torsdag 22 mars 2012

Slutreplik i rekorddebatt

Som ni kanske sett har vi idag vår slutreplik i nyateismdebatten inne i på SvD Brännpunkt. Som synes vänder vi oss ganska kraftfullt emot Christer Sturmarks sätt att försöka undvika frågan om nyateismens retorik och sanningsansptåk och istället försöka börja avfärda oss pga våra politiska, etiska eller vetenskapliga inställningar, där han dessutom skarvar rätt rejält för att försöka framställa mig och Mats Selander i ofördelaktigt ljus. Ingen vidare snygg debattmetod, tyvärr. Den som vill diskutera själva innehållet på ett sakligt sätt är välkommen att försöka hitta ett sådant samtal i kommentarfältet här.

Jag har fortfarande inte gjort mig besväret att följa kommentarströmmen på SvD mer än brottstycken. Fick av debattredaktören höra tidigare idag att de visserligen inte för exakt statistik, men hon kände sig ganska säkert på att vår artikel nu blivit den enskilt mest kommenterade i tidningens historia.

Jag känner att det är lite svårt att förhålla mig till uppgifter av det slaget. Inte går jag här och känner mig som någon hyperdebattör som ska ut och jaga polemik i rekordmängd. Jag vill ändå se det som positivt att vår artikel helt uppenbart rört om i grytan och kanske väckt några goda nya tankar hos en och annan läsare. Om inte annat så kanske hos Sturmark själv.

Men den här eftermiddagen har jag ägnat mycket mer uppmärksamhet åt att plocka tvätt, laga kvällsmat och hjälpa barnen att snickra, fixa med elektriska apparater, greja med tågresa till orkestern och planera inför begravning imorgon (fruns farfar) än att fundera över alla omdömen som svischar hit och dit genom cyberrymden. Ganska bra balans så, kanske.

onsdag 21 mars 2012

Replik från Sturmark vid sidan av målet

Ser att Christer Sturmark skrivit en replik på gårdagens artikel (passerar i skrivande stund 2000 kommentarer - otroligt vilket engagemang den väckt, om än i många stycken osakligt).

Sturmarks replik skjuter förvånande långt vid sidan av målet. Hoppas få möjlighet att komma med en slutreplik tillsammans med Mats Selander, inväntar besked från debattredaktören.

tisdag 20 mars 2012

Rena snurren med ateisterna

Ska strax gå och knyta mig efter halvannat riktigt späckat dygn. Jag har nu idag fått hem de färdigtryckta exemplaren av Gud och hans kritiker (de är verkligt snygga!) och har ägnat aftonen åt att packa paket med förhandsbeställda böcker. Så ni som har väntar, hav tröst, böckerna kommer inom några dagar; först ut som fick en signerad bok blev skånemannen Peter S, grattis! Och ni som ännu inte beställt ert ex, gör gärna det här. Boken engagerar, det är alldeles tydligt.

För hjälp, vilken snurr det tog med min och den duglige filosofen Mats Selanders debattartikel i Svenska Dagbladet idag. Artikeln publicerades vid lunchtid och hade efter nio timmar gett upphov till en rent otrolig respons. Drygt 1300 kommentarer och över 700 rekommendationer på Facebook. Jag har ju Facebook avstängt under fastan, och följer inga diskussioner där. Jag kan inte heller tidningshistoriken klar för mig, men någon initierad bloggläsare kanske kan hjälpa till med att ge perspektiv på responsen. Jag fattar att 1300 kommentarer är mycket, men hur mycket är det egentligen i sammanhanget?

Det kan ingen människa hänga med i den kommentarströmmen, av de brottstycken jag sett tycks det mest vara olika varianter på att jag och Selander är idioter (i varierande utsträckning), och den retoriken kanske inte leder sådär jättelångt om man vill föra ett seriöst samtal. Och framför allt påvisar det ju riktigheten i den tes vi lyfter fram - att det finns ett moraliskt problem i det osakliga och nedsättande sätt som nyateisterna alltför ofta för diskussionen på. Men den som vill diskutera den faktiska argumentationen i artikeln är välkommen att göra det här.

Nu ska jag titta till de små katt- och människoungarna, sen sova en stund!

Edit onsdag: Även Dagen http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=302773 (fortfarande strul med länkning) kommenterar läsarstormen som i skrivande stund utgörs av över 1800 kommentarer. Som jag fortfarande inte tagit tid att följa mer än fläckvis.

måndag 19 mars 2012

Santorums livsöde mjukar upp det hårdaste hjärta

Idag har vi haft ett inspirerande rådsmöte i Claphaminstitutet med besök av Lars Adaktusson, får kanske anledning att återkomma till det senare. Vill bara puffa för veckans edition av nättidningen Liv och Rätt, och jag har en artikel med som ger en lite djupare bakgrundsteckning av presidentkandidaten Rick Santorum. Med sin bakgrund av att ha fått ett dödfött och ett gravt handikappat barn har han en trovärdighet i sitt försvar för människovärdet. Jag speglar dessutom detta mot bakgrund av en rätt intressant opinionssvängning bland amerikanska väljare:

"I amerikanska valrörelser brukar republikanska kandidater normalt ligga förhållandevis lågt med abortkritik, väl medvetna om att Högsta Domstolens Roe vs Wade-avgörande om fri abort inte rubbas så lätt. Dessutom vet de att mittenväljare länge varit positiva till abort, och deras röster är avgörande för att kunna besegra en demokratisk motkandidat. Men på senare tid tycks en omsvängning i opinionen ha skett. Vid mitten av 90-talet betraktade sig en tydlig majoritet av amerikanerna som pro-choice, men opinionsundersökningar visar att från 2009 är det numera fler amerikanska väljare som betraktar sig som pro-life än pro-choice. Detta har gjort att abortkritiska politiker vågat vara mer frispråkiga i talet om ofödda barns rätt till liv. Det intressanta är att Santorum genom sina tydliga uttalanden visserligen har skaffat sig ett antal fiender - men han har samtidigt vunnit stor respekt i oväntade läger."

Det tycks faktiskt som om samvetets droppar urholkar stenen även här i Sverige. Och på andra sidan Atlanten; jag citerar bland annat den annars vänsterprofilerade Joe Klein i TIME: "Jag är tacksam till Santorum för att han tvingat på mig obehaget att behöva fundera över de moraliska konsekvenserna av hans dotters leende."

För den som vill läsa hela artikeln samt ta del av övriga läsvärda texter rekommenteras en prenumeration här http://www.livochratt.se/wishlist-member/?reg=1326759834. (Länkningen strular fortfarande)

söndag 18 mars 2012

Om en pojke i ett gathörn

Idag var vi med om en surrealistisk liten händelse på väg till kyrkan.

I ett gathörn där i princip inga fotgängare passerar men rätt många bilar, stod en liten pojke på kanske sex år alldeles ensam i det strilande regnet, nästan uttryckslös i minspelet och spelade på ett leksaksdragspel. Framför honom stod det vanliga tillbehöret i form av en liten korg att lägga pengar i. Hela synen kändes jättemalplacerad. Vi tog ett snabbt kollektivt beslut att vända runt för att lägga en peng i hans lilla korg. Så medelst två U-svängar lyckades vi stanna till i hans gathörn. Mellanpojken öppnade dörren och steg ut med en peng, och jodå, det ljöd en liten tvåtoners konsert från leksaksdragspelet. Före oss var korgen alldeles tom, nu hade han iallfall fått en tia och en applåd från oss sex i bilen. När vi stängt dörren och farit vidare tyckte vi oss se att hans ögonbryn höjdes lite, lite grann.

När vi åkte hem igen några timmar senare var gatghörnet lika tomt som vanligt. Surrealistisk känsla. Vem var han? Något slags ängel från en annan värld? Eller var det kanske vi som fick vara änglar för en liten stund?

Imorgon: Stockholmstur och rådsmöte med Claphaminstitutet. Ska få lyssna till Lars Adaktusson för första gången in persona, blir intressant bara det.

torsdag 15 mars 2012

Kvällen när jag såg djävulen

Jo, jag vet, det låter väl drastiskt. Men SVT:s Korrespondenternas senaste avsnitt om barnslaveri visade upp människor med en syn på andra människor som knappast kan betraktas som annat än hämtad direkt från helvetet. Och så skapar de just ett sådant helvete för kidnappade/inköpta barn.

Bordellmamman i Bangladesh med sin inställning till sina underlydande, gång på gång på gång skändade slavinnor kan inte heller hon betraktas som mycket annat än rent djävulsk. Framför allt är det reporterns moraliskt utmanande fråga "Hur skulle du tänka om din egen dotter jobbade här?" och hennes kallhamrade svar "Det gör hon!" som biter sig fast. Precis som den Onde endast kommer för att stjäla, slakta och förgöra är det precis det bordellmamman gör med de unga flickor som inte ser någon annan räddning ur avgrunden än döden.

Det finns förstås en risk med sådana här program, att man ser det hemska som så hemskt att man skjuter det ifrån sig, det onda som så omöjligt att rubba att man faller över i cynism och handlingsförlamning. Gör inte det. Det finns mängder av sätt att faktiskt göra något. Programmet visade hur USA-korrespondenten Stefan Åsberg köpte en flicka (halvtomhalvt) fri från en tillvaro som ändå inte var så illa som den intervjuade flickan i Bangladesh som jag förmodar fick förbli i djävulens rike.

En grupp jag osökt kom att tänka på är den kristna organisationen International Justice Mission (länkningen funkar inte ikväll, www.ijm.org) som arbetar med att befria de slavar som står allra längst ner i mänsklig förnedring. Om varje människa är skapad till Guds avbild, önskad och älskad har vi också en moralisk plikt att göra det vi kan för att rädda den som ingen räddning ser. Som det heter i evangelium enligt Bamse: "Ingen kan göra allt - men alla kan göra något." Låt oss följa det budet.

onsdag 14 mars 2012

Samvetsbloggar om rätten att bära kors

Jag skriver idag på Samvetsbloggen om religionsfriheten och kristnas rätt att bära kors i det offentliga rummet. Den brittiska regeringen driver en mycket grumlig linje i frågan. Trist.