Den här veckan är det lite lugnare med undervisning, våra treor är på studieresa i Änglarnas stad (inte Göteborg då alltså, utan den i Kalifornien...) Men jag glädjer mig fortfarande åt en sådan där stund av omedelbar filosofisk uppenbarelse som vi hade på filosofin förra veckan.
Eleverna har haft enskilda slutuppgifter inom fritt valda områden, och vi hade en diskussion kring den fria viljan, som en elev jobbat med. En elev som bekänner sig som ateist (jodå, vi välkomnar sådana också, för den som inte trodde det, och de har lika stor rätt att yttra sin mening som alla andra) argumenterade med emfas för att den fria viljan inte existerar. När samma elev senare skulle redovisa sin egen uppgift fick vederbörande inleda med: "Jag vill börja med att först be er glömma allt det jag sade nyss. För att mitt resonemang ska hålla ihop så krävs det nämligen att vi faktiskt har en fri vilja!"
Det är inte ofta som en inre motsägelse eller absurditet bara uppenbarar sig så snabbt alldeles av sig självt! Att söka sanningen kan däremot ofta leda till att man faktiskt också finner den. Vissa saker är så uppenbart sanna att verkligheten berättar sanningen utan att bli tillfrågad. Det krävs bara att man också vågar möta verkligheten ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar