Jag hade rätt om Kent

Efter att - efter tvehågsenhet - ha utnämnt Röd till Kents främsta skiva vill jag minnas att jag gav bandet rådet: "Dags att lägga av nu Kent. Starkare än så här blir det inte." Det var kanske ett klokt råd. Att göra en Cantona, nå odödlighetsstatus.

Nåväl, Jag är inte rädd för mörkret känns efter tre genomlyssningar som en habil produkt. Högstanivån är fortsatt oerhört hög, både i text, musik och produktion. Inledningen är stark, självreflekterande textrader om otillfredsställelsen i den valda livsvägen, ger en lovande känsla inför albumet:

I hela mitt liv har jag hört en sång
En vaggvisa du sjöng en gång
I hela mitt liv har jag litat på mig själv
men nu behöver jag din hjälp
I hela mitt liv har jag hört en sång
En sång min mamma sjöng en gång
I hela mitt liv har jag försökt att tänka själv
men jag kommer inte längre utan din hjälp

Förutom inledningsspåret finns ytterligare några musikaliska höjdare, Jag ser dig och Låt dom komma känns exempelvis som gjutna hits. (Bonusspåret Ett år utan sommar är för övrigt även det urstarkt.)

Sedan finns det tyvärr också vissa dippar. Vissa låtar är musikaliskt ganska banala med Kentska mått mätt. Och det där spröda kristallpianot är väldigt vackert i lagom dos, men känns lite uslitet när det används för mycket. Det är heller aldrig ett bra tecken när man känner sig generad å textförfattarens vägnar. Läs: "Det stavas R-Ä-D-S-L-A" Brrr...

Det sig längre sträckande existentiella djupet från Röd har delvis falnat på nya skivan. Samtidigt är det existentiella sökandet som Jocke Berg och de övriga förmedlar fortsatt ett starkt och genomgående drag.

Se följande rader ur Tänd på:
Tänk om det finns en bortglömd väg
som ingen gått på långa år
Den kanske leder oss till vattnen

eller ur Ruta 1:

Tiden går så fort
varje dag är likadan
Man drömmer om att fly
att lyftas till ett högre plan

eller slutligen ur den existentialistiskt samtidigt hoppfulla och sorgesamma Jag kan se dig:

Älskling slut ögonen
Hör du melodierna i natthimlen
Det kommer ta en evighet
Vi sluter ögonen
och lyssnar på en psalm som bor i hjärtslagen
Vad som helst utom verkligheten
Jag kan se dig äntligen
Min vän jag hör en sång i dina andetag
Rakt in i evigheten

De goda nyheterna är att den större världen är mer än en hoppfull flykt. För det finns ett ansikte att se. En författare till sången. En Någon att möta i evigheten.