunna ha en lagom stor klass att starta med till hösten, och kan nu framför allt göra det i större trygghet i att vara en kristen skola.
Den verkligt viktiga nyheten för hela riket är ju den prejudicerande domen från både Förvaltningsrätt och Skolinspektion som förtydligar den ganska dimmigt skrivna skollagen från i somras, som understryker att konfessionella inslag (själva det begreppet är för övrigt ganska illa definierat, det tycks som att de som arbetat med lagen inte känner till kristen verksamhet och liv speciellt väl) ska vara frivilliga.
Men vad betyder begreppet"frivillig" i praktiken? Otydligheten har gjort att vissa skolor dragit sig tillbaka och nästan känt att man måste varna elever för bibelord eller bön så att man snabbt kan sticka ut genom dörren. (Ja, pressen från det sekulära samhället kan förvända tankarna något alldeles väldigt på även de varmaste kristna.) En sådan praxis på en kristen skola skulle dock bli alldeles bisarr.
Vi har istället tillämpat samma praxis som vi haft från början. Vi förutsätter att en elev som börjar på en uttalat kristen skola också kan tänka sig att vara med på morgonandakter, gudstjänster i samband med högtider och liknande. Ingen avkrävs någon bekännelse eller aktivitet, men vi önskar få information om någon elev eller förälder av någon anledning skulle önska att avstå. Om någon elev uteblir från exempelvis en påsksamling eller liknande bokför vi heller inte detta. Om situationen ändå skulle uppstå att någon skulle vilja avstå från dessa samlingar önskar (inte kräver) att förälder (som fattar beslut åt icke myndiga elever) meddelar detta, exempelvis i samband med terminsstart. Även om vi har många elever som inte alls bekänner sig som kristna så har det hittills aldrig förekommit att någon elev/förälder önskat detta. Lagen slår alltså i huvudsak på ett behov som inte finns.
Med vårt förhållningssätt tycker jag vi har skapat en trygg miljö där elever känner att morgonsamlingen där läraren läser ett bibelord, säger något till och ber en bön skapar en varm atmosfär i början av dagen, istället för den situation där både vuxna och elever går omkring och känner sig osäkra som kunde blivit fallet om det prejudicerande beslutet gått i annan riktning. Detta är glädjande för hela den kristna friskolerörelsen. Vi kan stå raka och frimodiga, trygga i att vilja och utan osäkerhet kunna ge vidare till våra elever det allra bästa vi har att ge: Jesus.
Varför vill ni egentligen ha "denna information"? Vad tänker ni göra med den? Det är ju det som verkar så misstänkt. Om det verkligen var frivilligt skulle ni inte alls behöva samla in denna information, men på det här sättet gör ni ju tydligt för eleverna att "Vi håller minsann koll på dig, försök inte smita!"
SvaraRaderaNi säger det förstås inte öppet, men var och en kan ju lista ut att de som avviker kommer att frysas ut bakom kulisserna.
Bengt, du och alla andra är varmt välkomna att undersöka skumrasket bakom kulisserna! Du kommer att upptäcka ungefär samma saker som i de flesta svenska skolor. Men i allt detta vill vi försöka nå en hjärtligare atmosfär som sträcker sig mot de grundläggande värden och de fostransmål som samtliga svenska skolor ska sträva efter.
SvaraRaderaDu svarade inte på varför det är viktigt för er att registrera denna information. Vad tänker ni använda informationen till?
SvaraRaderaVi skulle i sådant fall göra på det sätt som lagen föreskriver . men, som sagt var, det är hittills ingen som gett uttryck för en sådan önskan. Den som sätter sitt barn eller sig själv i en kristen skola är ju i normalfallet beredd på att man har morgonandakt. Precis när jag var klar med mina lärarstudier blev jag erbjuden jobb på en Waldorfskola. Jag tackade nej eftersom jag förutsatte att en sådan skola också uttrycker den panteistiska religion som ligger till grund för pedagogiken. Den som är direkt motståndare till uppmuntran och omsorg från Bibeln och en lärare som ber en bön om att Gud må välsigna eleverna sätter heller rimligen inte sina barn i en kristen skola.
SvaraRaderaDet är fortfarande inget svar på frågan vad ni ska använda informationen till.
SvaraRaderaVarför vore det så hemskt om barnen helt frivilligt valde själva om de ville gå till andakten eller inte, utan att några vuxna lade sig i detta?
Jag förstår inte frågan, information om medverkan eller inte medverkan på alla typer av skolaktiviteter används till att ange om man ska medverka eller inte, inget annat. Frågan känns på något sätt hypotetiskt-konspiratoriskt ställd och känns inte riktigt relevant i vanlig skolvardag.
SvaraRaderaOch fråga 2: Därför att enligt svensk lag är det föräldrarna som ansvarar för beslut om elevernas skolgång upp till 18 års ålder.
Det tror jag visst att du gör, om du tänker efter lite.
SvaraRaderaFöräldrarna ansvarar för den OBLIGATORISKA skolgången, den som faller under skolplikten. Frivilliga samlingar faller inte på något sätt under skolplikten. Frivilligt ska vara just frivilligt.
När det gäller insamling av information om människor är det mycket enkelt: Om man inte kan motivera insamlingen med något vettigt syfte, ska man inte samla in informationen alls. Låt barnen göra som de vill utan att lägga er i.
Varför vill du inte svara på hur informationen kommer att användas? Kommer den att samlas in och läggas i en hög som sedan aldrig används till någonting över huvud taget? Då är det ju bara meningslöst.
Som det är nu sänder ni ju signalen att jovisst, det är "frivilligt". Men vi har koll på dig. Eftersom ni också sätter betyg är det lätt att eleverna oroar sig för att det kan ligga dem i fatet att inte delta. Oavsett om det är så eller inte.
Bengt, du är rolig du! Vi lever inte i något slags konspiratorisk verklighet, vi lever i en skolvardag som präglas av tusen andra saker och som inte ger rum för funderingar av ditt slag. Nej, kom gärna på besök och se en vanligt fungerande kristen skola så kan du nog släppa konspirationsfunderingarna.
SvaraRaderaTja, att du konsekvent undivker att svara på vad ni ska använda informationen till är ju rätt misstänkt. Samma sak med att du inte vill låta eleverna välja helt fritt, av någon anledning tycks det vara viktigt för dig att andra lägger sig i och för protokoll.
SvaraRaderaOm ni nu har så mycket annat för er kunde ni ju lätt lätta på arbetsbördan genom att sluta samla in sådan information.
Per,
SvaraRaderaVarför vill ni att de elever som inte vill vara med på de frivilliga konfessionella inslagen i er skola ska anmäla det vid terminsstart?
Det är en enkel fråga, jag hoppas på ett enkelt svar.
Bengt: "Ni säger det förstås inte öppet, men var och en kan ju lista ut att de som avviker kommer att frysas ut bakom kulisserna."
SvaraRaderaVarför frågar du egentligen när du redan "vet" svaret? (Har du slutat slå din fru?)
Det är väl inget konstigare med det här än med annat ickeobligatorisk verksamhet som ordnas av skolor. som t.ex. slalomresa på idrottsdagar. Elever under 18 är omyndiga, och om en hel del sånt där är det föräldrarna som måste skriva på om och meddela skolan om hur DE vill ha det för sina barn. Börjar redan på lågstadiet när iaf föräldrarna på våra barns skolor måste meddela om deras barn fick gå hem själva, eller om de måste vänta på fritids (el. motsv) för att bli upphämtade.
Tack Lennart, självklara saker når dessvärre inte alltid fram till den som har bestämt sig för skyttegravskrig.
SvaraRaderaPer,
SvaraRaderaProblemet är att ni som utgångspunkt förutsätter deltagande i en verksamhet som, om den vore påtvingad och icke-frivillig, skulle utgöra ett direkt brott mot skollagen. De barn som inte vill delta i de sammankomster som ni förutsätter att de ska delta i måste anmäla detta till er. Ni har inte valt att erbjuda en frivillig aktivitet som de som vill delta i får anmäla sig till. Allt detta trots att aktiviteten ifråga sägs vara frivillig och äger rum utanför skoltid. Det ter sig mot bakgrund av det som om aktiviteten i praktiken inte är frivillig. Vore det verkligen en helt frivillig aktivitet som skolan i sin roll av utbildningsanordnare inte alls hade med att göra skulle skolan förstås inte heller behöva notera vilka elever som deltar och vilka som väljer att inte delta.
Lennart, jag frågar naturligtvis för att se om Per har något försvar att komma med för denna omotiverade informationsinsamling. Men han har fortfarande inte kunnat motivera varför just denna informationsinsamling behövs. Och det har inte du heller. Frågan är ju varför insamlingen behövs *i det här* fallet. Vad du säger är att insamling kan behövas i andra fall, men det är ju faktiskt inte svar på frågan, om du tänker efter.
SvaraRaderaDet vore som om staten skulle börja registrera vad varje person köper, och motivera det med att man redan registrerar samma personers inkomster.
Varför tycker ni, Per och Lennart, att det INTE funkar om barnen helt enkelt deltar eller inte deltar, precis i den utsträckning de råkar känna för, utan att behöva anmäla det?
Jag har inget alls med Per Ewerts skola att göra. Reagerar bara på din hätska ton. Hätsk? Ja, med din helt grundlösa anklagelse om att de vill frysa ut elever.
SvaraRaderaFinns det något ö.h.t. tycker du som föräldrar och skola bör rapportera mellan varandra, eller anser du att ingen av dem har något att göra med vad barnen vill göra själva? Antagligen inte. Går gränsen precis bara där lagen uttryckligen kräver sådan kommunikation? Det tycker inte jag. Vad är det för fel med att föräldrar och skola själva kommer överens om vad som gäller just där, kanske t.o.m. om det allra mesta? Staten ska inte styra allt. Och DET anser jag som liberal.
Suck...
SvaraRaderaTröttnar ni aldrig på att slå in redan öppna humanistdörrar?
Vi lever i en andlig öken, fyllt med rödskägg i rödpyntade skolsalar, bland rödstrumpelärarinnor och rödvinsvänsterfolk.
Låt folk gå i vilka skolor de vill. Hur farligt är det???
Förbjud o stäng låter som skrik från förra årtusendets sibiriska vinter.
Lennart, självklart ska skolan och föräldrarna kommunicera om undervisningen. Men tycker du också att föräldrar och skola ska lägga sig i om en 17-årig elev vill delta i en andakt eller inte? Varför måste en 17-åring ha en förälders tillstånd för att få lov att avstå från att delta i religiös verksamhet?
SvaraRaderaDet var ju faktiskt den bristfälliga "frivilligheten" som Skolinspektionen anmärkte på, om du läser här:
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=305773
"Först när Kungsgymnasiet skrev att de inte närvaroför några av de samlingar där det förekommer konfessionella inslag valde Skolinspektionen ta tillbaka sitt avslag på skolans ansökan."
Hela grejen med att tillåta religiösa friskolor var ju just att alla de konfessionella inslagen skulle vara just frivilliga. Det var liksom överenskommelsen.
Men det visade sig att skolan ifråga inte hedrade denna överenskommelse. Så jag undrar varför det var så viktigt att kontrollera närvaron från första början? Vad skulle man använda den informationen till?
Det handlar inte om att staten ska styra. Det handlar om att eleven ska känna sig helt fri att välja själv. Förstår du skillnaden? Vad är det för liberalt med närvarokontroll vid något som påstås vara frivilligt?
Friheten har man väl också när man väljer skola/gymnasium? Om inte, skulle man ju kunna kalla alla kontrakt man har ingått i för ofria, fast man själv har valt det.
SvaraRaderaJo, jag förstår vad du menar. Men en 17-åring är faktiskt inte helt fri utan fortfarande omyndig. Föräldrarna måste skriva på om allt, blir kallade till föräldramöten och s.k. utvecklingssamtal osv, ända tills de faktiskt fyller 18.
Även det informationsutbytet kan nog misstänkliggöras om man vill. Men i den verkliga världen har föräldrarna ett högst påtagligt ansvar och kan känna oro för vad deras telningar hittar på, av egen fri vilja eller under påverkan av annat och andra (inte minst andra vuxna, som man kanske inte kan räkna med att de faktiskt har samma omsorg om ens barns väl och ve som man själv har). Inte bara oro förhoppningsvis, men det är nog få tonårsföräldrar som aldrig känner någon oro alls, t.ex. för det ökade cannabisbruket bland ungdomar. Föräldrar till omyndiga har verkligen all rätt att ha någon sorts koll på vad deras telningar gör både i och efter skolan, och i det ingår naturligt en bra kommunikation med skolan. Btw har jag själv barn på 20 resp. 16. Får en känsla av att det här inte är ett lika vardagsnära och verkligt problem för dig, utan av mer teoretisk sort.
Det är en principiell fråga, absolut. I grunden handlar det ju om religionsfrihet. En tonåring borde ha rätt att välja helt och hållet själv vilka religiösa aktiviteter man ska delta eller inte delta i, utan att någon annan lägger sig i detta. Den rätten kan inte förhandlas bort genom att välja en viss skola, den övertrumfar alla kontrakt.
SvaraRaderaJag tror att det skulle behövas en diskussion om gränsdragningar i denna fråga. Över en viss ålder bör föräldrarna inte alls ha rätt att bestämma över religiöst deltagande. Att lägga denna gräns vid 18 är alldeles för sent. Är man till exempel straffmyndig och "byxmyndig" bör man också få bestämma sin religion helt utan inblandning.
Drar man en gräns vid 15 sammanfaller det också med ungefär den period man brukar konfirmeras. Vilket känns passande; detta borde ju också vara helt och hållet ett eget och fritt val som ingen annan får lägga sig i.
Du menar väl ändå inte att föräldrar inte ska bry sig om deras 15-åriga straffmyndiga barn snattar i affären? Tycker jag nog inte ens man ska göra när de är 25. Och inte menar du väl att föräldrarna inte har något ö.h.t. att göra med om deras "byxmyndiga" barn har sex? Blir din unge gravid är det iaf ett problem för dig som du inte kan smita ifrån. Skulle du själv inte ens fråga (och kanske även försöka påverka lite) om du fick reda på att din egen 15-åring gått med i Jehovas Vittnen?
SvaraRaderaVisst behövs det diskussion, men framför allt INOM varje familj, mellan barn och föräldrar. Och visst behövs det en gränsdragningar - t.ex. mot klåfingriga politiker som vill detaljstyra i familjelivet.
Trist att du inte förstår skillnaden. Eller inte vill förstå. Det finns en religionsfrihet inskriven i grundlagen. Det finns ingen snattarrätt inskriven i grundlagen. Totalt olika saker.
SvaraRaderaJag menar inte alls att man ska sluta prata. Det är skillnad på att prata och bestämma. "Lägga sig i" var kanske otydligt formulerat, vad jag menar är att efter en viss ålder bör man ha rätt att bestämma helt själv, utan att det behövs någon annans medgivande.
Om jag hade en 15-åring som ville vara JV skulle detta i grunden vara 15-åringens rätt att avgöra själv. Jag skulle vilja prata om saken, men har ingen rätt att kräva något. På samma sätt får föräldrar naturligtvis prata om sex, men har ingen rätt att förbjuda en 15-åring att ha sex.
Föräldrar äger inte sina barn, de är egna individer, och med stigande ålder har de rätt att bestämma allt mer själva. Inget konstigt med detta. Har inte ett dugg med detaljstyrande att göra, utan det handlar om individens frihet och integritet.
Det var du som jämförde med straffrätt och med "byxmyndig" i kontexten att när det gäller religion har ungdomar rätt att göra som de vill, utan påverkan från föräldrarna. Men OK, vi släpper det.
SvaraRaderaVem har sagt att föräldrar äger sina barn? Vem är det som talar om tvång här? Du verkar bara tro det värsta om en massa saker, utan grund (annat än en automatisk misstro mot alla religiösa?). Men nu verkar du ju iaf tycka att det är OK att föräldrar och ungdomar tala om viktiga saker, och då är vi överens. Ett bra tillfälle att tala om det viktiga ämnet religion är t.ex. om skolan frågar hur de vill ha det. Så gör iaf jag med mina ungar om allting där de ska välja saker och vi ska skriva på. Det handlar inte tvång någonstans bara för det, bara om att hjälpa dem att tänka efter och att sen stå vid sina beslut, t.ex. att inte helt oövertänkt hoppa av saker som de har anmält sig till och som vi t.ex. har betalat för under hela terminen.
Det handlade ju bara om att påpeka att 15-åringar anses mogna att ta eget ansvar i flera avseenden, inte att allt är jämförbart.
SvaraRaderaJag känner inte misstro mot alla religiösa, men däremot mot de, religiösa eller ej, som på något sätt vill registrera andras beteende i religiösa frågor. Skolor ska inte registrera sådant, lika lite som de ska registrera vilka som deltar i politiska aktiviteter (med undantag för sådant som är olagligt). Även om det skulle vara så att uppgifterna bara läggs på hög (vilket innebär att insamlingen är slöseri med tid) är det ändå principiellt fel.
Kanske borde man egentligen skapa något slags brandvägg mellan de som bedriver undervisningen och de som bedriver konfessionell verksamhet på skolan, så att de inte tillhör samma organisation. Då skulle det inte vara religiösa friskolor längre, utan snarare "friskolor där oberoende religiös verksamhet erbjuds".
Bengt: "Registrering" låter som ett fult ord. Men egentligen är väl inte det här annorlunda än alla andra lappar man har skrivit på och skickat in om skidåkning osv. "Registrerat" på samma sätt antar jag. Varför måste de registrera mitt barns helt frivilliga skidåkningsaktivitet? För att frysa ut dem som inte åker skidor kanske? Något annat skäl kan det väl inte vara?
SvaraRaderaOK, nu driver jag lite med dig. Fast hur skulle man ens kunna komma på en sådan idé, om man inte har väldigt konstiga uppfattningar om just skidåkning och dess utövare?
Nu är det ju liksom rätt ovanligt att människor diskrimineras eller tittas snett på pga sina skidåkningsvanor. När det gäller religiös verksamhet är det inte orimligt att sådant ibland förekommer.
SvaraRaderaMen hade det varit så att vi levde i en kultur där skidåkning betraktades som en helig handling, om det ansågs ha någon bäring på en människas moraliska karaktär huruvida en människa åkte telemark eller slalom, och puckelpistar sågs som förkastliga... ja då skulle jag nog inte vilja att skolan hade förde bok över vad mina barn gjorde på sportlovet.
Om det hade varit så att kristna hade världens mest förföljda grupp, om många tongivande debattörer i vårt land ser kristen tro och utövning som förkastlig, om 75 procent av de som dödas för sin religiösa inställning hade varit kristna, så hade saken kanske varit en annan... Men vänta nu, det är ju just en sådan värld vi lever i!
SvaraRaderaKanske tid då att överväga om man i första hand kanske skulle ge sig på andra fiender mot mänskligheten än just de kristna?
Det mesta av religiös förföljelse består ju i att religiösa förföljer andra religiösa. Som nummer två kommer förföljelse från diktaturer. Därefter kommer högerextremister. Detta ska förstås motverkas. Men det är knappast relevant för frågan om vilka regler som ska gälla i skolor i Sverige.
SvaraRaderaDe "tongivande debattörer i vårt land" som "ser kristen tro och utövning som förkastlig" tror jag faktiskt man kan räkna på fingrarna. Men inte heller det är relevant, eftersom det inte handlar om att avgöra vilka som är good guys och bad guys. Det handlar om principer, gränsdragningar och individens frihet och integritet.
Bengt, det handlar snarare om att du dömer alla religiösa över samma kam. Egentligen på precis samma sätt som rasister, som kan räkna upp hur många exempel som helst på brott som begås av invandrare. Du har precis ingen rätt alls att insinuera som du gör om Per Ewert och hans skola, oavsett vad du kan räkna upp om vad vissa andra religiösa har gjort sig skyldiga till.
SvaraRaderaJust denna poäng kan kan också försöka slå in genom att tala om det ju inte heller är särskilt svårt att räkna upp ateistiska brott mot mänskligheten. Men det funkar ju inte. Till skillnad mot religiösa av alla slag är ju ateister individer som inte har något som helst ansvar för vad andra ateister gör. En ateistisk kommunist som mördar gör det för att han är kommunist. En kristen rasist som mördar gör det för att han är kristen. Det är en märklig asymmetri i resonemangen där.
Fast Lennart, nu var det ju inte den gamla vanliga diskussionen "usch vad den andra sidan är hemsk" som det handlade om.
SvaraRaderaSka man vara petig så har jag faktiskt rätt att misstänka och insinuera vad jag råkar känna för, men jag behöver egentligen inte misstänka något specifikt i det här fallet. Jag tycker registreringen är fel oavsett vad de tänker göra med uppgifterna. Det finns ju här två huvudscenarier:
1. Informationen ska inte användas till något särskilt. I så fall är den dels slöseri med tid, och dels leder den till misstankar som ju i så fall är helt onödiga. Således rationellt att låta bli insamlingen.
2. Skolan tänker använda informationen till något. Hade det varit något hedervärt hade Per kunna tala om vad de tänkte göra. Men det gör han inte, och det leder till misstankar från min sida.
Oavsett hur det är hade skolan och Per alltså kunnat undvika att sådana som jag känner misstankar. Som jag sagt tidigare ägnar jag mig inte alls åt att döma alla religiösa, utan jag kritiserar de som vill registrera människors beteende i religiösa frågor.