Jo, jag vet, det låter väl drastiskt. Men SVT:s Korrespondenternas senaste avsnitt om barnslaveri visade upp människor med en syn på andra människor som knappast kan betraktas som annat än hämtad direkt från helvetet. Och så skapar de just ett sådant helvete för kidnappade/inköpta barn.
Bordellmamman i Bangladesh med sin inställning till sina underlydande, gång på gång på gång skändade slavinnor kan inte heller hon betraktas som mycket annat än rent djävulsk. Framför allt är det reporterns moraliskt utmanande fråga "Hur skulle du tänka om din egen dotter jobbade här?" och hennes kallhamrade svar "Det gör hon!" som biter sig fast. Precis som den Onde endast kommer för att stjäla, slakta och förgöra är det precis det bordellmamman gör med de unga flickor som inte ser någon annan räddning ur avgrunden än döden.
Det finns förstås en risk med sådana här program, att man ser det hemska som så hemskt att man skjuter det ifrån sig, det onda som så omöjligt att rubba att man faller över i cynism och handlingsförlamning. Gör inte det. Det finns mängder av sätt att faktiskt göra något. Programmet visade hur USA-korrespondenten Stefan Åsberg köpte en flicka (halvtomhalvt) fri från en tillvaro som ändå inte var så illa som den intervjuade flickan i Bangladesh som jag förmodar fick förbli i djävulens rike.
En grupp jag osökt kom att tänka på är den kristna organisationen International Justice Mission (länkningen funkar inte ikväll, www.ijm.org) som arbetar med att befria de slavar som står allra längst ner i mänsklig förnedring. Om varje människa är skapad till Guds avbild, önskad och älskad har vi också en moralisk plikt att göra det vi kan för att rädda den som ingen räddning ser. Som det heter i evangelium enligt Bamse: "Ingen kan göra allt - men alla kan göra något." Låt oss följa det budet.
Mycket bra skrivet.
SvaraRadera/Cecilia