söndag 11 mars 2012

Hallucinerar på prov

Usch, det var en alldeles ryslig flunsa den här varianten, först nu börjar jag orka plocka fram ett paket mjölk ur frysen utan att känna mig som att jag sprungit en mil i skogen. Imorgon måndag räknar jag dock med att alla i familjen ska kunna vara åter på dagis, skola och jobb. Om än något svajiga i kroppen.

En av de jobbiga bieffekterna av hög feber är den här irriterande ovanan att ligga i nåt slags mellantillstånd hela natten och halvt drömma, halvt vaket hallucinera erbarmligt dumma saker som upprepas hela tiden.

Det positiva i sammanhanget är förstås att man när man vaknar på riktigt eller febern sjunkit undan är helt säker på att inget av det där man halvhallucinerade faktiskt hände i verkligheten. jukdom och vimsighet är sin sak, nyktert resonerande något helt annat.

Osökt kommer jag förstås att tänka på lärjungarnas mycket handfasta upplevelser av möten med den uppståndne Jesus. Visst, man kan tro sig uppleva de mest konstiga saker när man är exvs febersjuk. Men alla människor, då som nu, är väldigt klara över skillnaden mellan detta och verkliga händelser. Lärjungarna, men också skeptiker som Jakob och fiender som Paulus fick uppleva mycket påtagliga möten med Jesus efter korsfästelsen. De fick tillfälle att dubbelkolla sina intryck, pröva så att det inte fanns några möjligheter till hallucination eller liknande. De fick röra vid Jesus, se honom äta, känna på hålen i hans händer, fötter och sida. De gjorde helt enkelt en så grundlig koll som någon människa kunde tänkas göra för att säkerställa att de inte sett något slags vålnad eller liknande. Hade några ändå känt något slags tvekan fanns det gyllene tillfällen till omvändelser under galgen för att bekänna en eventuell bluff eller tveksamhet. Några sådana avståndstaganden finns dock inte.

Trons kritiker försöker återkommande presentera något skiftande varianter på hallucinationsscenariot. Men de faller ständigt på psykologins hinder. Jesus var - och är - sannerligen uppstånden!

torsdag 8 mars 2012

Från influensasängen

Från influensasängen kan rapporteras att:
... Rick Santorum är en spännande politiker, nu när det står klart att han överlevde Super Tuesday. Han är intressant inte minst mot bakgrund av hans personliga upplevelser av allvarligt sjuka resp. avlidna barn. Jobbar med en artikel om detta mellan febertopparna.
... den som är nyfiken på vad jag gör av mina 30 sekunder i rampljudet kan kika på Postkodmiljonären imorgon kväll (telefonsamtalet dröjer ev till lördagskvällen)!
... det har kommit in ett gäng förhandsbeställningar av Gud och hans kritiker. Av den livliga förhandsdiskussionen känns det som att boken kan bli ett värdefullt bidrag i debatten. Själva boksläppet blir om exakt en vecka, gå gärna in och beställ boken du också.

söndag 4 mars 2012

Det är sjukt...

...i familjen Ewert. Så med en fru, fyra barn, två (vilka inom mycket kort torde förmeras till typ åtta) katter och alltdetdärandrasommåstefixashelatiden att ta hand om blir det inte speciellt mycket tid över till bloggande. Återkommer sålunda på andra sidan sjuksängarna.

lördag 3 mars 2012

Barn i klippskrevor bör räddas, inte dödas

För att anknyta till föregående inlägg: utan ett objektivt fastslaget människovärde som vi aldrig har rätt att vifta bort för något fritt valt nyttoändamål finns det ingen given gräns för vilka människor vi får döda och inte. Dagen rapporterar idag om två oxfordetiker som förordar spädbarnsmord.

På filosofilektionen i veckan visade jag eleverna ett litet klipp ur min debatt med Torbjörn Tännsjö som exempel på olika retoriska grepp i en debatt. I just den passagen tog jag upp svårigheten - för att inte säga: omöjligheten - i att slå fast en tydlig gräns för när liv får tas och inte när dörren väl har öppnats för samhället att döda oskyldiga människor. Tännsjö bejakar å sin sida vissa mord, men förkastar just spädbarnsmord, medan exempelvis Singer och de aktuella etikerna tycker det är helt i sin ordning att döda små nyfödda barn som föräldrarna inte vill ha. Jag kan tänka mig en mängd adjektiv för att beskriva deras hållning, men alla blir liksom för torftiga. Vi kanske för tillfället får nöja oss med: ociviliserat. Skräckinjagande ociviliserat.

Det var nog inte bara vår familj som oroligt följde dramat med den lille pojken som ramlade ner i en klippskreva idag. Och vilken lättnad när vi fick höra att han kommit upp igen välbehållen. So what, tänker jag mig att de två etikerna menar. Om han inte hade en intellektuell kapacitet att uppskatta sin egen existens tillräckligt kunde han lika gärna ligga där och ruttna. Mer rimligt reagerade brandmannen som på tevebilderna syntes brista i lättad gråt när pojken kommit upp i pappas trygga famn.

Det är lätt att tryggt för vuxna oxfordtänkare att lägga armarna i kors över att själva äga tillräcklig intelligens för att sitta säkert i båten och förtjäna ett fortsatt liv. Får vi kanske försiktigt påminna om FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, artikel 6:

Envar har rätt att allestädes erkännas som person i lagens mening.

Den som inte önskar ställa upp på denna deklaration om alla människors rättigheter kan väl lämpligen flytta till någon annan värld där dessa rättigheter inte tillämpas. Så försöker vi i vår värld fortsätta värna livet. Och glädja oss till tårar varje gång ett barn räddas undan döden.

måndag 27 februari 2012

Utmanar om kopplingen Sturmark och Tännsjö i ny nättidning

Oj, nu var det flera nya saker som blev offentliga på en gång! Organisationen Pro Vita har i dagarna startat en ny spännande nättidning med namn Liv och Rätt, med fokus på "nyheter ur ett demokrati- och människovärdesperspektiv". Att döma av den första utgåvan verkar tidningen starta med mycket höga journalistiska ambitioner, och såvitt jag kan bedöma borde den kunna ha goda möjligheter att bli en viktig opinonsröst i samhällsdebatten. Lägg den gärna som favorit och boka en nätprenumeration, det är få kronor för god journalistik.

Jag blev tillfrågad att skriva en artikel i inledningsnumret med fokus på Torbjörn Tännsjös underliga (inte för hans del, men för den förment humanistiska tidningen) artikel i senaste SANS där han på ett mycket halsbrytande sätt väljer att jämställa humanism ochg nazism. Under rubriken "Torbjörn Tännsjö bjuder upp - vem vill dansa med?" skriver jag:

"Utifrån denna koppling finns det all anledning att ifrågasätta redaktionens omdöme att ge röst åt en så uppenbart inhuman inställning. Det reser också frågan huruvida Humanisterna verkligen vill ställa sig på människans sida, eller om man i praktiken anser det vara viktigare att ge röst åt en religionskritiker som Tännsjö, även i de fall han torgför en filosofi som går emot det som människor vanligen förknippar med humanism."

SANS hörde av sig och frågade om de fick publicera artikeln hos sig; jag bollade vidare frågan till Liv och Rätts redaktion, så vi får se om den kommer även där. Hur Humanisterna önskar positionera sig framöver är en angelägen fråga i det offentliga samtalet, diskussionen kring detta kommer förmodligen att fortsätta på olika platser.

torsdag 23 februari 2012

Respons på första kommentarerna på antologin

Hemma efter att ha varit iväg och undervisat en konfirmandgrupp om Guds existens. Och kommer även den här gången på mig själv med att bli alldeles förundrad över vilken styrka som vetenskapen ger till den kristna världsbilden, och vilket enormt stor tro gudsförnekaren måste ha för att försöka förklara världen utan en Skapare.

I samband med det ser jag att Humanistbloggen har varit raska att ge en första respons på Gud och hans kritiker. Ulf Gustafsson var så kvick att han redan under föregående natt läste igenom mitt inledningskapitel som ligger ute att läsa som smakprov här, och dessutom gav sig tid att skriva en kortare recension. Hans bloggpost är alls inte överpolemisk, även om han försöker göra ateismens huvudfåra till något annat än den är. Han menar att mitt kapitel blir en "ytlig betraktelse", eftersom kapitlet tar upp "de mest spektakulära, de minst nyanserade och de mest vetenskapligt tveksamma uttalandena från nyateisterna". Problemet med denna distansering är att jag inte baserat min beskrivning på några perifera extremister, utan just på de mest centrala gestalterna i nyateismen. Självfallet är det generande för vanliga normalsympatiska ateister att deras främsta företrädare bedriver en så plump retorik som de gör. Men den verkar alltför genomgående för att kunna avfärdas som extrem.

Ulf Gustafsson hemfaller också i ett alltför vanligt flyktbeteende, där man försöker dränka själva sakfrågan i semantik, när han menar att jag inte gör någon skillnad mellan ateism och materialism. Detta är inte korrekt. Jag skriver: "Det är visserligen teoretiskt möjligt för en ateist att hävda existensen av andra övernaturliga väsen, exempelvis änglar, men samtidigt förneka Guds existens. Jag har dock hittills inte stött på någon som hävdat detta, varför epiteten ateist och materialist fortsättningsvis kommer att användas synonymt." Om någon av denna bloggs gudsförnekande läsare vill resa sig och förkunna sin tro på andra övernaturliga väsen istället för Gud är ni förstås välkomna att göra så. I brist på sådant är det nog klokast i kommunikationen att hellre använda det begrepp som de flesta människor faktiskt kan relatera till.

Vad gäller kommentarer i övrigt håller de nog ungefär den ljudvolym som bekräftar just tesen om nyateister som hellre gapar och skriker än presenterar sakliga argument. Boken i allmänhet (som man inte läst) och mitt kapitel i synnerhet avfärdas med glada tillrop som "massuggestion", en skrift "som ENBART har syftet att göra religös extremism legitim", "DEt är ust sådana har propaganda skrifter [felskrivningarna autentiska] som ger näring åt extremister, som sprider hat och desinformation. Anders Bering Breivik gillar säkert boken". "Boken är formulerad av en hög extremister och bör bemötas som sådana, inte legitima inslag i den konstruktiv dialog.", "smutskastande propaganda i syfte att skapa motsättningar" Den allra mest dialoguppmuntrande kommentaren är nog att denna bok är "ungefär som att vi ska släppa in "jorden är platt" förespråkare i en debatt"

Nejdå, vanliga nyateister har inte alls någon oseriös och aggressiv debatton. Det bara verkar så.

onsdag 22 februari 2012

Jag medverkar i ny antologi om nyateismen!

Idag kan jag då släppa nyheten att den 15 mars släpps boken Gud och hans kritiker – en antologi om nyateismen (CredoAkademin). Jag har fått det hedrande uppdraget att skriva bokens
inledningskapitel om nyateisternas retorik. Att arbeta med det kapitlet var till lika delar spännande och förfärande. Men jag hoppas att resultatet kan bli belysande och givande för läsarna. Vad gäller övriga författare i boken utgörs de av idel ädel adel; Mats Selander skriver flera kapitel och är dessutom bokens redaktör; Stefan Gustavsson och andra dugliga svenska författare medverkar också. Allra mest spännande är kanske att kapitel nummer två skrivs av ingen mindre än nutidens kanske främste kristne filosof: William Lane Craig!

Jag går nu och funderar kring om jag sådär i förbifarten ska börja slänga mig med fraser som ”Jo, härom sistens när jag och Bill Craig skrev en bok ihop…” Nej, det är förstås fantastiskt roligt att få möjlighet att bidra i en publikation tillsammans med så ytterst dugliga författare. Efter att ha
skummat igenom övriga kapitel kan jag avslöja att flera av dem håller en ytterligt hög klass, och både troende och gudsförnekare ska kunna få verkligt mycket ut av boken. Jag tror den kan få stor betydelse för både individer och i det offentliga samtalet i den här ständigt heta frågan. De tämligen få, men samtidigt högröstade gudsförnekarna har tagit sig en avsevärd plats i det offentliga rummet i Sverige. Den här antologin kan bli en både sund och vinnande motvikt.

På engelska finns flera bra antologier om nyateismen, men på svenska finns det ännu ingen som på djupet har gripit sig an denna rörelse med sina ambitioner att helt göra upp räkningen med religionen. Rörelser av det här slaget har dykt upp och misslyckats förut, och när man granskar den nyateistiska rörelsen i sömmarna verkar även den löpa en avsevärd risk för kollaps.

Gud och hans kritiker kan förhandsbeställas på min boksajt redan idag. Försten att beställa får sitt ex signerat när böckerna kommit från tryckeriet. (Signerat av mig, inte Craig alltså...) Vi kommer säkert att få anledning att återkomma kring boken och dess budskap flera gånger framöver här på bloggen. Ser fram emot levande och uppfriskande diskussioner framöver!