måndag 19 mars 2012

Santorums livsöde mjukar upp det hårdaste hjärta

Idag har vi haft ett inspirerande rådsmöte i Claphaminstitutet med besök av Lars Adaktusson, får kanske anledning att återkomma till det senare. Vill bara puffa för veckans edition av nättidningen Liv och Rätt, och jag har en artikel med som ger en lite djupare bakgrundsteckning av presidentkandidaten Rick Santorum. Med sin bakgrund av att ha fått ett dödfött och ett gravt handikappat barn har han en trovärdighet i sitt försvar för människovärdet. Jag speglar dessutom detta mot bakgrund av en rätt intressant opinionssvängning bland amerikanska väljare:

"I amerikanska valrörelser brukar republikanska kandidater normalt ligga förhållandevis lågt med abortkritik, väl medvetna om att Högsta Domstolens Roe vs Wade-avgörande om fri abort inte rubbas så lätt. Dessutom vet de att mittenväljare länge varit positiva till abort, och deras röster är avgörande för att kunna besegra en demokratisk motkandidat. Men på senare tid tycks en omsvängning i opinionen ha skett. Vid mitten av 90-talet betraktade sig en tydlig majoritet av amerikanerna som pro-choice, men opinionsundersökningar visar att från 2009 är det numera fler amerikanska väljare som betraktar sig som pro-life än pro-choice. Detta har gjort att abortkritiska politiker vågat vara mer frispråkiga i talet om ofödda barns rätt till liv. Det intressanta är att Santorum genom sina tydliga uttalanden visserligen har skaffat sig ett antal fiender - men han har samtidigt vunnit stor respekt i oväntade läger."

Det tycks faktiskt som om samvetets droppar urholkar stenen även här i Sverige. Och på andra sidan Atlanten; jag citerar bland annat den annars vänsterprofilerade Joe Klein i TIME: "Jag är tacksam till Santorum för att han tvingat på mig obehaget att behöva fundera över de moraliska konsekvenserna av hans dotters leende."

För den som vill läsa hela artikeln samt ta del av övriga läsvärda texter rekommenteras en prenumeration här http://www.livochratt.se/wishlist-member/?reg=1326759834. (Länkningen strular fortfarande)

2 kommentarer:

  1. I år döms vi 40000 oskyldiga ofödda svenskar till döden. Samtidigt får Englas mördare snart (bevakad) permission. Enl. ett ganska vanligt amerikanskt synsätt bör det vara tvärtom - OM man nu ska döda några ö.h.t. - och de har ju faktiskt en poäng.

    SvaraRadera
  2. Intressant, Per! (Jag tänker även på Sarah Palin, som i just detta stycke är ett gott föredöme).

    Ett medialt och ideologiskt genombrott utan motstycke (hittills) är väl ändå DN:s Hanne Kjöllers signerade ledarkrönika förra veckan: http://www.dn.se/ledare/signerat/fosterdiagnostik-i-doktor-mengeles-fotspar
    Hade ens Världen idag kunnat uttrycka sej så skarpt? (Kyrkans Tidning och Sändaren har ju inte ens vågat slå larm...).

    En annan sak är att Hanne lägger hela ansvaret för de människovärdet på föräldrarna - men nog måste hela samhället och vår gemensamma stat fundera på vilka signaler vi skickar ut som gemenskap. Vilka erbjudanden vi ger, s.a.s., både positiva och negativa.

    SvaraRadera